Snö och feber

Det blev ingen skola för Julia förra måndagen. Det hade kommit några centimeter snö och det räckte för att stänga skolan. Julia var jätteglad som fick en ledig dag med mamma. Jag tyckte också det var ganska skönt att slippa ge sig av på morgonen. Vi spelade spel på förmiddagen och åkte sedan till Arts and crafts för att måla. Denna gången målade Julia en mugg till sig själv. Jag passade på att boka Julias kalas. Hon vill ha det där och jag tycker själv att det är väldigt trevligt. Vi får bestämma vad barnen vill måla och betalar för det. De ordnar med dekrationer och ballonger och så tar vi med det vi vill bjuda på. Eftersom Julia ska bjuda hela sin klass på 24 personer, går det inte att ha kalas hemma i huset. Det är ganska skönt att slippa städningen!

På onsdagen vaknade jag med ont i halsen och huvudvärk. Tyvärr fick jag avboka en lunch med "UNCMACs fruar". Vi skulle hem till den kanadensiska attachens fru. Fruarna träffas en gång i månaden. Jag har bara varit med en gång tidigare, men det var en väldigt trevlig tillställning. Det blir ofta det när många nationer är representerade. I april är det vi svenskar som står för bjudningen. Vi har varken plats eller betjänter, så vi får se hur vi ska ordna det.

På torsdagen hade Julia feber. Rick var ledig, så det var synd att vi inte kunde hitta på något. Samtidigt var det skönt att han var hemma när Julia var sjuk. Det blev mycket spel och många filmer. Jag tog mig en sväng till PXet och där var det 50% på alla kläder. Jag köpte några tröjor till mig och två par skor till Julia.

Julia var feberfri i söndags, så helgen var väldigt lugn. Igår var vi och bowlade. Tanken var att vi skulle bowlat med några kompisar i fredags, då skolan var stängd, men det blev ju inget på grund av att Julia var sjuk. Det verkar vara ett vanligt söndagsnöje. Vi träffade flera klasskompisar till Julia.

Idag har jag, Monica och Sese, på Dongdaemun market och "Baker´s Alley". Baker´s Alley är en gata med små affärer där man kan köpa jäst, mjöl, bakformar och andra ingredienser till bakning. Eftersom det är grossister, så det blir 500 g jäst åt gången. Jästen delar jag upp och fryser in. Jag har inte bakat på ett tag, men nu är det dags igen.

Julia har börjat på dans. Det var andra gången hon var där idag. Jag smygtittade på henne genom ett fönster förra gången och såg att hon gjorde sitt bästa. Hon såg dock väldigt stel ut. Idag fick jag inte titta på. De ska ha en uppvisning vid terminens slut, så då får vi se vad barnen lärt sig.

Skidtripp, frissan igen och reception

Vi lämnade Seoul tidigt på måndagsmorgonen för att åka till en skidanläggning. Det var runt 15 minusgrader ute och jättekallt i bussen, så det gick inte att se ut på. Rutorna var alldeles immiga. Det var inte precis en långfördsbuss! Vi kom fram till Hyundai Sungwoo Resort vid tiotiden. Anläggningen var jättefin med backar som passade alla. Vi började med barnbacken och gav oss senare på backar i olika svårighetsgrad. Julia var jätteduktig och tyckte det var väldigt roligt. Till en början höll Rick henne i en sele, men efterhand ville hon åka själv. Även om det var kallt, hade vi underbart väder med strålande solsken. Det var inte så mycket människor i backarna vilket var väldigt skönt. Vid halv fyratiden åkter vi tillbaka till Seoul igen. Vi hade gärna stannat kvar. Anläggningen hade spa med pooler och bastubad. Jag hade mössa på hela dagen. Enda gången jag tog av den var när vi åt lunch. Det blev lite varmt med mössa på i bussen på hemvägen. Då hade de fått upp värmen i bussen.

På tisdag morgon var jag på frisörsalongen. Tyvärr var inte Jay, som är chef där, så jag fick vänta. Han skulle komma snart sa hans assistent, men det tog en timma. Då var klockan elva. Jag berättade för honom att jag var mycket missnöjd och bad honom att ta bort det oranga i håret. För att förkorta ner ett långt samtal, kan jag säga att han inte var speciellt glad och inte jag heller för den delen. Efter tre timmar gick jag därifrån med mindre oragne i håret, men helblonderad med oranga fläckar och brutna hårstrån. Håret var torrt som fnöske. Jag var dessutom 500 kr fattigare. Hade det varit i Sverige hade jag verkligen inte betalat. Jag orkade dock inte ta någon diskussion utan betalade och gick. Nu måste jag låta håret vila lite innnan jag gör något åt eländet.

På kvällen var vi på en reception anordnad av den thailändska ambassaden. Vi blev bjudna på en mycket god buffe av thailändska specialiteter. Underhållningen som bestod av en match i kickboxning var underhållande. Julia var hos sin klasskompis Susannah. Hon hade så roligt att hon ville stanna och sova över. Eftersom det var skola dagen efter var det inte så lämpligt. Det får bli en annan gång.

I fredags var Rick ledig. Vi lämnade Julia i skolan och begav oss till gymmet. Jag gick på ett pass i kickboxning och Rick satt i bubbelpoolen. Sedan gick jag till frisörsalongen på Dragon Hill. Där gjorde jag en djupverkande inpackning. Ytterligare 400 kr till hårräkningen. Jag fick en påminnelse på att håret gått av på flera ställen. Rick sa att jag nu betalat en 1/2 Ipad på håret och fortfarande inte är nöjd…

När vi hämtat Julia från skolan var det dags för ett nytt modelluppdrag. Denna gång var det för Benetton. Modellmamman beställde en taxi som skulle ta oss till studion där fotograferingen skulle äga rum. Det blev minst sagt en obehaglig och lång resa. Det tog oss över en timma att åka några kilometer. Först var vi med om en seriekrock med tre bilar inblandade. Lyckligtvis var denna krock lindrigare än den krock vi var med om i somras. Vi satt i taxibilen och väntade medan förarna skällde på varandra. Den lilla koreanska damen i päls skrek och gapade och var nära att slå till en man. Nu har vi hört hur man grälar på koreanska! Efter en stund kom polisen och då blev det lite lugnare. Vi fick till slut en ny taxi. Då stod trafiken helt still. Trots två gpser hittade taxichaffören inte till den givna adressen. Han körde in på en smal gata och kom sedan inte ut därifrån. Han blev alldeles kallsvettig och stressad och vi satt och suckade. När vi väl kom fram var Julia ganska trött. Hon blev först stylad och sedan var det dags för ombyte och fotografering. Det var totalt sex ombyten för Julia. Till en början var hon lite stel, men på slutet slappnade hon av och spexade till det. Hon var verkligen jätteduktig. Sue hade även denna gång ordnat med dricka och mat. Det bjöds på donuts och pizza. Efter tre timmar var vi klara. Då var vi ganska trötta alla tre. Sue körde oss hem. Julia fick bra betalt denna gång också.

Igår hade jag och Julia en mysig dag med shopping. Rick kände sig dålig och låg hemma och vilade. Det blev ännu en lunch på Dragon Hill. Jag var där med Rick på fredagen. Julia tyckte det var orättvist att jag och Rick varit där när hon var i skolan. Coco, Julias favoritservitris jobbade och var glad över att se Julia. Hon ville gärna hitta på något med Julia någon dag.

Idag har det snöat nästan hela dagen. Rick kände sig fortfarande dålig så jag och Julia har varit på bio. Det blev "Nanny McPhee". Det var tredje gången för Julia och andra gången för mig. Rick hade ordnat middag när vi kom hem. Det var lyxigt. Efter maten gick Rick med Julia ut i snön en liten stund. Det snöar fortfarande mycket så vi får se om vi kommer iväg till skolan i morgon. De är väldigt dåliga på att ploga här och skolan stänger om det är för mycket snö.

Körkort, museum och Panmunjomhelg

Julia var bättre måndagen, så jag beslutade mig för att göra teoriprovet för det amerikanska körkortet. När jag väl blev inropad, talade mannen bakom disken om för mig att jag saknade ett "papper". Jag sa till honom att jag hade de papper som behövdes. Han gav sig inte och ropade på sin chef. Jag ringde Rick som fick tala med chefen. Efter en stund la hon på luren och sa till mig att Rick inte förstod henne. Hon sa dock att jag kunde göra provet och komma med "pappret" senare. Jag blev naturligtvis ännu mer stressad och nervös av detta. Jag klarade dock de 45 frågorna utan anmärkning. Efter provet fick vi se två filmer om hur man kör säkert i Korea. Filmen började med en man som sa "Welcome to the land of the morning calm. The traffic in Korea is everything but calm". Jag håller med honom. Det är oerhört mycket bilar i Seoul och man kan undra vilka regler förarna följer. De bara tutar och kör. Jag kommer att hålla mig inne på basen.

Efter många samtal och besök på olika instanser, visade det sig att jag hade rätt "papper" med mig från början. Det tog mig nästan hela dagen innan allt var uppklarat. När jag kom tillbaka till mannen bakom disken med det "papper" jag hade visat honom på morgonen och han fick klart för sig att han hade gjort fel bad han inte ens om ursäkt. Jag var riktigt sur! Jag var emellertid glad att jag fått mitt körkort. Det blev dock ingen premiärtur som sig bör. Vår bil är automatväxlad och jag har aldrig kört en automatväxlad bil.

I tisdags var jag med Julias klass på "Samsung children museum". De var som ett slags vetenskapsmuseum för barn, där barnen fick prova på allt möjligt. Vi var runt tio föräldrar som var med och skulle ta hand om barnen. Det var säkert 1000 barn där samtidigt som oss. Vi fick vara i de olika rummen i cirka 20 minuter. Sedan var det dags att förflytta sig. Det var väldigt många koreanska skolklasser på museét. Barnen var så söta i sina skoluniformer. Jag hade fullt sjå med att hålla ihop mina barn. Det var inte lätt när alla sprang åt olika håll hela tiden. Ljudvolymen var mycket hög och när det var dags att åka hem var vi mammor helt slut. Museét var väldigt fint och pedagogiskt, så jag åker gärna dit igen.

På kvällen blev det en tur med bilen. Jag ville övningsköra lite med Rick innan jag begav mig ut själv. Jag måste dock säga att det är mycket lättare att köra en automatväxlad bil. Det är ju bara att gasa och bromsa!

Julia var väldigt glad när jag kom och hämtade henne med bilen när hon slutade skolan. Nu har jag kört runt lite på basen och jag inser att även om man klarar sig bra utan bil, så sparar man mycket tid när man har en bil. Att gå eller åka buss tar tid. Det är dessutom väldigt skönt att ta bilen när jag har handlat. Jag hoppas bara att jag inte slutar gå nu när jag har bilen. Nu är det väldigt kallt, men i vår när värmen kommer vill jag fortsätta med mina promenader.

I fredags var jag och Monica på ansiktsbehandling och massage. Det var verkligen skönt och behövligt för min torra hud. Luften är jättetorr här nu. På sommaren ligger luftfuktigheten runt 90% och nu på vintern är den väldigt låg. Jag somnade som vanligt och kände mig alldeles groggy efteråt. Efter behandligen hämtade jag Julia på skolan. Hon var glad över att sluta lite tidigare. Vi tog sedan tåget till Panmunjom. Vi har tillbringat helgen i Panmujom med Rick och det var som vanligt väldigt lugnt. Julia tycker att det är roligt att vara i Panmunjom, men jag blir lite uttråkad. Det är samtidigt nyttigt med en lugn helg ibland där man bara kopplar av. Vi satt framför brasan och spelade spel och bastade vilket var mysigt. Det blev som vanligt mycket god mat. Julia hade även denna gång beställt hummer till förrätt. Det blev också mycket glass och godis. Jag fick min saltdos mättad av en "Salt och blandat".

Idag har jag varit hos frissan. Jag valde denna gång en salong "på stan" istället för på basen. Det stod i annonsen att personalen utbildat sig på "Toni & Guy" i London och det tyckte jag lät bra. Salongen var väldigt trendig och personalen väldigt serviceminded. Tyvärr, blev det inte bra trots detta. Jag är nu i princip helblonderad i oranga toner. Hurra! När jag såg vart det barkade försökte jag prata med frisören. Då sa han bara "please trust me, you will be satisfied, I promise". Jag var lipfärdig när jag gick därifrån. Rick kunde inte hålla sig för skratt när han såg mig. Det får bli ett besök hos en ny salong på tisdag morgon. Så här kan jag inte se ut!

Julia är ledig imorgon. Då ska vi iväg och åka slalom. Det ska bli väldigt trevligt. Jag hoppas inte det är lika kallt som idag. Vi har haft -14 grader och snålblåst. Jag brukar inte vara förtjust i att ha mössa, men imorgon får den gärna vara på. Jag kanske till och med är lite "hipp" och har mössa inomhus!

Julgransplundring och skridskoåkning

I måndags började Julia skolan igen. Vi tyckte båda det var trist att behöva gå upp tidigt och bege oss ut i kylan. Julia vill fortfarande inte ta skolbussen. På morgonen ligger temperaturen runt tio minusgrader, så då känns det ganska kallt. På dagen däremot när temperaturen stiger, är det skönt och ganska vackert när snön gnistrar i solen. På grund av snön är barnen inte ute på skolgården när de har rast. De kan ju halka! Detta är helt obegripligt för mig. Det känns konstigt att Julia inte får gå ut på hela dagen. Vi försöker därför att vara ute lite när hon slutar.

Jag har känt mig trött hela veckan och inte orkat hitta på så mycket. När jag skulle gå av bussen i måndags halkade jag och slog i ryggen. Jag har därför inte kommit igång med träningen som jag tänkt. Jag har ändå gått till gymmet och badat och bastat. Det har varit väldigt skönt.

Ellen och Martin fick en pojke den 2 januari och i onsdags fick vi träffa den nya medlemmen i delegationen. Vad den lille ska heta är ej ännu bestämt. Han så liten och så söt. Eftersom han var det första barnet som fötts på basen 2011, ska han vara med i tidningen "The Morning Calm", som finns på basen. Han kan skryta med att han är "made in Sweden".

I går kastades julen ut. På morgonen städade vi hemma, tog bort alla julsaker och packade ner granen. Det är alltid med tudelade känslor jag tar bort julsakerna. Jag gillar ljuset från granen och ljusstakarna. Samtidigt blir jag ganska trött på det övriga pyntet. På eftermiddagen var vi på julgransplundring hos den svenska ambassadören Lars Vargö och hans fru Eva. De bodde i ett väldigt fint hus med sparsmakad svensk inredning. De hade bjudit in de som arbetar på svenska ambassaden, samt den svenska delegationen. Vi var runt 50 personer. Det var en väldigt trevlig tillställning. Det blev svenskt julbord med mycket gott. Sedan var det tävlingar för vuxna och barn. Barnen tävlade i hela havet stormar och de vuxna tävlade i dart. Rick vann darttävlingen och var såklart mycket stolt. Han fick ett fint vin som pris. Efter tävlingarna var det presentutdelning. Alla fick ta en lapp med en siffra på. I nummerordning fick man sedan välja något från presentbordet. Julia valde för oss alla tre. Det blev en liten spegel, en broderad duk och en jultallrik. Tillställningen avslutades med fiskedamm och dans. Koreanerna såg roade ut när vi dansade och sjöng svenska julsånger. De undrade nog vad vi höll på med när vi sjöng "Så går vi runt kring vårt "enebärssnår". Dansen avslutades som sig bör, med "raketen". Jag undrar hur parketten såg ut efter alla klackar!

Vi kom hem vid sjutiden och då var vi ganska trötta alla tre. Vi tittade på "The Black Swan", som var en bra, men sorglig film, med en bitter eftersmak. Det var studtals lite svårt att veta vad som var dröm och vad som var verklighet.

Idag har vi åkt skridskor i stan. För min del tog det emot rejält när vi skulle ut i kylan och snålblåsten. Jag kan erkänna att jag lät ganska gnällig. När vi väl kom till isbanan och fick på oss skridskorna, kändes det bättre. Till en början kända jag mig som Bambi på hal is och klagade på både isen och skridskorna! Sedan gick det bättre, så det var nog lite uppvärmning som behövdes. För 6000 won (cirka 6 kr) fick man hyra skridskor och åka en timma på isbanan. Efter en halvtimma frös Julia rejält om händerna och ville inte åka mer. Då fick hon hemlagad nyponsoppa (som Rick kokt på morgonen) och kex.

Eftermiddagen har jag tillbringat på biblioteket för att plugga körkortsteori. Jag fick mitt internationella körkort med posten i veckan, så nu kan jag ta det amerikanska körkortet. Jag har egentligen ingen brådska, men Rick har bokat tid imorgon bitti! Det mesta följer reglerna i Sverige, men det är som man säger "same, same but different". Bl a är det tillåtet att svänga höger om det inte finns hinder i vägen, trots att ljussignalen visar rött ! De har dessutom lite andra skyltar som är annorlunda. Nedan ser du en skylt som sitter utanför skolan.

Vi får se hur det blir med körkortstestet imorgon. När jag var på biblioteket, var Rick och Julia på bio. När bion var slut hade Julia hemska smärtor i halsen, så vi åkte direkt till akuten. Där kunde de konstatera att hennes vänstra mandel (den som är förstorad) var väldigt svullen och inflammerad. De tog prover som vi inte fått svar på ännu, men hon fick antibiotika mot inflammationen. Vi kom hem vid halv åtta, så nu har vi precis ätit sen middag. Rick lägger Julia och jag ska sätta mig och läsa lite igen.

2010 ett spännande och händelserikt år

Det är skönt med jullov. Det tycker både jag och Julia. Vi har varit uppe lite senare på kvällarna och pusslat och spelat spel. Även om det inte varit någon lång sovmorgon, har vi kunnat ligga kvar i sängen, gosat och läst böcker. Tro det eller ej, men jag har bara känt för att vara hemma och ta det lugnt. Jag har tänt ljus, bakat ännu mer bröd och läst tidningar. Det har varit riktigt skönt.

I tisdags när vi vaknade var det alldeles vitt ute. Julia ville genast ut i snön. Nu är det riktig vinter. Det har varit sköna dagar med några minusgrader och sol.

I onsdags kom Rick tillbaka från Panmunjom. På kvällen åt vi middag med våra amerikanska vänner, Sheila, Greg och Susannah. Vi åt en brasiliansk köttrestaurang. Konceptet var detsamma som den brasilianska restaurang vi tidigare varit på, "all you can eat" av kött och tillbehör. Köttet skars och serverades vid bordet. Efter middagen åkte vi hem till oss och drack kaffe och åt glass. Vi bjöd även på "christmas coke" d v s julmust. Den var mycket uppskattad. Vi hade en mycket trevlig kväll tillsammans.

På torsdagen var det inhandling av mat och dryck till vår nyårsmiddag. Vi åkte till fiskmarknaden där vi köpte tre stora hummrar, totalt 3,5 kg! Vi köpte även rökt lax, räkor och musslor. Vi valde att fira nyår själva i år. Vi brukar alltid ha stor bjudning hemma i Halmstad, men nu när Rick är borta så mycket, kändes det skönt att bara få vara tillsammans och slippa stå vid spisen hela kvällen.

På nyårsafton gick vi upp tidigt för att vara hinna till Lotte World när det öppnade. Vi befarade att det skulle vara mycket folk. Jag hade egentligen ingen lust att åka dit, men som vanligt hade Julia fjäskat med Rick. Vi testade flera nya attraktioner och det var faktiskt ganska kul. Vi åkte hem vid tretiden innan vi hann bli helt slut. Tanken var att Julia skulle ta sig en liten tupplur, men det blev inget med det.

Vi åt en mycket god tre rätters middag. Hummern var superb. Efter middagen spelade vi spel, sjöng och dansade till gamla eurotechno låtar. När klockan var tolv var Julia fortfarande vaken. Vi tog fram vår skumpa och gick ut på balkongen för att skåla. Vi trodde att vi skulle se ett fint fyrverkeri, men det lös med sin frånvaro.

2010 har varit ett mycket händelserikt och spännande år för mig och min familj. Första halvåret tillbringade vi i Halmstad. Rick arbetade på regementet och jag som controller på Halmstad Energi och Miljö AB. Vi började tidigt att förbereda för vårt år i Korea. Vi letade hyresgäster till vårt hus och i maj sålde vi vår bil. Vi lade om yttertaket på huset, vilket var planerat. Sedan drabbades vi av läckage inne i huset. Det var tur i oturen kan man säga. Om vi drabbats av detta när vi åkt hade det varit ännu värre. Nu är hela huset renoverat och i toppskick, så vi hoppas vi inte får fler tråkiga överraskningar.

I april gick en vän och före detta arbetskamrat bort. Han kämpade mot cancern, som till slut tog hans liv. En vecka innan vi skulle lämna Sverige dog min kära faster Maj-Britt oväntat och hastigt. Min älskade morfar dog några veckor senare. Det var väldigt jobbigt för mig att inte kunna vara med på begravningarna och ta farväl. Jag fick göra det på mitt eget sätt. Samtidigt finns både morfar och Maj-Britt med mig här i Korea. På midsommarafton hade jag på mig en klänning som morfar köpt till mormor. Det kändes väldigt roligt. Julia fick en pippitröja av Maj-Britt strax innan vi åkte. Jag sa att hon absolut inte behövde sticka något, men hon envisades. Idag är jag glad för det. Julia hade på sig tröjan i skolan för några veckor sedan och fick mycket beröm för den.

I juli födde min syster Annie Elias. Tyvärr har vi inte träffat honom ännu. Det är tur att Skype finns. Vi har sett honom där. Vi lämnade Sverige den 14 juni Det var en konstig känsla. Jag har aldrig varit borta från Sverige längre än 4 veckor! Det var en språkresa till Jersey 1989! Nu skulle vi vara borta ett helt år. Det kändes lite sorgligt att ta farväl av nära och kära. Du som läst min blogg, har fått ta del av som hänt från juni fram till nu. Det har varit en mycket lärorik och utvecklande tid för hela familjen. Julia har växt på många sätt. Hon pratar lite engelska/amerikanska nu och förstår bra. Hon har verkligen anpassat sig på ett fantastiskt sätt. När vi lämnade Sverige "orkade" hon knappt gå in till centrum. det är 500 m. Nu kan hon gå en hel dag utan att klaga. När jag är helt slut och tar rulltrappan, tar hon trapporna. Jag är väldigt stolt över henne.

För min del har det varit väldigt skönt att vara ledig. Jag har fått tid att stanna upp och ta dagen som den kommer. När jag hämtat Julia på skolan, har jag längtat efter henne och haft tid och ork att vara en bra mamma. Jag har fått klara mycket på egen hand eftersom Rick arbetar på annan ort. Det har inte alltid varit helt enkelt att lösa alla situationer. Språk och kulturkrockar har gjort att det mesta tar både tid och ork. Den spärr jag tidigare hade när det gällde engelskan har släppt. Nu pratar jag på utan att tänka. Det var ett av mina mål med detta år. Det är väldigt lärorikt att bo i ett annat land. Man får tillfälle att reflektera över sin kultur och sitt land. Annars är allt så självklart. Jag är stolt över att vara svensk och över Sverige. Alla koreaner jag träffar är väldigt positiva när jag säger att jag är svensk.

-Ahhh Schweedén, bjutiful contry. Stokolom!

-Have you been there?

-No, but I would like to go there.

Många amerikaner har släktingar i Sverige och talar gott om landet.

Vi har fått många nya vänner. Jag hoppas att vi kan fortsätta att ha kontakt när vi kommer hem. Flera av dem vill gärna komma och hälsa på oss och det hade varit roligt.

Nu är det 2011. Ett nytt år fullt av möjligheter. Nu har vi ett halvår kvar i Korea. Nedräkningen har börjat….

Jul i Panmunjom

Veckan började med att Julia fick feber. Det kändes lite tråkigt eftersom det var första dagen på jullovet. Det är så typiskt. Vi skulle åkt och julpysslat på "Art and Craft center" och sedan gått på bio, men det blev en lugn hemmadag. Jag bakade bröd och städade. Jag kunde inte hålla mig längre. Som tur var var febern borta på tisdagen.

Det blev ett bilköp, en ny BMW X5. Det var en fin julklapp. Jag måste dock ta ett amerikanskt körkort för att få köra bilen. Förhoppningsvis kan jag göra det veckan efter nyår. Eftersom vi ska ta med bilen hem till Sverige, måste vi äga den i ett halvår innan hemresa. Det var på håret att vi hann. Nu behöver inte amerikanerna tycka synd om mig längre!

