Feber, middag och Hello Kitty town

Veckan började inte bra. Jag vaknade med frossa och huvudvärk på måndagmorgonen. Rick tog Julia till skolan.

Eftersom Rick inte hade tid att lämna tillbaka bilen skulle jag hämta den senare under dagen. Jag trodde att jag skulle känna mig bättre om jag fick vila lite. Jag hade bara sovit två timmar! Efter att ha vilat några timmar kände jag mig tyvärr inte bättre. Jag tog ändå bussen upp till Dragon Hill där jag skulle hämta bilen. Eftersom jag frös tog jag fram min dunjacka. När jag väl var framme upptäckte jag att jag inte hade bilnyckeln med mig. Hurra!!! Jag tog en taxi hem igen. Väl hemma kände jag mig riktigt risig. Jag frös något fruktansvärd och hade värk i kroppen. Jag hade över 39 graders feber. Jag tog en Alvedon och lade mig i sängen och sov en stund. Jag orkade knappt röra mig. Jag var ändå tvungen att pallra mig upp. Julia skulle ha uppvisning med sin dans och jag skulle filma. Rick hade inte möjlighet att komma hem. Jag tog på mig tjocka kläder, ringde en taxi, hämtade bilen och körde till skolan. Innan uppvisningen skulle Julia byta till jeans och vit blus och äta ett snabbt mellanmål.

Efter en stund började jag svettas. Jag kände hur mina kinder var blossiga och röda. Jag orkade verkligen inte prata med den trevliga mamman som satt bredvid mig. Samtidigt ville jag inte säga att jag var sjuk. Då skulle jag säkert placeras längst bak i salen. Nu satt jag på första parkett. Jag tog upp kameran för att göra mig beredd. Low battery!! Det är inte sant tänkte jag. Rick kontrollerade batteriet dagen innan. Det var inte min dag. Jag blev verkligen jätteledsen. Jag hade varken tid eller ork att hämta systemkameran hemma. Jag frågade mamman bredvid mig och hon kunde ta några bilder åt mig. Det gjorde hon.

Uppvisningen var jättebra. Trots att jag mådde pyton är jag glad att jag var där. Barnen kom in på rad med nithandskar i ena bakfickan och solglasögon i den andra. I handen höll de en svart hatt. De tog sedan på sig utstyrseln och såg jättecoola ut. De vickade på höftena och försökte att hålla takten. Efter en liten paus kom de in igen med bruna västar, scarves och cowboyhattar. Killarna hade blått och tjejerna rött. Då var det linedance. Alla var mycket koncentrerade och gjorde så gott de kunde!!

Väl hemma gjorde jag mat och sedan blev det sängen. Julia var jätteduktig och klarade mycket själv. Hon badade och tvättade håret mer order från mig i sängen.

På tisdagsmorgonen kände jag mig först lite bättre. Matthews mamma ville absolut hjälpa mig, så hon tog Julia till skolan. Jag gick och lade mig igen och sov sedan till efter ett! Då var det nästan dags att åka och hämta Julia. På kvällen steg febern igen. Jag kände mig trött och dålig, men kunde inte sova.

På onsdagen var jag feberfri. Då kände jag mig genast mycket bättre. Jag tog barnen till skolan, handlade och åkte sedan hem för att vila. Jag skulle ätit lunch på Itaewon med de andra svenskarna, men det orkade jag inte. Jag var tvungen att samla kraft till jag skulle hämta Julia. Jag hade faktiskt lite ork att tvätta mina vinterjackor. Min dunjacka hade jag ju tvättat själv en gång tidigare och det gick ju bra. Det gick tyvärr inte lika bra denna gången. När tvätten var klar hade jag inget dun i jackan, men däremot i tvättmaskinen, på den andra jackan och utanpå dunjackan!! Dessutom såg jag att bilnyckeln låg längst ner i tvättmaskinen. Det var nästan det värsta. Vad skulle Rick säga!!! Som tur var tålde den tvätten!

På torsdagen kände jag mig återställd. På kvällen var vi på middag hos den svenska ambassadören Lars Wargö och hans fru Ewa. Den avgående delegationschefen Christer Lidström och han s fru Lotta skulle tackas av och den nya delegationschefen Anders Grenstad och hans fru Anja skulle Det var en trevlig tillställning med mycket god mat. David, som är den schweiziska delegationens sekreterare, passade Julia, Elin och Carl. Jag hade gjort spagetti och köttfärssås och Monica hade beställt pizza.

Igår var jag och Julia på nakenbadet igen. Vi hade så mysigt förra gången, så hon ville gärna åka dit igen. Eftersom Rick var ute på en övning passade det bra. Jag tog mig en skrubb även denna gång och det var faktiskt inte lika obehagligt denna gången. På eftermiddagen var vi hos Lotta och fikade. Vi satt i solen på hennes altan och åt glass. Det var härligt. Det ska tydligen bli riktigt varmt nästa vecka. Denna veckan kom våren av sig då det i torsdags började snöa!

Idag har vi varit på "Hello Kitty town". Där fanns hoppmattor, karuseller, rutschbanor och bollhav. Hello Kitty och hennes vänner fanns överallt. Det fanns även ett rum med prinsessklänningar som man kunde låna för en stund. Julia tyckte det var väldigt roligt, men stället var mer anpassat för lite mindre barn. Det låg i Ilsan, som ligger lite utanför Seoul. Rick körde dit och med hans goda lokalsinne gick det väldigt bra. Det var första gången vi körde runt i Seouls häftiga trafik.

Julia är verkligen duktig på engelska nu. Hon pratar nästan alltid på engelska när hon leker för sig själv. Många säger att hon har en perfekt amerikansk accent. Det är fantastiskt hur snabbt barn lär sig. När vi kom hit kunde hon endast några enstaka ord. Hon pratar också ofta engelska i sömnen. Någon sa till mig att när man drömmer på ett språk "then you get it". Jag drömde faktiskt på engelska i veckan, så äntligen kanske jag "har det". Det var ett av mina mål detta år, att blir bättre på engelska. Jag känner att jag inte har någon spärr längre och har inte alls har ont av att prata. I förra veckan lärde sig Julia om substantiv, verb och adjektiv i skolan. Mycket av det hon nu lär sig på engelska kan hon inte ens på svenska. Hon kan de amerikanska mynten, men kan inte de svenska. Det känns lite konstigt.

På fredag kommer pappa och Lena på besök. De stannar i drygt två veckor. Det ska bli jättekul!!