2010 ett spännande och händelserikt år

Det är skönt med jullov. Det tycker både jag och Julia. Vi har varit uppe lite senare på kvällarna och pusslat och spelat spel. Även om det inte varit någon lång sovmorgon, har vi kunnat ligga kvar i sängen, gosat och läst böcker. Tro det eller ej, men jag har bara känt för att vara hemma och ta det lugnt. Jag har tänt ljus, bakat ännu mer bröd och läst tidningar. Det har varit riktigt skönt.

I tisdags när vi vaknade var det alldeles vitt ute. Julia ville genast ut i snön. Nu är det riktig vinter. Det har varit sköna dagar med några minusgrader och sol.

I onsdags kom Rick tillbaka från Panmunjom. På kvällen åt vi middag med våra amerikanska vänner, Sheila, Greg och Susannah. Vi åt en brasiliansk köttrestaurang. Konceptet var detsamma som den brasilianska restaurang vi tidigare varit på, "all you can eat" av kött och tillbehör. Köttet skars och serverades vid bordet. Efter middagen åkte vi hem till oss och drack kaffe och åt glass. Vi bjöd även på "christmas coke" d v s julmust. Den var mycket uppskattad. Vi hade en mycket trevlig kväll tillsammans.

På torsdagen var det inhandling av mat och dryck till vår nyårsmiddag. Vi åkte till fiskmarknaden där vi köpte tre stora hummrar, totalt 3,5 kg! Vi köpte även rökt lax, räkor och musslor. Vi valde att fira nyår själva i år. Vi brukar alltid ha stor bjudning hemma i Halmstad, men nu när Rick är borta så mycket, kändes det skönt att bara få vara tillsammans och slippa stå vid spisen hela kvällen.

På nyårsafton gick vi upp tidigt för att vara hinna till Lotte World när det öppnade. Vi befarade att det skulle vara mycket folk. Jag hade egentligen ingen lust att åka dit, men som vanligt hade Julia fjäskat med Rick. Vi testade flera nya attraktioner och det var faktiskt ganska kul. Vi åkte hem vid tretiden innan vi hann bli helt slut. Tanken var att Julia skulle ta sig en liten tupplur, men det blev inget med det.

Vi åt en mycket god tre rätters middag. Hummern var superb. Efter middagen spelade vi spel, sjöng och dansade till gamla eurotechno låtar. När klockan var tolv var Julia fortfarande vaken. Vi tog fram vår skumpa och gick ut på balkongen för att skåla. Vi trodde att vi skulle se ett fint fyrverkeri, men det lös med sin frånvaro.

2010 har varit ett mycket händelserikt och spännande år för mig och min familj. Första halvåret tillbringade vi i Halmstad. Rick arbetade på regementet och jag som controller på Halmstad Energi och Miljö AB. Vi började tidigt att förbereda för vårt år i Korea. Vi letade hyresgäster till vårt hus och i maj sålde vi vår bil. Vi lade om yttertaket på huset, vilket var planerat. Sedan drabbades vi av läckage inne i huset. Det var tur i oturen kan man säga. Om vi drabbats av detta när vi åkt hade det varit ännu värre. Nu är hela huset renoverat och i toppskick, så vi hoppas vi inte får fler tråkiga överraskningar.

I april gick en vän och före detta arbetskamrat bort. Han kämpade mot cancern, som till slut tog hans liv. En vecka innan vi skulle lämna Sverige dog min kära faster Maj-Britt oväntat och hastigt. Min älskade morfar dog några veckor senare. Det var väldigt jobbigt för mig att inte kunna vara med på begravningarna och ta farväl. Jag fick göra det på mitt eget sätt. Samtidigt finns både morfar och Maj-Britt med mig här i Korea. På midsommarafton hade jag på mig en klänning som morfar köpt till mormor. Det kändes väldigt roligt. Julia fick en pippitröja av Maj-Britt strax innan vi åkte. Jag sa att hon absolut inte behövde sticka något, men hon envisades. Idag är jag glad för det. Julia hade på sig tröjan i skolan för några veckor sedan och fick mycket beröm för den.

I juli födde min syster Annie Elias. Tyvärr har vi inte träffat honom ännu. Det är tur att Skype finns. Vi har sett honom där. Vi lämnade Sverige den 14 juni Det var en konstig känsla. Jag har aldrig varit borta från Sverige längre än 4 veckor! Det var en språkresa till Jersey 1989! Nu skulle vi vara borta ett helt år. Det kändes lite sorgligt att ta farväl av nära och kära. Du som läst min blogg, har fått ta del av som hänt från juni fram till nu. Det har varit en mycket lärorik och utvecklande tid för hela familjen. Julia har växt på många sätt. Hon pratar lite engelska/amerikanska nu och förstår bra. Hon har verkligen anpassat sig på ett fantastiskt sätt. När vi lämnade Sverige "orkade" hon knappt gå in till centrum. det är 500 m. Nu kan hon gå en hel dag utan att klaga. När jag är helt slut och tar rulltrappan, tar hon trapporna. Jag är väldigt stolt över henne.

För min del har det varit väldigt skönt att vara ledig. Jag har fått tid att stanna upp och ta dagen som den kommer. När jag hämtat Julia på skolan, har jag längtat efter henne och haft tid och ork att vara en bra mamma. Jag har fått klara mycket på egen hand eftersom Rick arbetar på annan ort. Det har inte alltid varit helt enkelt att lösa alla situationer. Språk och kulturkrockar har gjort att det mesta tar både tid och ork. Den spärr jag tidigare hade när det gällde engelskan har släppt. Nu pratar jag på utan att tänka. Det var ett av mina mål med detta år. Det är väldigt lärorikt att bo i ett annat land. Man får tillfälle att reflektera över sin kultur och sitt land. Annars är allt så självklart. Jag är stolt över att vara svensk och över Sverige. Alla koreaner jag träffar är väldigt positiva när jag säger att jag är svensk.

-Ahhh Schweedén, bjutiful contry. Stokolom!

-Have you been there?

-No, but I would like to go there.

Många amerikaner har släktingar i Sverige och talar gott om landet.

Vi har fått många nya vänner. Jag hoppas att vi kan fortsätta att ha kontakt när vi kommer hem. Flera av dem vill gärna komma och hälsa på oss och det hade varit roligt.

Nu är det 2011. Ett nytt år fullt av möjligheter. Nu har vi ett halvår kvar i Korea. Nedräkningen har börjat….

Jul i Panmunjom

Veckan började med att Julia fick feber. Det kändes lite tråkigt eftersom det var första dagen på jullovet. Det är så typiskt. Vi skulle åkt och julpysslat på "Art and Craft center" och sedan gått på bio, men det blev en lugn hemmadag. Jag bakade bröd och städade. Jag kunde inte hålla mig längre. Som tur var var febern borta på tisdagen.

Det blev ett bilköp, en ny BMW X5. Det var en fin julklapp. Jag måste dock ta ett amerikanskt körkort för att få köra bilen. Förhoppningsvis kan jag göra det veckan efter nyår. Eftersom vi ska ta med bilen hem till Sverige, måste vi äga den i ett halvår innan hemresa. Det var på håret att vi hann. Nu behöver inte amerikanerna tycka synd om mig längre!

Dagen innan julafton åkte vi upp till Panmunjom. Vi började med eftermiddagsfika. Yvonne hade bakat 7 sorters kakor! Efter fikat julpyntade vi svenska klubben och klädde de två granarna. Det blev riktigt mysigt. Till middagen blev det sillsmörgås till förrätt, sedan bulgogi och till efterrätt äpplekaka med vaniljsås. Trots att jag var proppmätt, gick det ner lite godis efteråt. Vi hade en trevlig kväll framför brasan. Barnen lekte väldigt bra ihop och bestämde sig för att sova i samma rum. Det var ganska bra för jag, Rick och Julia delar annars en säng. Jag trodde Julia skulle komma in till oss på natten, men det gjorde hon inte.

Det var en kylig julaftonsmorgon, minus 14 grader. Snön lyste dock med sin frånvaro. Julia fått tre paket i sin julstrumpa. Hon fick två svenska pysselböcker och ett amerikanskt spel. Hon tyckte det var lite konstigt att tomten hade både amerikanska och svenska julklappar. Det var en ganska märklig känsla att vakna upp en julafton vid gränsen mellan Nord- och Sydkorea. I bakgrunden hörde vi att det smällde med jämna mellanrum. Det var Nordkorea som hade en övning.

På förmiddagen åkte Stefan och hämtade paket från tullen! Kanske finns tomten trots allt. Nu fick vi vår efterlängtade grönkål och tre sorters lax. Stefan hade beställt 14 kilo hjortronsylt. Istället kom 14 kg hjorthornsalt, något som kanske inte används varje dag! Nu har delegationen hjorthornsalt för en lång tid framöver.

Vid tretiden tittade vi på inspelad "Kalle Anka". Arne Weise var julvärd, så den hade några år på nacken. Då var det så som sig bör, glögg, kakor och julgodis. Sedan kom tomten. Tänk att den svenska tomten kom ända från Sverige till Panmunjom. Julia hade skickat en önskelista till tomten och den verkade ha kommit fram. Hon fick mycket av det hon önskat sig. Den finaste julklappen var ett hus, ett liknande dockskåp, fast för små djurfamiljer. Till dockskåpet var det möbler till de olika djuren. Julia var överlycklig.

Julbordet hade allt jag kunde önska mig. Stefan, som är kvartermästare, hade efter en del arbete lyckats få tag det mesta. Kocken hade arrangerat maten väldigt fint. Det var mängder med mat och det blev massor över. Kvällen tillbingades framför brasan i svenska klubben. Vi avlsutade julaftonen med dans kring granen. Innan vi kröp i säng ringde vi våra familjer hemma i Sverige. Det kändes bra.

Efter frukost hade vi en liten julmässa. Sedan åkte vi hem till Seoul. På kvällen hade vi vårt egna lilla julbord. Vi tog en promenad i kylan och Julia provade sin nya sparkcykel. Sedan blev det godis och film. Det har varit en avkopplande och lugn julhelg. Det var skönt att ha kockar som tog hand om mat och disk.

Julpost, amerikansk lunch och mysig helg

I onsdags var det fest. Då fick vi post från Sverige. Det var tre paket och några julkort. Paketen kom från min svägerska Ingela, svärföräldrar, mamma och min bror Erik med familjer. Det var julklappar, kaffe, knäckebröd, Ingelas goda pepparkakor (som tyvärr blivit smulor), böcker, saltgodis och tidningar. Det är väldigt roligt och uppskattat att få post eller paket när man är borta. Det känns väldigt speciellt. Om du vill sända en liten hälsning, finns adressen till höger på bloggsidan.

I torsdags var jag hos Jodi (mamma till Ross i Julias klass) på lunch. Vi är åtta damer som träffas i olika konstellationer. De är väldigt trevliga allihop. Jodi hade verkligen dekorerat huset på amerikanskt vis. Jag har aldrig sett så mycket pynt på så liten yta! Granen syntes knappt av alla kulor och figurer. Hon berättade att hon inte alls har lika mycket julsaker här i Korea som hon brukar. Jag glömde tyvärr min kamera hemma. Det hade varit roligt att visa en bild. Alla hade med sig ett paket för 20 dollar som vi bytte i en lek. Jag hade verkligen tur och fick ett set med fyra produkter från "Mary Kay". Jag vet att bara en produkt kostar mer än 20 dollar! Vi hade mycket trevligt och skratten var många och högljudda.

I fredags var jag med Julia i skolan. De hade julavslutning med pyssel hela dagen. Pysslet var uppdelat på olika stationer och min uppgift var att hjälpa till vid en station. Barnen fick göra pepparkakshus, en snötermometer, en Rudolf mask och snögubbar. Efter allt pyssel var det julfest. Som vanligt var det vi mammor som stod för kalaset. Som alltid fanns chips, godis, ostbågar och cupcakes i mängder. Flera mammor hade gjort godispåsar med en julhälsning i som de delade ut till barnen. Detta hade jag ingen aning om, så jag hade inte dekorerat några påsar! När skolan var slut åkte vi och bowlade med några kompisar. Det var en bra början på jullovet. Sedan åt vi en god buffe på Dragon Hill. Julia har ledigt i två veckor och börjar skolan igen den 3 januari. Det ska bli skönt att kunna ligga kvar i sängen på mornarna och slippa morgonstressen.

Eftersom jag inte visste vad som var kutym när det gäller att ge något till lärarna, frågade jag de andra föräldrarna. De brukade ge runt 20 dollar per person. I Sverige brukar vi lägga runt 20 kr! Oftast lägger man inte ihop till något, utan var och en ordnar själv med en present. Hjälpläraren ska också ha present. Julia har dessutom en lärare i ESL, så det blir en liten slant! Jag har köpt presentkort till lärarna. Vi är några stycken som gör det och då kan de själva köpa något fint. Till ESL läraren har jag och Monica köpt lite svenska delikatesser som hjortronsylt, lingonsylt och Annas pepparkakor. Sylterna finns att köpa i den svenska kedjan "Fika" och Annas pepparkakor finns att köpa på Comissary inne på basen.

Det har blivit rejält kallt de sista dagarna. Trots att temperaturen bara legat runt 8 minusgrader, har vinden och den torra luften gjort att det känts mycket kallare. Jag och Julia har fått skjuts både till och från skolan av snälla mammor som kört oss. En dag kom lite snö, men den den försvann snabbt igen. Om allt går vägen har vi bil nästa vecka. Rick ska ta körkort på tisdag och förhoppningvis går ägarbytet igenom efter det. Eftersom Rick skrivit på sin blogg att han ska berätta vad det är för bil när allt är klart, får väl jag göra detsamma. Jag kan dock avslöja att det blev en BMW även denna gång! Bilen blev dyrare än planerat, så Rick får fortsätta att drömma om en Harley Davidson.

Rick har jobbat i helgen, så jag och Julia har mysat själva. Vi har varit och badat två gånger. Julia är jätteduktig på att simma nu. Det skönaste var dock bubbelpoolen med ångbastu. Hon ville inte gå ur den. Vi har även bakat bröd i två omgångar och gjort knäck. Vi har spelat många spel och pusslat mycket. Det har varit en väldigt mysig helg. Jag har dessutom och hoppat över städningen. Nästan i alla fall. Jag var dock tvungen att dammsuga lite. Jag har bestämt mig för att storstäda på tisdag innan Rick kommer hem. Då är huset rent och fint till julhelgen. Jag har insett att jag tycker det är väldigt roligt att baka nu när jag har en Kitchen Aid. Dammsugaren har fått en konkurrent!

Jag skrev i ett tidigare inlägg att vår julmat från Sverige fastnat i tullen. Nu efter några veckor står det klart att alla färskvaror inte får tas in i Korea. Det blev inte mycket kvar av den sändningen. Skinka, lax, ål, ostar, korvar leverpastej, älgkött, renkött kommer att slängas. Det känns väldigt tråkigt eftersom det är mat för tiotusentals kronor. Vi får se vad som nu kommer att saknas på julbordet… Det är dock ett ilandsproblem. Vi kommer att göra det bästa av situationen och det kommer med all säkerhet att vara mat i mängder.

Vad jag vet att jag kommer att sakna är min familj och mina släktingar i Sverige. Julen är en speciell högtid och jag har alltid firat den i Sverige med mina nära. Ni finns i mina tankar.

Nu vill jag önska dig som läser detta en riktigt God Jul och Ett Gott Nytt ÅR!

För vår del har nedräkningen börjat…….

Julförberedelser och presentation i skolan

Nu har vintern kommit till Korea. Det har blivit kallt och en dag förra veckan kom det lite snö. Snön försvann dock samma dag. Jag och Julia promenerar till skolan varje dag och amerikanerna lider med oss. De kan inte förstå hur vi kan gå ute i kylan. En mamma berättade att skolan i USA, hade stängde när det var mer än fem minusgrader ute. Det var dock ingen snö! Jag tycker det är ganska skönt med en morgonpromenad. Jag hade dock önskat att Julia kunde ta skolbussen någon dag i veckan. Hon måste då åka utan mig (skolbussen är fullsatt). Hon vill gärna att jag går med henne till klassrummet och då får det bli promenad.

Veckan har som vanligt gått i ett rasande tempo. Nu inför jul är det alltid mycket, även när man är ledig!! Det är mycket i skolan som vi föräldrar ska vara engagerade i och julklappar ska inhandlas. Iår är det dock mycket mindre klappar för vår del. Ganska skön faktiskt. Vi var en sväng på ett stort ToysRus, där vi köpte nästan alla julklappar till Julia.

Jag har haft ont i ena axeln, så i tisdags blev det ett besök hos den koreanska massören. Det blev som vanligt "gång" på ryggen och hårda tag. I slutet tog hon fram en slags sug, som liknade en dammsugare, som hon sög med på ryggen. Det kändes väldigt konstigt då skinnet sögs in i munstycket. Jag hade ont i axlar och rygg i två dagar efteråt, men nu känner jag mig helt bra. Det blir förmdoligen ett besök till innan jul.

I helgen har vi bakat pepparkakor och lussekatter. Jag hade bjudit hem två klasskompisar till Julia för att vara med och baka pepparkakor. Det var Susannah (amerikanska) och Jessica (koreanska). Susannah hade med sig mamma Sheila och pappa Greg. Jessica hade med sig storasyster Megan och mamma Hyun. Vi bjöd på glögg till föräldrarna och det var uppskattat. I alla fall bland damerna. Greg sa "det var gott med mandel". De gillade även våra lussekatter. Hyun hade med sig gimbap, ett slags sushirullar. Julia och tjejerna bakade en stund och sedan var det som vanligt föräldrarna som fick ta över! Vi hade det väldigt trevligt tillsammans.

Idag har Julia presenterat sig själv och Sverige i skolan. Rick och jag var med och stöttade henne. Eftersom det är lucia, var vi utklädda och sjöng luciasånger. Julia var lucia, jag tärna och Rick stjärngosse!! Riktigt kul. Jag undrar vem som såg roligast ut. Rick med strut på huvudet eller jag med ett lucialinne i barnstorlek. Vi bjöd också på lussekatter och pepparkakor. Under luciakläderna hade vi blågula fotbollströjor som vi visade upp. Julia var jätteduktig och sa det mesta själv på engelska. Vi var med henne under hela dagen i skolan. Rick blev som vanligt populär bland barnen. Det är skönt när han står för underhållningen. Det var inressant att se hur en vanlig skoldag ser ut.

Japan: Tokyo, Kyoto och Hiroshima

Vi lämnade Seoul tidigt på måndag morgon. Flygresan till Tokyo tog cirka två timmar. Vi tog sedan ett snabbtåg från flygplatsen in till Tokyo station. Vi blev genast varse att vistelsen i Japan inte skulle bli billig. Tågresan kostade närmare 800 kr! Hotellet var fint, men rummen väldigt små. Trots det höga rumspriset ingick inte någon frukost. Efter att ha installerat oss, gick vi ut på stan för att leta restaurang. Det var inte lätt för Rick, som hade mycket ont i sitt knä. Vi åt på en lokal japansk restaurang nära hotellet och tog sedan tunnelbanan till Ginza området, som liknas vid 5th Avenue i New York. Det var många mycket exklusiva affärer i området och i varje affär stod vakter. Vi tog en fika på ett trendigt café och begav oss sedan hemåt. Vi var trötta alla tre.

På tisdagen gick vi ut redan vid nio. Vi åkte först till ett mycket känt bönetempel, Meiji Shrine, och Yoyogi park. Templet är ett Shinto tempel som är den ursprungliga religionen i Japan. En religion utan bok. Fokus på Shinto är vad vi förstod att vara i harmoni med naturen. Det blev ett intressant besök i Shrinen för denna dag firade de barn i åldrarna 3, 5 och 7 år. Det sker bara en gång per år. Det var många barn som kom dit i traditionella dräkter tillsammans med präster. Mycket traditionellt!

Sedan tog vi oss till Takeshita Doori och Omotesando som är shoppinggator i området Harajuku. Lunchen blev sushi. Vi satt vid ett bord där rätterna kom åkande på en bana framför oss och där vi tog det vi ville ha. Vi betalade sedan för antalet tallrikar som vi hade framför oss. Det blev några stycken…. Vi åkte sedan vidare till Kejsarpalatset. Kvällen tillbringade vi i Ginza området. Vi hamnade på en lokal krog där vi åt grillspett, samt en risrätt som tillagades i ugn.

På onsdagen var det Sofies födelsedag. Rick och Julia uppvaktade med sång, presenter och frukost på sängen. Sofie hade inte önskat sig något speciellt, men fick en jättefin ring i vitguld med diamater. Gladast blev hon nog ändå av den fina teckningen från Julia.

När vi checkat ut åkte vi till den svenska ambassaden för en "brief". Det var intressant att få en bild av Japans ekonomiska- och säkerhetspolitiska läge. Vi tog oss sedan till centralstationen där vi åt en mycket god lunch. Julia fick välja ställe, det blev en pastarestaurang.

Vid fyratiden tog vi det japanska snabbtåget "Shinkansen" till Kyoto. Tåget går i 300 km/h. Resan tog två och en halv timma och kostade några tusenlappar!! När vi checkat in på hotellet bjöd Rick in sina kollegor på vårt rum för att fira födelsdagsbarnet. Det blev champagne och jordgubbar med vit choklad. Sedan gick vi ut tillsammans och åt middag. När vi kom tillbaka till hotellet gick Rick och Julia och badade i hotellets pool. Julia klarade av nästan 50 meter frisim. Simturen blev dyr. Badandet ingick inte i hotellpriset och med Japans prisläge på ett lyxhotell så gick det en liten slant….. men vad gör man inte när man lovat att bada!!

Morgonen efter åkte vi till ett av Japans finaste tempel Kinkaku eller Rokuon-ji Temple som det egentligen heter ( det "gyllene templet"). Det finns finns med på UNESCOs världsarvslista. Templets yttersta lager är gjort av bladguld. Templet låg i en mycket vacker park. Resan till templet var en upplevelse. Vi stod med japaner i en buss, hoptryckta utan rörelsefrihet. Resan tog nästan en timma! Efter fem minuter i bussen beslöt Rick att hemtransport skulle ske med taxi. Upplevelsen med hundra japaner klängandes på en var färdig och klar! Taxin tillbaka tog 15 minuter och Rick såg mycket glad ut i framsätet.

När vi kom fram till Kyoto Central station blev det en repris på det rullande sushibordet. Barnen blev också nöjda som fick äta på Mc Donald´s. För första gången under Japanvistelsen blev vi förvånade av det låga priset på lunchen! Mätta och belåtna var det dags för en tur med Shinkansen igen. Destinationen var nu Hisoshima. När vi kom fram var det mörkt ute. Staden var dock upplyst av olika figurer i ljus. Det var väldigt vackert. Det känns som det på något märkligt sätt vilar ett lugn runt staden.

Nästa dag besökte vi Peace Memorial museum. Det var en stark upplevelse och väldigt gripande. Det var en underbar höstdag och efter museet promenerade vi i parken ut till de olika minnesplatserna. Vi gick bl a till det beömda A-dome, som var en av de byggnader som fanns kvar efter atombomben. Staden är väldigt vacker. Det är svårt att tro att den för 65 år sedan var helt bortsprängd. På eftermiddagen gick vi en tur på stan.

Lördagen var vår sista dag på resan. Vi gick upp tidigt för att åka ut med en båt till ön Miyajima Det var underbart att komma ut på havet. Västkustbor som vi är, saknar vi havet här i Seoul. Vi hade väldigt fint väder även denna dag och ön visade sig i vackra höstfärger. Ön finns med på UNESCOs världsarvslista, där det berömda flytande toriin finns. Ön präglas av mycket vackra byggnader och typiska japanska trädgårdar. Ön är känd för sina ostron, som vi naturligtvis provade på. Vi åt dem friterade och det var väldigt gott. Vi promenderade under träd med färgsprakande löv och vilda rådjur fanns överallt. Vi åkte linbana upp till toppen på ön, där utsikten var bedårande. Vi hade gärna stannat längre på denna underbara ö. Det kändes som balsam för själen att vara där. Det blev en bra avslutning på vår resa.

Japan var ett mycket spännande och härligt land att vistas i. Got mat, gästvänliga människor, enorma kulturskatter och en fascinerande historia. Vi åker gärna tillbaka. Nästa planerade resa är dock till Filippinerna och ön Boracay. Det ser vi mycket fram emot.

Bakning, kalas och luciafirande

Jag förstår inte vart tiden tar vägen. När vi kom hem från Japan var det första advent. Jag har tagit med några adventsljusstakar och tomtar hemifrån. Jag gillar ljusstakar. Det lyser upp så fint i vintermörkret. Jag hittade en plastgran och lite julgranskulor i förrådet på balkongen, så lite julpynt blir det. Detta blir min första jul utomlands och som det verkar nu, kommer jag inte att sakna något speciellt. Vi ska fira traditionell svensk jul uppe i Panmunjom med de andra svenskarna. Det blir t o m halländsk grönkål! Om vi nu får ut våra varor från tullen… Det blev en tur till blomstermarknaden i veckan. Jag köpte en julblomma och en krans till ytterdörren. Där finns hur mycket julpynt som helst och det blir en tur dit snart igen med Julia. Hon vill ha mer pynt på sitt rum.

På basen har i princip alla träd och buskar klätts in i ljusslingor i olika färger och i vartenda hörn står tomtar och renar. I torsdags tändes alla ljusen för första gågen. Det var en liten tillställning vid brandstationen med sång och tal. Vi blev bjudna på kakor och varm choklad. Det bästa av allt var att tomten kom på besök. Han kom i en brandbil och bjöd på godis. Det var väldigt fint med alla ljus. Hela basen tändes upp.

Det har blivit lite för lite fisk och skaldjur här i Korea. I fredags var vi riktigt sugna på skaldjur, så när Rick kom hem tog vi en taxi till fiskmarknaden. Det blev storhandling. Vi köpte räkor, hummer, marulk, rökt lax, pilgrimsmusslor och krabba. Det blev en riktig skaldjursfrossa. Julia var väldigt nöjd. När jag sa att vi skulle köpa hummer sa hon "Mamma du är bäst. Hummer är ju det bästa jag vet." Hon har smak för det goda i livet den tjejen. Julia slutade skolan vid elva, så innan Rick kom hem hade hon och jag bakat bröd och gjort glögg. Jag kände mig verkligen huslig. På lördagen blev det en god fisksoppa. Då fick Rick sig ett ryck och bakade bröd och gjorde nyponsoppa på Halländska nypon. Nästa vecka ska vi baka lussekatter och pepparkakor. Vi har bjudit in Julias klasskompisar på pepparkaksbak. Det blir spännande!!

I lördags var Julia på sitt andra bowlingkalas. Det var roligt. Som vanligt bjöds det på pizza och tårta. Det blev lite så där med bowlingen, alla barn var inte så intresserade. Julia däremot tyckte det var roligt.

Idag har vi firat lucia med Swea. Julia var tomtenissa. Det är roligt att även fira lucia här i Korea. Det var mycket människor och en trevlig tillställning. Det bjöds på lussekatter, pepparkakor och glögg.

Avsked och hemlängtan

Vi hade en bra avslutning på mammas, Idas och Felicias resa. På söndagskvällen åkte vi in till stan och åt middag. Vi hittade ett område med mycket restauranger och blinkande ljus. Sedan gick vi runt och tittade på lanternfestivalen. Det var mycket människor ute på gatorna. På grund av G20 mötet i veckan, var det även många poliser.

Jag följde med till flygbussen som går från basen ut till flygplatsen. Det var svårt att hålla tårarna borta när vi skulle ta farväl. Vi bestämde oss för att inte säga hejdå, utan på återseende. Det dröjer dock ett antal månader innan vi ses igen. Vi har haft en underbar tid tillsammans. Jag är så oerhört glad och tacksam över att de kom hit. Vi har haft "extra allt" av allt!

På kvällen kände jag mig riktigt ensam och längtade för första gången hem till Sverige. Jag trivs verkligen bra är, men ibland kommer längtan efter nära och kära över mig.

På tisdagen var det lunch hos Lotta, generalens fru. Hon bor i Sverige sedan i somras, men har varit här på besök i två veckor. Hon bjöd på trattkantarellsoppa, nybakat bröd och lagrad herrgårdsost. Till efterrätt severades äpplepaj och glass. Det var verkligen jättegott och smakade Sverige. Osten här är inte av bästa kvalitet precis, skummig och ofta ganska smaklös, så det kändes lyxigt med en äkta svensk herrgård. Vi brukar alltid plocka trattkantareller, så det kändes väldigt gott att få en smak av det även iår.

I onsdags var det avskedslunch för en av Julias lärare. Hon ska flytta till Tyskland. Som vanligt var det "pot luck". Det var en salig blandning av skräpmat. Det bjöds på pizza, "macaroni and cheese", chicken nuggets, chips, ostbågar, godis, glass och tårta! Som tur var hade min koreanska vän gjort gimbap, sushiliknande risrullar. De var min favorit. De var dock inte så populära bland de amerikanska barnen. På eftermiddagen firades Ross 6 års dag med cupcakes, chips, godis och tårta! Vilken sockerbombsdag!!

På grund av G20 mötet, var Julia ledig både torsdag och fredag. Flera gater var stängda för inpassage och det var mycket poliser överallt. De befarade massdemonstrationerna, verkade det inte bli något av. Obama höll tal inne på basen för inbjudna och enligt källor, var det också här han bodde under sin vistelse. Vi hade en lugn dag hemma med tvättning och städning på programmet. På eftermiddagen var det fika hos Yvonne. Hon hade som vanligt bakat mycket gott.

På fredagen var Rick ledig. Tyvärr hade han väldigt ont i knät. På eftermiddagen var han sängliggande och kunde inte böja benet. Natten var en mardröm och på lördag morgon fick han åka till akuten. Jag och Julia åkte till blomstermarknaden för att titta på julskyltningen. Där var det pyntat från golv till tak. Julia hittade mycket saker som hon ville ha, mer eller mindre pråliga. Det fanns dock en hel del fina saker. Vi köpte en gran, lite pynt till granen och ett tomtepar. På eftermiddagen var vi ute i det vackra vädret. Det var närmare 20 grader och sol. Vädret i Sverige längtar jag inte hem till i alla fall!

Rick har fått en inflammation i knät och har beordrats att ligga i sängen tills knät blir bättre. Läkaren sa att det kan ta upp till sex veckor innan han blir bra. Vi åker till Japan om en vecka, så jag hoppas verkligen han är bättre tills dess.

Efterlängtat besök

Veckan efter Kina började lugnt. Både jag och Julia hade blivit väldigt förkylda. Det var 25 grader varmt i Seoul på söndagen när vi kom hem. Det kändes skönt att komma tillbaka till värmen efter det kalla och kyliga Kina. På måndagen var det dock bara några grader varmt i Seoul. Tänk vad det kan slå om fort. Jag gick omkring i min nya dunjacka och frös. På tordagen kände både jag och Julia oss väldigt risiga, så Julia fick vara hemma från skolan. Det var ganska skönt med en hemmadag. Jag passade på att städa och förbereda för fredagens besök.

29/10

Idag kom vårt efterlängtade besök, mamma, min syster Ida och hennes dotter Felicia. Vi har längtat så efter dem. Jag skickade Julia till skolan och tog sedan flygbussen till flygplatsen. Julia skulle ha Halloweenfest i skolan och ville gärna vara med på den. Hon var utklädd till häxa.

Jag var väldigt förväntansfull och spänd när jag stod på flygplatsen och väntade. När jag såg dem komma ut från gaten blev jag alldeles tårögd. Det var så roligt att se mina nära. Vi skyndade oss till taxin för att om möjligt, hinna till Julias skola och vara med på Hallowenkalaset. Tyvärr hade vi lite otur med taxichauffören. Efter en del strul kom vi i alla fall i tid till skolan och festen. Julia blev jätteglad när hon såg oss. Hon sprang fram och kramade Felicia först. Alla föräldrar fick dela ut maten de haft med sig. Det var en salig blandning av godis kakor, frukt och grönsaker. Barnen hade karvat pumpor som stod på deras bänkar. När alla ätit färdigt visade klassen var de lärt sig under de första månaderna. De räknade till tjugo på koreanska och spanska, sjöng olika ramsor och läste gemensamt ur en bok. Det var väldigt roligt att se och höra. De var verkligen jätteduktiga. Deras lärare, Ms Gonzales är väldigt ambitiös och engagerad. När allt var slut var vi tvungna att åka och ordna idkort till mamma och Ida. På grund av strulet med taxin, hann vi inte det innan vi åkte till skolan. Ms Gonzales erbjöd sig att först köra hem deras bagage och sedan ta oss till Camp Kim där vi skulle få idkorten. Hon var utklädd till Betty i "The Flintstones". Hon hade en en dräkt med små yxor på sig och en peruk, men det bekom henne inte alls att gå klädd så bland folk. Efter att ha ordnat med idkorten körde hon oss hem igen. Det var väldigt vänlig av henne.

På kvällen lagade jag bulgogi. Det blev väldigt gott. Jag trodde det skulle bli väldigt mycket kött över, men grytan var var barskrapad. Det ser jag som ett gott betyg. Vid tiotiden var det läggdags.

30/10

På lördagsmorgonen åkte vi till Dongdaemun market. Vi åt som vanligt lunch på Doota. Vi vuxna åt Bimbibap och barnen hamburgare och pommes frites. Mamma råkade bita i en pepperoni och drack mängder med vatten. Det tog en bra stund innan hon hämtade sig.

På eftermiddagen karvade Ida pumpa med barnen. Sedan var det dags för Halloweenfirande. Iår fick vi uppleva ett riktigt amerikanskt firande. Alla hushåll hade fått ett informationsbad, där det stod vilka förhållningsregler som gällde. "Trick or treat" att knacka dörr, skulle vara mellan 18.00 och 20.30 på lördagen. Allt godis som gavs ut skulle vara förpackat i påsar. Barn under 10 år skulle ha en vuxen som sällskap. Man skulle bara gå till hushåll som hade halloweenpynt mm. När klockan var sex gick Julia och Felicia ut. Någon minut efter det började det ringa på dörren. Jag fick ställa mig utanför med godisskålen i famnen. Det var en jämn ström av barn hela tiden. Jag överdriver inte om jag säger att det kom 100 barn. Jag hade köpt flera kilo godis. När klockan var runt sju kom Julia och Felicia in. De hade då varsin påse med flera kilo godis. Jag tog jag in våra pumpor och stängde dörren. Jag hade bara lite godis kvar och det tänkte vi äta av själva. Det som var skönt var att ingen mer knackade på. När klockan började närma sig åtta, ville Julia och Felicia gå ut igen. Jag, mamma och Ida satte på en film. Barnen kom tillbaka strax innan halv nio och hade då nytt godis i sina påsar. På det hela kan man nog säga att de fick lika mycket godis som vi gett ut.

31/10

På söndagen var vi i uppe Seoul tower. Trots att det inte var klart väder, såg vi ganska bra. Vi åt koreansk lunch där uppe. Vi åt bla en slags skaldjurssoppa som var väldigt starkt. Mamma höll sig undan från soppan, hon fick nog av starka grejer dagen innan! Efteråt gick Ida på bio med Felicia och Julia. Jag tog en sväng till Pxet. Mamma åkte hem och sydde gardiner till Julias rum. Eftersom jag själv inte är bra på att sy, är det väldigt skönt att mamma är det. Gardinerna blev jättefina.

1/11

Felicia följde med Julia till skolan. Julia hade sett fram emot det en lång tid. De hade med sig pasta och kyckling till lunch. Jag och Ida följde dem till skolbussen. Sedan gick vi hem och åt frukost med mamma. Vi hängde upp gardinerna i Julias rum och åkte sedan till Namdaemun för shopping. Det blev en hel del shopping för mamma och Ida. Vi åt koreansk lunch som vi alla tyckte var väldigt god. Vi beställde in flera rätter som vi delade på. Jag kan nog säga att under de här dagarna har både Ida och mamma smakat på alla koreanska rätter som jag testat. Vi hade en väldigt mysig förmiddag tillsammans.

Vid halv tre hämtade vi Julia och Felicia vid skolan. Nästa anhalt var ett besök på E-mart, den koreanska mataffären. Där skulle vi fika och äta glass. Vi tog "Postrun" från skolan och gick av vid gate 19 för att gå till E-mart. När vi gått av bussen, märkte mamma att hon tappat sin plånbok. Efter att ha kontrollerat att plånboken inte var på bussen, tog vi en taxi till skolan för att leta där. Inget napp där heller. Vi tog taxin vidare till polisstationen. Där släpptes jag och mamma av. Taxin körde vidare hem med Ida och barnen. Det blev en lång lite trist eftermiddag. Den som var vid bäst mod var ändå mamma, som tyckte det var tur att det bara var materiella ting! Polisen sa att det var stor chans att plånboken skulle dyka upp. Eftersom vi är på en militär bas är säkerheten hög och skulle någon försöka utnyttja korten skulle de råka riktigt illa ut. Vi får ser vad som händer... I skrivande stund har polisen inte hört av sig.

2/11

På morgonen ordnade vi nytt idkort till mamma. Som tur var hade hon kvar passet hemma hos oss. Sedan blev det en inte så god koreansk lunch. Ingen av oss tyckte att den svarta grytan var speciellt tilltalande, allra minst barnen. Vi besökte sedan "War memorial museum". Muséet visade kriget på ett mycket intressant sätt. Vi fick en egen guide som visade oss runt och det var väldigt värdefullt. Tom barnen tyckte att det var spännande att se miljöerna som man byggt upp. Roligast av allt var dock en 3D bio, där stolarna rörde sig. Man skulle få känslan av att sitta i ett stridsflygplan. Vi skrattade för fullt allihop. Vi fick även prova på att skjuta.

Efter muséet åkte vi till E-mart för den efterlängtade fikan. Denna gången flöt att på som det skulle. Vi hade sedan en mysig kväll tillsammans där vi planerade resten av veckan.

3/11

Idag har vi varit på Lotte World. Vi har varit där tidigare, men på en lördag och då var det alldeles för mycket folk. Idag var det mera lagom med människor. Det var inga köer till attraktionerna vilket var väldigt skönt. Vi köpte åkpass allihop och det var väldigt trevligt. Julia och Felicia åkte dock mest. Jag blev än en gång imponerad av denna jätteinomhus park. Vi hade en väldigt lyckad heldag. Mamma, som är måttligt road av äventyrsland, har varit på två museum. Det var med rädsla jag lät henne åka runt ensam i stan. Hon var helt orädd och ville gärna klara sig själv. Det som gjorde att lät henne åka runt ensam är hennes goda lokalsinne. Hon hittar nästan bättre än jag!! Jag är mäkta imponerad. Mamma hade en givande och intressant dag och klarade sig utmärkt på egen hand.

4/11

Vi gick upp tidigt för att få en heldag med tempelbesök och shopping på Insa Dong. Vi hade underbart höstväder. Jag har besökt templet en gång innan och då var det närmare 40 grader varmt. Denna gången var det riktigt skönt att ströva omkring i det lugna och vackra området. Vi hade en mycket härlig dag. På kvällen åt vi pasta bolognese, godis och tittade på film.

5/11

På morgonen begav sig Ida, mamma och Felicia till blomstermarknaden. Där var julskyltningen redan klar. Det fanns tydligen hur mycket pynt som helst. Efter lunch åkte vi upp till Panmunjom. Där vankades det "fest". Flera familjer hade släktingar på besök, så det var ett bra tillfälle att samla alla.

På eftermiddagen fick delegaterna medalj för sin tjänstgöring i Korea. Detta firades med bubbel och snittar.

På kvällen blev det god buffé och efterättsbord med mycket färsk frukt och glass. Efter maten drack vi kaffe på svenska klubben. Sedan provade vi ormbrännvinet! Det var Ida som tog första klunken. Jag ville inte vara sämre. I flaskan låg en död orm. Brännvinet luktade väldigt illa och smaken var därefter. Det var både första och sista gången jag testade detta. Det smakade pyton!! Efter en mycket trevlig kväll med mycket mat och dryck kände vi oss både trötta och dästa.

6/11

Vid tiotiden åkte Rick med mamma och Ida på "Conference Row" och "Bridge of no return". Jag stannade kvar med Julia och Felicia. Barn under 10 år får inte åka med på turen. När de kom tillbaka från turen åt vi lunch. Sedan åkte vi till utsiktsplatsen OP Dora. Därefter bar det hem till Seoul igen. Tanken var att vi skulle bege oss ut på stan på kvällen, men vi var helt slut allihop. Jag och Rick åkte till Comissary och handlade och sedan blev det en slapparkväll med en film.

7/11

Idag har vi bestämt att ta det lite lugnt. I eftermiddag ska vi åka in till stan för att äta middag och titta på "lanternfestivalen". I kanlen ska 15000 olika föremål lysa upp staden.

Jag är så glad och tacksam över att ha mamma, Ida och Felicia här. Jag njuter av varje dag. Att få så här mycket kvalitetstid tillsammans är värt så oerhört mycket. Det har varit mycket skratt och tokigheter. Vi har under dessa dagar fått många fina minnen att bära med oss under livet. Det kommer att bli väldigt tomt när de åker imorgon.

Kina resan

Kina. Bara uttalet känns mystiskt och mytomspunnet. Landet där alla går omkring i den gröna eller blå partiuniformen och den lilla "Emil" mössan på huvudet. Tusentals cyklar och Maos lilla röda syns överallt......... eller kanske inte alls! Det var nog så för 20 år sedan. Nu är det en massa bilar och lyxområden med mycket shopping. Smog och försäljare som vill lura av dig pengar överallt, men också mycket fina kulturområden och väldigt god mat.

Vi kom till Xian via Peking för att se på Terrakottaarmén. Två dagar var avsatt för detta. Xian var väldigt dimmigt (läs: Smog) och intensiv. En liten stad på ca 8 miljoner invånare. Vi bodde bra mitt i stan och det blev en kvällspromenad innan sängdags. Vi åkte till Terrakottaarmén på morgonen och var där i ca 4 timmar. Det som jag bara läst om fick jag äntligen se i verklighet. Känslan är naturligtvis svår att beskriva men det var mäktigt och imponerande, särskilt när man hittat många fler soldater i alla riktningar kring den gravkammare som den Kinesiske Härskaren blev begravd i. 8000 soldater finns för närvarande och vi fick se 2000 av dessa. Övriga "kammare" är stängda för allmänheten. Vi besökte en statsägd fabrik där de tillverkar Terrakotta figurer och frestelsen blev stor att köpa en. Det blev en "Officer" i lagom storlek som ett minne från Xian. Vi åkte sedan vidare till Peking, en flygresa på drygt 2 timmar.

Peking är stort och intensivt. Vi bodde på Sheraton och det var ett bra hotell. Vi besökte naturligtvis den Förbjudna Staden och Himmelska Fridens Torg. En mycket intressant guidad tur där man på plats insåg storleken och den dynamik som detta område präglat Kinas historia. Drygt 9500 rum fanns i området, fantastiskt arkitektur, marmor och träd som är mer än 500 år gamla. Mäktigt är det enda ord som jag kan beskriva det sammanlagda intrycket. Vi åkte sedan till Silk Market. För dem som varit i Peking så är detta ett shopping ställe som har allt till mycket låga priser, om man kan pruta. Det gjorde vi...

På kvällen fick vi tips från den svenska ambassaden om en restaurang som bara låg kring hörnet om vårt hotel. En lokal krog som hade en fantastiskt mat. Kinamat i allra högsta klass till ett otroligt lågt pris. Vi gick dit två gånger under veckan.

Förutom shopping så var vi också på den svenska ambassaden och fick där en brief om Kina och Kinas roll i Korea. En nog så viktig och intressant stund på dagordningen för veckan.

Vi åkte naturligtvis till den Kinesiska muren. Tyvärr så var det ganska dimmigt denna dag så effekten av den ringlande muren infann sig tyvärr inte. Muren var ändå en mycket imponerande upplevelse och delvis även mycket brant. Vi åkte linbana upp och gick omkring i ca 2 timmar innan vi tog oss ned igen. Det var meningen att vi skulle åka Rodel men det var lite för fuktigt i luften och det var då förenat med en viss risk så banan var stängd. Det blev linbana igen. När man stod uppe på muren och såg muren ett par hundra meter bort så var det också en enorm känsla med inslag av stor respekt för all de som arbetat och slitit för att färdigställa den. Drygt 650 mil mur. Från New York till San Francisco! För att skydda sig mot "de andra". De "andra" var mongolerna om jag förstod det rätt. Att få stå på muren har varit en barndomsdröm och det är skönt när saker går i uppfyllelse. Det blev mer shopping under seneftermiddagen och nu är även Rick mycket nöjd.....

Vi åkte också förbi Olympia stadion, fågelboet, och senare till sommar Palatset. En fantastisk kulturell skatt som finns med på UNESCOs världsarvs lista. Vi promenerade omkring i ett par timmar och var än en gång mycket imponerade över det kinesiska arvet till oss övriga. Buddha statyer omgivna av en makalös arkitektur och träd som var mer än 500 år gamla. Det är häftigt att vara i Kina. Vi avslutade vår kulturella ansats med en Mc Donalds måltid strax utanför ingången till Sommar palatset. Nutid möter dåtid på ett väldigt tydligt sätt.

Vi landade i Seoul, Syd Korea under söndagen eftermiddag och Julia sträckte upp händerna och sa " äntligen är vi hemma i Korea igen". Kompisar och lekplatser var ganska efterlängtade.

En mycket intressant och lärorik resa för oss alla. Om fyra veckor åker vi till Japan. Då är det Tokyo, Kyoto coh Hiroshima som står på programmet. Det ser vi fram emot.

Ny chef på besök och födelsedagskalas i amerikansk tappning

Denna veckan har den nya chefen för den Svenska Delegationen, Anders och hans fru Anja varit här på besöksresa. Vår nuvarande general, Christer, slutar i vår och då ska Anders ta vid. Rick har planerat veckan men alla i den nuvarande delegationen har på olika sätt haft ansvar för att göra Anders och Anjas vecka lärorikt och intressant. I torsdags var det min tur att visa dem runt. Jag mötte upp dem vid svenska ambassaden vid tio och sedan promenerade vi genom Namdaemun Market upp till Seoul Tower. Jag har varit där två gånger tidigare och blir varje gång imponerad av utsikten och hur stor staden är. Vi hade bestämt att äta lunch längst upp i tornet. Det fanns olika "set" (från A-E) att välja mellan. Vi trodde att "seten" var hur man satt i tornet, alltså hur nära fönstren och valde "set C". "Seten" visade sig vara menyer och "set C" bestod av fem rätter! Lite mycket till lunch kanske, men maten var utsökt och under den tid vi åt hann tornet snurra ett varv.

På kvällen var det gemensam middag på Dragon Hill med övriga i delegationen, utom Rick, för han var på en inspektion någonstans i mellersta SydKorea och gränsen till NordKorea .

I lördags var Julia på sitt första kalas. Susannah, en klasskamrat, fyllde 6 år. Hon hade kalaset på Arts and Crafts center. Alla barn fick varsin fågelholk som de skulle måla. Alla barnen tyckte det var jätteroligt. Skönt med ett kalas där barnen sitter still!! När alla målat färdigt, blev det tårta, kakor och chips. Prinsesstårtan var verkligen princesslik!! Det såg inte så god ut, men under lagret av färg och prinsessatteraljer, döljde sig en god chokladkaka. Sedan var det presentöppning. Många paket var väldigt fint inslagna med silkespapper och lull lull! Julias paket som var ordinärt inslaget, kändes lite för enkelt. Det är ju dock innehållet som räknas. Presentöppningen var något alldelles extra. Susannahs mamma hade med sig en bok där hon skrev in vad Susannah fick från varje barn. När varje paket öppnades hördes ett sus i rummet och det var många utrop som " My God" "Oooooh! " osv. När kalaset var slut gick vi och några andra mammor och barn till Burger King. Där finns ett lekrum, så vi vuxna kunde dricka kaffe i lugn och ro. Julia var jätteglad och det är väldigt roligt att se henne leka och säga de ord hon kan. Hon är inte alls rädd för att ta för sig, vilket jag är väldigt glad över.

Idag har vi tagit det ganska lugnt. Rick och Julia var på bio och såg "Marmaduke" under eftermiddagen. Annars har vi städat och packat för Kinaresan. Vi åker strax efter sex imorgon bitti. Nästa inlägg blir alltså från Kina. Det ska bli en mycket spännande resa.

Myggattack och getingstick

Jag hade en härlig onsdag förra veckan. Först var jag hos frissan och sedan på ansiktsbehandling och massage. Jag blev ganska nöjd med slingorna, men håller med de andra svenskarna om att koreanerna har svårt med vårt skandinaviska hår. Min behandling på skönhetssalongen skulle vara i 90 minuter. Denna gången blev det också två timmar. När jag låg med ansiktsmasken somnade jag som vanligt och vaknade av att jag snarkade till. Jag har svårt för att ligga still och koppla av annars, så detta är bra för mig. Rick tog med sig Julia och sina föräldrar till Insa Dong och templet och de hade en heldag tillsammans. På kvällen blev det grill.

På torsdagen var vi först på Dongdaemun market. Vi åt som vanligt lunch på Doota. Där finns ett tiotal olika restauranger, så det passar alla smaker. Inge, som tröttnat på koreansk mat redan första dagen, gjorde som Julia och åt på Burger King. Efter lunchen promenerade vi en bit längs kanalen. Den ligger nersänkt, vilket gör att man inte hör allt ljud från gatan. Det är lugnt och tyst där och många koreaner ligger och sover eller vilar. Efteråt åkte vi upp i Seoul Tower. Denna gången åkte vi ända upp i tornet. Utsikten är hänförande och staden är enorm. Vi tog en taxi hem. Det var ingen lyckad färd. Först blev jag getingstucken i örat. Jag kände först att det surrade och att det sedan gjorde väldigt ont. Jag skrek till och Julia, som satt i mitt knä, hoppade till. Jag såg getingen på hennes rumpa och slog till. Då började hon gråta. Taxichauffören stannade bilen, Rick sprang ut och undrade vad som stod på. Taxichauffören bara skrattade. Han kunde ingen engelska alls. Rick försökte förklara vad som hänt och då skrattade han ännu mer. Julia tyckte synd om mig och att taxichauffören var elak. Eftersom det var en taxibil som inte fick köra in på basen, skulle han släppa oss vid gate 52. Han uppfattade dock inte femman och körde oss till gate 2. Den ligger på helt andra sidan av basen! Sedan blev det en tur i full fart genom trånga gränder. Tillslut kom vi i alla fall rätt. Mitt bett har ändrat karaktär varje dag sedan dess. I torsdags gjorde det mest ont. I fredags var hela örat rött och svullet. Då började det att klia också. I lördags var örat ännu mer svullet och så hade jag ont i örongången. Det kändes som att jag hade lock för örat. I söndags var örat bättre, men hela kinden svullen. Julia sa att det såg ut som att jag hade ett kylskåp i kinden. Sedan ändrade hon sig och sa att det nog bara var en kanelbulle. Jag tog 10 Beta Pred och på eftermiddagen hade svullnaden gått ner lite.

I lördags åkte Inge och Inger hem. Jag och Julia följde dem till flygbussen. Vi har haft en bra vecka tillsammans och det kändes lite tomt när de hade åkt. Efteråt besökte vi "Fall festival" inne på basen. Där var hoppborgar, några åkattraktioner, en massa matställen och uppträdanden. Julia tyckte det var jätteroligt och vi träffade flera av hennes klasskamrater. Jag var inte alls inställd på att det skulle bli så varmt och svettades i mina jeans. Dessutom hade jag för ovanlighetens skull tagit på mig pumps. Jag har gått omkring i mina supersköna sneakers varje dag en månad nu och tänkte låta dem vila en dag. Överallt ser jag koreanskor på stan med skyhöga klackar och snygga handväskor. Jag kan inte förstå hur de kan gå runt i klackarna. Jag fick ont i fötterna efter bara en timma och fötterna svullnade av värmen. När vi skulle gå till bussen fick jag ta av mig skorna. Jag tänkte köpt mig en snygg handväska när vi kom hit. Istället blev det en ryggsäck med kylfack! Mycket praktiskt (och snygg för att vara en ryggsäck), men kanske inte så moderiktig. Jag kan i alla fall skryta med kall dricka!

Rick kom hem vid lunchtid i söndags. Vi åkte till Myeong Dong på eftermiddagen och åt sedan middag där. Det var skönt att slippa laga mat. Jag gillar verkligen Myeong Dong. Där är alltid mycket liv och rörelse och där finns bra restauranger och roliga affärer. Jag köpte mig en ny plånbok. När vi skulle hem var bussen fullare än vanligt. Vi fick stå alla tre. Det är kutym att resa sig för äldre och barn, men eftersom alla sitter och sover, är det svårt att fånga deras uppmärksamhet.

Jag var trött, men hade svårt att sova. Jag tittade på klockan vid ett och precis när jag var på väg att somna, hörde jag en mygga surra. Jag smetade in mig med "Mygga" och la mig i Julias säng. För ovanlighetens skull, sov hon i sin säng. När jag legat där i två timmar, och fortfarande inte somnat, gick jag ner och la mig i vardagsrummet. Efter en stund hörde jag en mygga surra. Jag gick upp igen och la mig bredvid Julia. Då var klockan fem. Sedan måste jag ha somnat. Jag vaknade vid halv sju då Rick gick upp. När jag vaknade hade jag fått ett bett på samma kind som getingbettet. Jag fångade fyra myggor! Både jag och Julia har en massa bett överallt, varav flera i ansiktet. Lite synd om Julia att hon fått ett bett på ögonlocket eftersom hon skulle ta kort i skolan igår. Det verkar som att jag inte är ensam om att lida av myggorna. Igår var myggornas terror det stora samtalsämnet bland föräldrarna i skolan.

I måndags var Julia ledig. Amerikanerna firade "Colombo day". Coco, servitrisen som arbetar på restaurangen Oasis, kom på besök. Julia är så förtjust i henne. Hon är 31 år och vill gärna vara med Julia. Hon hade tänkt att ta med Julia till Zoo, men både jag och Rick tycker att vi vill lära känna henne lite innan vi släpper iväg Julia. Jag bjöd på lunch och fika. Coco är verkligen en jättego tjej och väldigt gullig mot Julia. Hon kanske kan bli en bra barnvakt framöver. På kvällen tog vi en tur till Itaewon och åt sedan middag på en Thairestaurang.

Dollarn har sjunkit rejält sedan vi anlände i mitten av juni. Vi har nu planer på att köpa en bil här. Den bil vi vill ha, en BMW X3, har sjunkit med 50 tkr! På bilfronten är jag och Rick överens. Rick ska kolla upp vad som gäller vid bilimport, skatter mm. Rick vill även köpa en Harley Davidson. På denna front är vi inte alls överens. Jag tycker att det i dagsläget är en mycket onödig pryl. Han är ledig i tre-fyra månader när vi kommer hem och då ska han ut och glida!! Det är då han ska sköta hushållet och passa upp mig när jag kommer från arbetet!! Han har fått med sig Julia på sin sida (de ska åka ner till Båstad och köpa glass) och de har varit och provsuttit flera hojar. Julia blev mest förtjust i den värsta modellen, Electra Glide. Sedan sa hon till mig "Mamma kan man inte få förverkliga sina drömmar!!" Fortsättning följer i denna fråga...

Idag är Julia hemma från skolan. Hela ögonlocket hänger på grund av svullnaden från myggbettet. Det får bli en lugn dag. Vi gör nu allt för att undvika fler myggbett och nu har vi satt upp mosquitotältet igen. Vi sov där inatt. Det var skönt att slippa vakna av surrande myggor.

Träning, besök av svärföräldrar och "besök i Nordkorea"

I måndags natt förra veckan, vaknade jag vid två av att en mygga surrade i örat. Jag tände lampan, men då var den spårlöst borta. Jag kände att jag fått tre bett i ansiktet. En böld på kinden, ett horn i pannan och ett svullet ögonlock. Jag vågade inte somna igen eftersom jag inte fått fatt på myggan. Härlig natt! Jag kom i alla fall iväg till träningen på morgonen. Vilket härligt gym. I omklädningsrummet fanns massagestolar och jacuzzi. Jag var på ett "Core" pass och det var riktigt bra. Kathy, som höll i passet, var väldigt duktig och mycket trevlig. Jag fick mersmak av träningen och tog ett pass på onsdagen också. Då var det ett pass som kallades "Shape up". Det kan ju behövas! Jag är ju inte 20 år längre! När jag kom in i träningssalen stod instruktören, en liten koreansk ung kvinna och stretchade. Hon verkade helt lealös och kunde göra vad som helst med kroppen. Passet började med en halvtimmas magträning. Det var väldigt jobbigt. Det var jag och tio koreaner. De verkade alla hur starka som helst. Efter magträningen var det dags för någon slags stretch träning. Helt omöjliga övningar för mig som ändå anser mig vara ganska vig. Instruktören gick runt och tryckte, drog och bände i oss. Jag hörde hur de andra skrek och hoppades att hon skulle undvika mig. Det gjorde hon inte. Först tänkte jag att jag skulle hålla tyst, men efter en stund gjorde det fruktansvärt ont. Hon var förmodligen själv tränad den hårda vägen!! Jag gillade det emellertid inte. Jag vet inte om jag går dig igen. En kvinna lämnade passet och en annan sa "she is good".

På onsdagen var det "luncheon" för NNSCs och UNCMACs fruar. Det var mrs Miok Taylor och Tina Brannen, som bjöd in till luunch. Till en början kände jag mig ganska malplacerad, men alla var väldigt trevliga och det var en uppsluppen stämning. Alla fick "tags", där det stod namn och från vilket land man kom från. Vi var från många olika nationer och många talade mycket sämre engelska än jag, vilket alltid känns skönt! Maten var väldgit god. Det var en koreansk buffé med många läckerheter. Mrs Kathy, som är gift med general Wells, som är chef över hela amerikanska styrkan i Korea, var en härlig kvinna. Hon skämtade mycket och skrattade hela tiden. Hon körde mig och Ellen hem efter tillställningen. Fruarna träffas en gång i månaden hos varandra. I april blir det vi svenskar som ska ordna en "svensk fika".

I torsdags kom mina svärföräldrar Inge och Inger på besök. Vi hade alla sett fram emot deras ankomst, men gladast var Julia. Hon sprang emot dem när hon såg dem utanför skolan. Vi hade en lugn kväll hemma med god mat och dryck. De hade köpt med sig mycket svenska godsaker. Det var lingonsylt, saffran, Zoegas kaffe mm. Det bästa av allt var dock saltlakritsen till mig. Nu kan jag stilla tarmen ett tag framöver. Sedan hoppas jag på en ny laddning i november. Julia fick också svenskt godis och fina kläder till sina dockor.

På fredag vid lunchtid åkte vi upp till Panmunjom. Rick var ledig, men ville visa sina föräldrar var han jobbade och området vid gränsen. Stefan var vakthavande befäl och senare kom Monica och barnen också dit. Vi åt en fantastisk bulgoggi med mängder av oxfilé och koreanska smårätter. Till förrätt åt vi som vanligt hummer. Det hade Julia beställt. Vi hade en trevlig kväll tillsammans.

På lördag morgon tog Rick med mig, svärföräldrarna och Monica på en rundtur på "Conference road". Vi hade en vakt med oss hela tiden. När vi stod och tittade ut över Nordkorea stod vakter på andra sidan och tittade på oss i kikare. Vi fick möjlighet att gå in i byggnaden som delar Nord- och Sydkorea och således gå in på Nordkoreansk mark. Det var en speciell och lite kuslig känsla. När vi var i området och jag fick veta mer om konflikten, blev spänningen verkligen påtaglig. Det är ett av världens mest bevakade område. Vi fick även se "Bridge of no return", där krigsfångar fick välja om de ville stanna kvar i SydKorea eller NordKorea. När vi kom tillbaka från rundturen deltog vi i den schweiziska delagationens "community party". De var cirka 100 schweizare, som bor i Korea, som kommit till Panmunjom för att deltaga i festligheterna. Schweizarna hade ordnat många olika tävlingar för alla barn. Julia, Elin och Carl representerade de svenska laget. Det var även fyra schweiziska lag. Att svenskarna vann var väldigt roligt. Vi åt sedan en fantastisk lunchbuffé med många olika delikatesser. Efter lunchen var det magikershow, prisutdelning och efterrättsbuffé.

På söndagen tog vi en tur till Namdaemun market. Vi åt på en lokal koreansk krog och beställde in många olika smårätter som vi delade på. Inge och Inger tyckte det var trevligt att smaka på koreanska rätter. För Inge var det dock ingen smaksensation. Han hade efter denna måltid fått nog av koreansk mat!

På måndagen åkte Rick till Panmunjom igen för att jobba. jag skulle åka med Inge och Inger på en sightseeing buss genom stan. Vi stod och väntade och väntade på att bussen skulle komma. Efter en närmare granskning av busskylten såg jag att bussen inte gick på måndagar! Vi tog en taxi till blomstermarknaden istället. Vi tog bussturen idag istället. Det var intressant att åka runt i stan. Jag hade faktiskt besökt de flesta platserna tidigare. Det som var bra med bussen var att biljetten gällde hela dagen. Man kunde gå på och stiga av vart man ville på de olika busshållplatserna. Bussen gick varje halvtimma. Ikväll har vi varit på en brasiliansk restaurang. Vi åt en stor buffé och fick in åtta olika typer av grillat kött. Nu är vi alla proppmätta och ska jäsa lite i soffan innan det är dags för sängen.

Imorgon ska jag till frissan igen. Nu har jag "sovit på saken" i tre veckor och kommit fram till att jag vill ha fler ljusa slingor. Sedan blir det en ansiktsbehandling. Den är på 90 minuter, så då kanske jag får ligga där i tre timmar!! Vi får se. Julia är ledig och Rick är på stan med svärföräldrarna, så jag har ingen tid att passa i alla fall!!

Lång skönhetsbehandling

Det blev tyvärr ingen träning förra veckan. Jag köpte i alla fall ett träningskort! Jag bestämde mig för att träna på morgonen idag och packade träningsväskan redan igår kväll. När vi skulle gå till skolbussen imorse, regnade det. All lust rann av mig och det blev ingen träning.

Halv ett hade jag tid för skönhetsbehandling. Det var en ny salong som hade ett erbjudande på massage och ansiktbehandling under en timma. Salongen var jättefin och jag såg fram emot en avkopplande stund. Eftersom jag ville vara säker på att hinna i tid och slippa stressa var jag på salongen kvart över tolv. De hade tid för mig och jag fick genast börja min behandling. Massagen var väldigt skön och avslappnande. Jag njöt och kände mig väldigt harmonisk. Sedan var det dags för ansiktsbehandlingen med ansiktsmassage. Den var också välidgt behagligt. Jag fick först en ansiktsmask och sedan massage igen. Sedan en ansiktsmask till, nu med lera. Jag hade två make up pads på ögonen och sedan masken över ansiktet och padsen. Det gick således inte att ta bort padsen. Jag vaknade till med ett ryck av att min mobil ringde. Det var helt omöjligt att svara. Efter en stund ringde telefonen igen. Det kändes som att jag legat ganska länge med masken. Jag kände mig lite orolig för de missade samtalen. Tänk om det var från skolan. Jag väntade en stund till. Sedan började jag fundera på om de glömt av mig. Det måste ha gått en timma tänkte jag. Jag funderade på att ropa. Det kändes dock ganska fånigt. Det var säkert jag som inte hade koll på tiden. Det kan ju kännas långsamt när man bara ligger helt stilla. Jag väntade en stund till. Tillslut kom hudterapeuten in. Hon tog av lermasken och jag tittade på klockan i rummet. Den var kvart över två. Jag hade alltså blivit behandlad i två timmar!! Jag som skulle varit på skolan tio över två. Jag fick panik. Jag rusade ut till receptionen och betalade. Hudterapeuten var alldeles ifrån sig och sa att hon ville vara vänlig och ta hand om mig på bästa sätt. Jag var naturligtvis tacksam för det, men de borde ha frågat mig om jag hade tid först. Jag försökte ringa en taxi. En koreansk röst svarade och sa någon jag inte alls förstod. Jag fösökte ringa Monica för att höra om hon kunde hämta Julia. Samma röst igen. Jag blev sedan erbjuden skjuts av en kvinna. När jag kom till skolan var klockan halv tre. Julia satt på sin plats på golvet och väntade. Det var bara hon kvar. Jag som lovat henne att alltid vara i tid. Sist jag kom sent hade jag också varit på skönhetsbehandling. Jag kände mig verkligen urusel som mamma. Sedan fick jag springa runt och leta efter min koreanska vän Hyun. Hon och hennes barn skulle komma hem till oss och fika. Jag hittade henne tillslut på skolgården. Hon var då på väg hem.

Väl hemma hade vi en mycket trevlig eftermiddag med fika på balkongen. Hyun kollade min telefon och den måste tydligen laddas med mer pengar. Inte konstigt att det inte gick att ringa. Nu är det snart sängdags och imorgon bitti hoppas jag att jag kommer iväg på träningen.

Chusok, översvämningar och Panmunjomhelg

Veckan började med en tur till Dongdaemun market. Till min glädje hittade jag ett tyg som skulle passa bra till gardiner i Julias rum. Det finns så mycket att välja mellan att det är svårt att bestämma vad man vill ha. Även om vi var i det enorma varuhuset i flera timmar, lyckades vi bara gå igenom en bråkdel. Du återstår att se vem som ska sy gardinerna! Mamma kommer i november och hon är mycket duktig på att sy!

I veckan har koreanerna firat Chusok. Chusok är den största koreanska högtiden. Det är en högtid där man tackar och hedrar de bortgångna. Chusok infaller alltid under skördesäsongen. Många koreaner tar ledigt i tre dagar för att fira med nära och kära. Ofta äter man en speciell riskaka, "Songphyum" som är gjord på ris, bönor, sesamfrön och kastanjer.

I tisdags hade Julias klass Chusok party. Alla barn hade fått i uppgift att ta med sig något till partyt. Jag skulle ta med färsk frukt och det var för mig, en tacksam uppgift. Jag visste ju knappt vad alla rätter på listan var för något. Jag uppfattade att det var barnen som skulle ha partyt och köpte frukt till 24 personer. Dagen innan fick jag veta att även föräldrarna skulle vara med. Jag köpte lika mycket frukt till. Det blev mycket hackande på morgonen, tummen fick också sin beskärda del. Jag lade allt i formar och tog en taxi till skolan. På eftermiddagen visade det sig att det bara var barnen som skulle äta. Föräldrarna skulle gå runt och servera. Det blev mycket frukt över!

Efter mycket solsken kommer mycket regn. Det regnade nästan hela söndagen och halva måndagen. På tisdagen var det som värst. Då öste regnet ner så mycket hela dagen att det blev översvämmningar på hela basen. Vägar spärrades av, affärer stängdes, bussar ställdes in, bilar satt fast och människor evakuerades från sina hem. När vi skulle gå ut från skolan och över vägen fick vi vada. Vattnet gick upp till knäna på mig. Jag har aldrig upplevt något liknande och det hade inte någon annan här heller. Det är sådant jag tidigare sett på tv.

I onsdags var Julia ledig på grund av Chusok firandet. Allt var stängt. Jag visste inte om vi skulle kunna gå ut på grund av alla översvämningar. Jag blev oerhört förvånad när jag tittade ut och det var torrt ute. När vi gick ut och tittade på gatan där det under gårdagen stått bilar som fastnat, var de borta och där var inte ett spår av översvämningen. Det var nästan som att jag hade drömt. Eftersom Julia var ledig tänkte jag att vi skulle ha en mysig dag tillsammans. På morgonen klagade Julia över att det gjorde ont när hon kissade. Eftersom hon tidigare haft problem med urinledarna är det viktigt att vi uppsöker läkare vid minsta besvär. Vi tog en taxi till akuten och eftersom det gått snabbt och smidigt tidigare trodde jag vi skulle vara hemma om någon timma. Tyvärr blev det en lång väntan. Efter fyra timmar var vi hemma. Läkaren kunde konstatera urinvägsinflammation och nu blir det pencillinkur ett antal dagar framöver.

Rick var i tjänst i helgen, så på fredag morgon åkte vi upp till Panmunjom. Vädret var underbart, solsken och runt 25 grader. Det blev en lugn helg. Jag passade på att sitta i solen och läsa gamla modemagasin. Maten var väldigt god och det var som alltid tre rätters till både middag och lunch. Det bästa var nog ändå påsen med "Salt och blandat". Salttarmen har varit utsvulten ett tag nu! David, den schweiziska sekreteraren, bjöd på schweizisk choklad som också var väldig god!

Nu har vi varit i Korea i drygt tre månader. Jag trivs mycket bra i landet och finner det väldigt bekvämt att bo här på basen. Som svensk känner jag mig väldigt mittemellan och lagom. Om jag tillåter mig att generalisera lite, eller ganska mycket, upplever jag det så här:
Amerikanerna är stora och gillar stort. Kläderna här på basen är i stora storlekar. Du hittar inget under M och XXL tillhör vanligheterna. Här är det trippel cheeseburgare som gäller. Maten är ofta friterad och grönsakerna lyser med sin frånvaro. Finns det överhuvudtaget några grönsaker är de friterade. Om grönsakerna inte är friterade, doppas de i någon majonäs dip. En chipspåse efter maten är ofta efterrätt. Helst ska man röra på sig så lite som möjligt. Du tar alltid bilen om du ska någonstanns.

Koreanerna är små och kläderna därefter. Även om jag inte har så stora fötter, 37, är det många skor som inte passar. Skorna är så smala att jag ofta inte får in fötterna. Koreanerna är mycket noga med sin klädsel. Kvinnorna går ofta i dräkt och männen i kostym. Jag förstår inte hur de står ut på sommaren. Maten är oftast nyttig. De har mycket grytor med grönsaker och buljongkokt kött. ris. Kimchi, som är nationalrätt, äts som sidorätt till alla måltider. Kimchi görs av mjölksyrade grönsaker, främst kål, som kryddas med röd chili, vitlök och ofta ingefära. Ursprungligen var syftet med Kimchi att bevara grönsakerna över vintern. Grönsakerna syrades då i krukor som grävdes ner i jorden. Alla koreaner har sitt speciella recept. Koreanerna är ett aktiva på fritiden. De cyklar och klättrar i berg.

Jag generaliserar inte för att vara sarkastisk. För min del, som inte levt i ett främmande land förut, är det väldigt spännande och en nyttig erfarenhet. Jag fungerar mycket över mina egna vanor, både positiva och negativa, och sätter dem i relation till de nya kulturerna. I mitt fall lever jag nu med tre kulturer på en och samma gång. Det är mycket intressant och lärorikt på alla sätt. Något som koreanerna och amerikanerna har gemensamt är vänligheten och hjälpsamheten. Amerikanerna erbjuder alltid skjuts och vill gärna hjälpa till med t ex barnpassning. Nyligen fick två familjer i området tillökning. Då ordnar grannarna middagar till familjerna under en veckas tid. Koreanerna är blygare i sin framtoning, men kommer gärna fram och vill visa vägen. De kan gärna gå med dig en bra bit åt ett håll även om de ska till ett annat.

I veckan kommer Ricks föräldrar på besök. Sedan är det dags att åka till Kina. Efter det kommer mamma, min syster Ida och systerdotter Felicia på besök. När de åkt hem åker vi till Japan. När vi kommer hem från Japan är vi inne i december! Tiden rusar iväg och det gäller att ta vara på dagarna.