Dagen innan julafton åkte vi upp till Panmunjom. Vi började med eftermiddagsfika. Yvonne hade bakat 7 sorters kakor! Efter fikat julpyntade vi svenska klubben och klädde de två granarna. Det blev riktigt mysigt. Till middagen blev det sillsmörgås till förrätt, sedan bulgogi och till efterrätt äpplekaka med vaniljsås. Trots att jag var proppmätt, gick det ner lite godis efteråt. Vi hade en trevlig kväll framför brasan. Barnen lekte väldigt bra ihop och bestämde sig för att sova i samma rum. Det var ganska bra för jag, Rick och Julia delar annars en säng. Jag trodde Julia skulle komma in till oss på natten, men det gjorde hon inte.

Det var en kylig julaftonsmorgon, minus 14 grader. Snön lyste dock med sin frånvaro. Julia fått tre paket i sin julstrumpa. Hon fick två svenska pysselböcker och ett amerikanskt spel. Hon tyckte det var lite konstigt att tomten hade både amerikanska och svenska julklappar. Det var en ganska märklig känsla att vakna upp en julafton vid gränsen mellan Nord- och Sydkorea. I bakgrunden hörde vi att det smällde med jämna mellanrum. Det var Nordkorea som hade en övning.

På förmiddagen åkte Stefan och hämtade paket från tullen! Kanske finns tomten trots allt. Nu fick vi vår efterlängtade grönkål och tre sorters lax. Stefan hade beställt 14 kilo hjortronsylt. Istället kom 14 kg hjorthornsalt, något som kanske inte används varje dag! Nu har delegationen hjorthornsalt för en lång tid framöver.

Vid tretiden tittade vi på inspelad "Kalle Anka". Arne Weise var julvärd, så den hade några år på nacken. Då var det så som sig bör, glögg, kakor och julgodis. Sedan kom tomten. Tänk att den svenska tomten kom ända från Sverige till Panmunjom. Julia hade skickat en önskelista till tomten och den verkade ha kommit fram. Hon fick mycket av det hon önskat sig. Den finaste julklappen var ett hus, ett liknande dockskåp, fast för små djurfamiljer. Till dockskåpet var det möbler till de olika djuren. Julia var överlycklig.

Julbordet hade allt jag kunde önska mig. Stefan, som är kvartermästare, hade efter en del arbete lyckats få tag det mesta. Kocken hade arrangerat maten väldigt fint. Det var mängder med mat och det blev massor över. Kvällen tillbingades framför brasan i svenska klubben. Vi avlsutade julaftonen med dans kring granen. Innan vi kröp i säng ringde vi våra familjer hemma i Sverige. Det kändes bra.

Efter frukost hade vi en liten julmässa. Sedan åkte vi hem till Seoul. På kvällen hade vi vårt egna lilla julbord. Vi tog en promenad i kylan och Julia provade sin nya sparkcykel. Sedan blev det godis och film. Det har varit en avkopplande och lugn julhelg. Det var skönt att ha kockar som tog hand om mat och disk.

Julpost, amerikansk lunch och mysig helg

I onsdags var det fest. Då fick vi post från Sverige. Det var tre paket och några julkort. Paketen kom från min svägerska Ingela, svärföräldrar, mamma och min bror Erik med familjer. Det var julklappar, kaffe, knäckebröd, Ingelas goda pepparkakor (som tyvärr blivit smulor), böcker, saltgodis och tidningar. Det är väldigt roligt och uppskattat att få post eller paket när man är borta. Det känns väldigt speciellt. Om du vill sända en liten hälsning, finns adressen till höger på bloggsidan.

I torsdags var jag hos Jodi (mamma till Ross i Julias klass) på lunch. Vi är åtta damer som träffas i olika konstellationer. De är väldigt trevliga allihop. Jodi hade verkligen dekorerat huset på amerikanskt vis. Jag har aldrig sett så mycket pynt på så liten yta! Granen syntes knappt av alla kulor och figurer. Hon berättade att hon inte alls har lika mycket julsaker här i Korea som hon brukar. Jag glömde tyvärr min kamera hemma. Det hade varit roligt att visa en bild. Alla hade med sig ett paket för 20 dollar som vi bytte i en lek. Jag hade verkligen tur och fick ett set med fyra produkter från "Mary Kay". Jag vet att bara en produkt kostar mer än 20 dollar! Vi hade mycket trevligt och skratten var många och högljudda.

