I måndags natt förra veckan, vaknade jag vid två av att en mygga surrade i örat. Jag tände lampan, men då var den spårlöst borta. Jag kände att jag fått tre bett i ansiktet. En böld på kinden, ett horn i pannan och ett svullet ögonlock. Jag vågade inte somna igen eftersom jag inte fått fatt på myggan. Härlig natt! Jag kom i alla fall iväg till träningen på morgonen. Vilket härligt gym. I omklädningsrummet fanns massagestolar och jacuzzi. Jag var på ett "Core" pass och det var riktigt bra. Kathy, som höll i passet, var väldigt duktig och mycket trevlig. Jag fick mersmak av träningen och tog ett pass på onsdagen också. Då var det ett pass som kallades "Shape up". Det kan ju behövas! Jag är ju inte 20 år längre! När jag kom in i träningssalen stod instruktören, en liten koreansk ung kvinna och stretchade. Hon verkade helt lealös och kunde göra vad som helst med kroppen. Passet började med en halvtimmas magträning. Det var väldigt jobbigt. Det var jag och tio koreaner. De verkade alla hur starka som helst. Efter magträningen var det dags för någon slags stretch träning. Helt omöjliga övningar för mig som ändå anser mig vara ganska vig. Instruktören gick runt och tryckte, drog och bände i oss. Jag hörde hur de andra skrek och hoppades att hon skulle undvika mig. Det gjorde hon inte. Först tänkte jag att jag skulle hålla tyst, men efter en stund gjorde det fruktansvärt ont. Hon var förmodligen själv tränad den hårda vägen!! Jag gillade det emellertid inte. Jag vet inte om jag går dig igen. En kvinna lämnade passet och en annan sa "she is good". På onsdagen var det "luncheon" för NNSCs och UNCMACs fruar. Det var mrs Miok Taylor och Tina Brannen, som bjöd in till luunch. Till en början kände jag mig ganska malplacerad, men alla var väldigt trevliga och det var en uppsluppen stämning. Alla fick "tags", där det stod namn och från vilket land man kom från. Vi var från många olika nationer och många talade mycket sämre engelska än jag, vilket alltid känns skönt! Maten var väldgit god. Det var en koreansk buffé med många läckerheter. Mrs Kathy, som är gift med general Wells, som är chef över hela amerikanska styrkan i Korea, var en härlig kvinna. Hon skämtade mycket och skrattade hela tiden. Hon körde mig och Ellen hem efter tillställningen. Fruarna träffas en gång i månaden hos varandra. I april blir det vi svenskar som ska ordna en "svensk fika".
I torsdags kom mina svärföräldrar Inge och Inger på besök. Vi hade alla sett fram emot deras ankomst, men gladast var Julia. Hon sprang emot dem när hon såg dem utanför skolan. Vi hade en lugn kväll hemma med god mat och dryck. De hade köpt med sig mycket svenska godsaker. Det var lingonsylt, saffran, Zoegas kaffe mm. Det bästa av allt var dock saltlakritsen till mig. Nu kan jag stilla tarmen ett tag framöver. Sedan hoppas jag på en ny laddning i november. Julia fick också svenskt godis och fina kläder till sina dockor.
På fredag vid lunchtid åkte vi upp till Panmunjom. Rick var ledig, men ville visa sina föräldrar var han jobbade och området vid gränsen. Stefan var vakthavande befäl och senare kom Monica och barnen också dit. Vi åt en fantastisk bulgoggi med mängder av oxfilé och koreanska smårätter. Till förrätt åt vi som vanligt hummer. Det hade Julia beställt. Vi hade en trevlig kväll tillsammans.
På lördag morgon tog Rick med mig, svärföräldrarna och Monica på en rundtur på "Conference road". Vi hade en vakt med oss hela tiden. När vi stod och tittade ut över Nordkorea stod vakter på andra sidan och tittade på oss i kikare. Vi fick möjlighet att gå in i byggnaden som delar Nord- och Sydkorea och således gå in på Nordkoreansk mark. Det var en speciell och lite kuslig känsla. När vi var i området och jag fick veta mer om konflikten, blev spänningen verkligen påtaglig. Det är ett av världens mest bevakade område. Vi fick även se "Bridge of no return", där krigsfångar fick välja om de ville stanna kvar i SydKorea eller NordKorea. När vi kom tillbaka från rundturen deltog vi i den schweiziska delagationens "community party". De var cirka 100 schweizare, som bor i Korea, som kommit till Panmunjom för att deltaga i festligheterna. Schweizarna hade ordnat många olika tävlingar för alla barn. Julia, Elin och Carl representerade de svenska laget. Det var även fyra schweiziska lag. Att svenskarna vann var väldigt roligt. Vi åt sedan en fantastisk lunchbuffé med många olika delikatesser. Efter lunchen var det magikershow, prisutdelning och efterrättsbuffé.På söndagen tog vi en tur till Namdaemun market. Vi åt på en lokal koreansk krog och beställde in många olika smårätter som vi delade på. Inge och Inger tyckte det var trevligt att smaka på koreanska rätter. För Inge var det dock ingen smaksensation. Han hade efter denna måltid fått nog av koreansk mat!
På måndagen åkte Rick till Panmunjom igen för att jobba. jag skulle åka med Inge och Inger på en sightseeing buss genom stan. Vi stod och väntade och väntade på att bussen skulle komma. Efter en närmare granskning av busskylten såg jag att bussen inte gick på måndagar! Vi tog en taxi till blomstermarknaden istället. Vi tog bussturen idag istället. Det var intressant att åka runt i stan. Jag hade faktiskt besökt de flesta platserna tidigare. Det som var bra med bussen var att biljetten gällde hela dagen. Man kunde gå på och stiga av vart man ville på de olika busshållplatserna. Bussen gick varje halvtimma. Ikväll har vi varit på en brasiliansk restaurang. Vi åt en stor buffé och fick in åtta olika typer av grillat kött. Nu är vi alla proppmätta och ska jäsa lite i soffan innan det är dags för sängen.
Imorgon ska jag till frissan igen. Nu har jag "sovit på saken" i tre veckor och kommit fram till att jag vill ha fler ljusa slingor. Sedan blir det en ansiktsbehandling. Den är på 90 minuter, så då kanske jag får ligga där i tre timmar!! Vi får se. Julia är ledig och Rick är på stan med svärföräldrarna, så jag har ingen tid att passa i alla fall!!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar