Första veckan i Seoul

Nu börjar det närma sig det stora äventyret! På söndag morgon blir vi hämtade av en taxi som tar oss från Halmstad till Landvetter. Därifrån flyger vi till Helsingfors och sedan direkt till Seoul. Vi landar i Seoul måndag morgon. Där möter delegater upp och tar oss till Yongsan basen. Det är en militär amerikansk bas som ligger i hjärtat av Seoul. Basen är som ett litet amerikanskt samhälle. Där bor cirka 5000 amerikaner och där finns skolor, restauranger, hotell, idrottsanläggningar, sjukhus mm. Vi har fått se bilder från basen och det ser väldigt fint ut. Jag tror jag kommer att trivas riktigt bra som Seoulfru!!.

14 juni

Nu är vi äntligen framme. Resan gick bra, men var jobbig. Det blev knappt någon sömn på planet. När vi kom fram var klockan ett på natten svensk tid. Klockan var åtta på morgonen i Korea. Vi hade vi en fullbokad dag framför oss. Det var flera instanser som skulle besökas. Vi skulle registrera oss på sjukhuset, få idkort och ett raision card, så att vi kan hanlda inne pa basen. Tyvärr lyckades jag inte få mitt raision card, så idag har en av de andra Seoulfruarna, Eva, handlat åt mig. Så länge jag inte har mitt kort kan jag inte ens gå in i butikerna på basen. Om jag har tur får jag mitt kort i mitten av nästa vecka. Kvällen avslutades på Dragon Hill, där vi åt en härlig buffe. Vi stupade i säng vid nio.

Vårt boende har väldigt hög standard. Vi bor på 120 kvm, har bra förvaringsmöjligheter, två kaklade badrum, tvättstuga, kök med alla tänkbara maskiner och en härlig balkong. Området runt huset har fyra lekplatser och det är väldigt lummigt och tyst.

15 juni

Jag vaknade vid två och kunde inte somna om. Jag gick upp och började packa upp våra flyttlådor. Julia sov till tio, så när hon vaknade hade jag packat upp allt. Julia ville genast gå ut och leka på lekplatsen. Vi hade en ganska lugn dag. Vi åkte bussen, post run, som går som en slinga runt basen. Den är gratis och går dagtid var tjugonde minut . På kvällen var vi på middag hos Lotta, generalens fru. Det var trevligt att träffa de andra fruarna. Två av dem åker hem om en vecka och två av dem stannar en månad till. Jag ska försöka lära mig så mycket som möjligt av dem, så att jag kan visa de tre kommande fruarna när de anländer i slutet av juli.

16 juni

En av fruarna, Ann, mötte upp mig och Julia vid tio. Hon visade oss runt lite på basen och så skulle vi titta på en cykel till Julia. Det var 35 grader, så hettan var slående. Julia tyckte det var jobbigt att gå. Ann visade oss vägen till affären, Comissary, där jag sedan, när jag får mitt kort, kan handla all mat. Den är som en Maxibutik och där finns det mesta. Vi gick vidare till bion, där vi kan gå gratis. Filmerna har oftast inte haft premiär i Sverige. Efter en stund orkade Julia inte gå, så jag fick bära på henne. Det blev lunch inne på ett snabbmatställe, med flera restauranger. Julia åt på Burger King och jag och Ann tog en wokrätt. Efter det gick vi till cykelaffären. Barncyklarna såg ut som julgranar. Det var en massa krafs överallt. Julia hittade en rosa cykel som hon tyckte var väldigt fin. Vi tog en taxi hem, den kostade 18 kr! Julia cyklade sedan runt utanför huset och var väldigt stolt. Eva, en av fruarna, bjöd in oss på fika. Hennes dotter Teresia som är tio år tar väl hand om Julia.

17 juni

Idag tog Lotta med oss utanför basen. Det är viktigt att ha med sig sitt id kort. Det måste jag visa när jag går in genom gaten igen. Om jag inte kan visa mitt kort kommer jag inte in. Utanför basen möttes vi av en bullrig trafik. Det var affärer överallt. Det finns hur ycket som heslt att upptäcka. Julia tyckte det var jobbigt att gå. Vi handlade lite och tog oss sedan tillbaka till huset. Jag hade lovat Julia att vi skulle bada i poolen. Vi åt lunch och tog sedan bussen till poolen. Tyvärr kunde Julia inte bada eftersom det sved på hennes skavår. Det blev en glass istället. Några andra svenskar kom förbi och pratade.

På eftermiddagen kom Rick hem. Det kändes skönt. Vi har knappt hunnit prata med varandra sedan vi anlände. Eftersom har fått sitt Raision card, passade vi på att handla. Eftersom jag inte har något raision card fick jag egentligen inte ens gå in i butiken. Vakten var dock snäll ocj släppte in mig. Butiken är som en Maxi och där finns det mesta. Allt är importerat från USA.

Efter frukost gick jag och Julia utanför grindarna själva för första gången. Det kändes lite pirrigt. De flesta koreanerna kan inte engelska och om vi går vilse och Julia är trött och inte vill gå mer, så blir det jobbigt. Vi gick en bit och åkte sedan buss för att komma till Itaewon. Tyvärr kom vi inte helt rätt. Vi gick fram och tillbaka på några gator och sedan var Julia varm och hade ont i fötterna. Vi gick in i en Seven Eleven liknande butik för att köpa en dricka. Sedan gick vi runt lite till. Julia var hugrig, men maten var inte precis vad hon tänkt sig. Det stekta riset med räkor, grönsaker och omelett, smakade inte som hemma. Hon var fortfarande hungrig. Vi bestämde oss för att köpa något mer att äta. Då upptäckte jag att jag tappat min karta. Det var ju min livlina!! Vi går in i samma Seven Eleven butik och när vi ska betala, ligger min karta på disken. Jag hade glämt den där tidigare. Den ligger orörd på samma plats. Tydligen rör inte koreanerna något som en person tappat. Om du tappar din plånbok på gatan, tar ingenupp den. Jag försökte förklara för expediten hur glad jag var över att ha hittat kartan, Han log ett snett leende och gav Julia lite godis. Efter det tog vi bussen hem igen. Det var skönt att vara inne och svalka sig en stund.

På kvällen var vi bjudna på barbeque på den ausraliensiska ambassaden. Det var en trevlig tillställning med mycket god mat. Jag hälsade på alla möjliga personer som jag sedan inte alls kom ihåg vad de hette eller arbetade med.