I fredags var jag med Julia i skolan. De hade julavslutning med pyssel hela dagen. Pysslet var uppdelat på olika stationer och min uppgift var att hjälpa till vid en station. Barnen fick göra pepparkakshus, en snötermometer, en Rudolf mask och snögubbar. Efter allt pyssel var det julfest. Som vanligt var det vi mammor som stod för kalaset. Som alltid fanns chips, godis, ostbågar och cupcakes i mängder. Flera mammor hade gjort godispåsar med en julhälsning i som de delade ut till barnen. Detta hade jag ingen aning om, så jag hade inte dekorerat några påsar! När skolan var slut åkte vi och bowlade med några kompisar. Det var en bra början på jullovet. Sedan åt vi en god buffe på Dragon Hill. Julia har ledigt i två veckor och börjar skolan igen den 3 januari. Det ska bli skönt att kunna ligga kvar i sängen på mornarna och slippa morgonstressen.

Eftersom jag inte visste vad som var kutym när det gäller att ge något till lärarna, frågade jag de andra föräldrarna. De brukade ge runt 20 dollar per person. I Sverige brukar vi lägga runt 20 kr! Oftast lägger man inte ihop till något, utan var och en ordnar själv med en present. Hjälpläraren ska också ha present. Julia har dessutom en lärare i ESL, så det blir en liten slant! Jag har köpt presentkort till lärarna. Vi är några stycken som gör det och då kan de själva köpa något fint. Till ESL läraren har jag och Monica köpt lite svenska delikatesser som hjortronsylt, lingonsylt och Annas pepparkakor. Sylterna finns att köpa i den svenska kedjan "Fika" och Annas pepparkakor finns att köpa på Comissary inne på basen.

Det har blivit rejält kallt de sista dagarna. Trots att temperaturen bara legat runt 8 minusgrader, har vinden och den torra luften gjort att det känts mycket kallare. Jag och Julia har fått skjuts både till och från skolan av snälla mammor som kört oss. En dag kom lite snö, men den den försvann snabbt igen. Om allt går vägen har vi bil nästa vecka. Rick ska ta körkort på tisdag och förhoppningvis går ägarbytet igenom efter det. Eftersom Rick skrivit på sin blogg att han ska berätta vad det är för bil när allt är klart, får väl jag göra detsamma. Jag kan dock avslöja att det blev en BMW även denna gång! Bilen blev dyrare än planerat, så Rick får fortsätta att drömma om en Harley Davidson.

Rick har jobbat i helgen, så jag och Julia har mysat själva. Vi har varit och badat två gånger. Julia är jätteduktig på att simma nu. Det skönaste var dock bubbelpoolen med ångbastu. Hon ville inte gå ur den. Vi har även bakat bröd i två omgångar och gjort knäck. Vi har spelat många spel och pusslat mycket. Det har varit en väldigt mysig helg. Jag har dessutom och hoppat över städningen. Nästan i alla fall. Jag var dock tvungen att dammsuga lite. Jag har bestämt mig för att storstäda på tisdag innan Rick kommer hem. Då är huset rent och fint till julhelgen. Jag har insett att jag tycker det är väldigt roligt att baka nu när jag har en Kitchen Aid. Dammsugaren har fått en konkurrent!

Jag skrev i ett tidigare inlägg att vår julmat från Sverige fastnat i tullen. Nu efter några veckor står det klart att alla färskvaror inte får tas in i Korea. Det blev inte mycket kvar av den sändningen. Skinka, lax, ål, ostar, korvar leverpastej, älgkött, renkött kommer att slängas. Det känns väldigt tråkigt eftersom det är mat för tiotusentals kronor. Vi får se vad som nu kommer att saknas på julbordet… Det är dock ett ilandsproblem. Vi kommer att göra det bästa av situationen och det kommer med all säkerhet att vara mat i mängder.

Vad jag vet att jag kommer att sakna är min familj och mina släktingar i Sverige. Julen är en speciell högtid och jag har alltid firat den i Sverige med mina nära. Ni finns i mina tankar.

Nu vill jag önska dig som läser detta en riktigt God Jul och Ett Gott Nytt ÅR!

För vår del har nedräkningen börjat…….