Chusok, översvämningar och Panmunjomhelg

Veckan började med en tur till Dongdaemun market. Till min glädje hittade jag ett tyg som skulle passa bra till gardiner i Julias rum. Det finns så mycket att välja mellan att det är svårt att bestämma vad man vill ha. Även om vi var i det enorma varuhuset i flera timmar, lyckades vi bara gå igenom en bråkdel. Du återstår att se vem som ska sy gardinerna! Mamma kommer i november och hon är mycket duktig på att sy!

I veckan har koreanerna firat Chusok. Chusok är den största koreanska högtiden. Det är en högtid där man tackar och hedrar de bortgångna. Chusok infaller alltid under skördesäsongen. Många koreaner tar ledigt i tre dagar för att fira med nära och kära. Ofta äter man en speciell riskaka, "Songphyum" som är gjord på ris, bönor, sesamfrön och kastanjer.

I tisdags hade Julias klass Chusok party. Alla barn hade fått i uppgift att ta med sig något till partyt. Jag skulle ta med färsk frukt och det var för mig, en tacksam uppgift. Jag visste ju knappt vad alla rätter på listan var för något. Jag uppfattade att det var barnen som skulle ha partyt och köpte frukt till 24 personer. Dagen innan fick jag veta att även föräldrarna skulle vara med. Jag köpte lika mycket frukt till. Det blev mycket hackande på morgonen, tummen fick också sin beskärda del. Jag lade allt i formar och tog en taxi till skolan. På eftermiddagen visade det sig att det bara var barnen som skulle äta. Föräldrarna skulle gå runt och servera. Det blev mycket frukt över!

Efter mycket solsken kommer mycket regn. Det regnade nästan hela söndagen och halva måndagen. På tisdagen var det som värst. Då öste regnet ner så mycket hela dagen att det blev översvämmningar på hela basen. Vägar spärrades av, affärer stängdes, bussar ställdes in, bilar satt fast och människor evakuerades från sina hem. När vi skulle gå ut från skolan och över vägen fick vi vada. Vattnet gick upp till knäna på mig. Jag har aldrig upplevt något liknande och det hade inte någon annan här heller. Det är sådant jag tidigare sett på tv.

I onsdags var Julia ledig på grund av Chusok firandet. Allt var stängt. Jag visste inte om vi skulle kunna gå ut på grund av alla översvämningar. Jag blev oerhört förvånad när jag tittade ut och det var torrt ute. När vi gick ut och tittade på gatan där det under gårdagen stått bilar som fastnat, var de borta och där var inte ett spår av översvämningen. Det var nästan som att jag hade drömt. Eftersom Julia var ledig tänkte jag att vi skulle ha en mysig dag tillsammans. På morgonen klagade Julia över att det gjorde ont när hon kissade. Eftersom hon tidigare haft problem med urinledarna är det viktigt att vi uppsöker läkare vid minsta besvär. Vi tog en taxi till akuten och eftersom det gått snabbt och smidigt tidigare trodde jag vi skulle vara hemma om någon timma. Tyvärr blev det en lång väntan. Efter fyra timmar var vi hemma. Läkaren kunde konstatera urinvägsinflammation och nu blir det pencillinkur ett antal dagar framöver.

Rick var i tjänst i helgen, så på fredag morgon åkte vi upp till Panmunjom. Vädret var underbart, solsken och runt 25 grader. Det blev en lugn helg. Jag passade på att sitta i solen och läsa gamla modemagasin. Maten var väldigt god och det var som alltid tre rätters till både middag och lunch. Det bästa var nog ändå påsen med "Salt och blandat". Salttarmen har varit utsvulten ett tag nu! David, den schweiziska sekreteraren, bjöd på schweizisk choklad som också var väldig god!

Nu har vi varit i Korea i drygt tre månader. Jag trivs mycket bra i landet och finner det väldigt bekvämt att bo här på basen. Som svensk känner jag mig väldigt mittemellan och lagom. Om jag tillåter mig att generalisera lite, eller ganska mycket, upplever jag det så här:
Amerikanerna är stora och gillar stort. Kläderna här på basen är i stora storlekar. Du hittar inget under M och XXL tillhör vanligheterna. Här är det trippel cheeseburgare som gäller. Maten är ofta friterad och grönsakerna lyser med sin frånvaro. Finns det överhuvudtaget några grönsaker är de friterade. Om grönsakerna inte är friterade, doppas de i någon majonäs dip. En chipspåse efter maten är ofta efterrätt. Helst ska man röra på sig så lite som möjligt. Du tar alltid bilen om du ska någonstanns.

Koreanerna är små och kläderna därefter. Även om jag inte har så stora fötter, 37, är det många skor som inte passar. Skorna är så smala att jag ofta inte får in fötterna. Koreanerna är mycket noga med sin klädsel. Kvinnorna går ofta i dräkt och männen i kostym. Jag förstår inte hur de står ut på sommaren. Maten är oftast nyttig. De har mycket grytor med grönsaker och buljongkokt kött. ris. Kimchi, som är nationalrätt, äts som sidorätt till alla måltider. Kimchi görs av mjölksyrade grönsaker, främst kål, som kryddas med röd chili, vitlök och ofta ingefära. Ursprungligen var syftet med Kimchi att bevara grönsakerna över vintern. Grönsakerna syrades då i krukor som grävdes ner i jorden. Alla koreaner har sitt speciella recept. Koreanerna är ett aktiva på fritiden. De cyklar och klättrar i berg.

Jag generaliserar inte för att vara sarkastisk. För min del, som inte levt i ett främmande land förut, är det väldigt spännande och en nyttig erfarenhet. Jag fungerar mycket över mina egna vanor, både positiva och negativa, och sätter dem i relation till de nya kulturerna. I mitt fall lever jag nu med tre kulturer på en och samma gång. Det är mycket intressant och lärorikt på alla sätt. Något som koreanerna och amerikanerna har gemensamt är vänligheten och hjälpsamheten. Amerikanerna erbjuder alltid skjuts och vill gärna hjälpa till med t ex barnpassning. Nyligen fick två familjer i området tillökning. Då ordnar grannarna middagar till familjerna under en veckas tid. Koreanerna är blygare i sin framtoning, men kommer gärna fram och vill visa vägen. De kan gärna gå med dig en bra bit åt ett håll även om de ska till ett annat.

I veckan kommer Ricks föräldrar på besök. Sedan är det dags att åka till Kina. Efter det kommer mamma, min syster Ida och systerdotter Felicia på besök. När de åkt hem åker vi till Japan. När vi kommer hem från Japan är vi inne i december! Tiden rusar iväg och det gäller att ta vara på dagarna.