Träning, besök av svärföräldrar och "besök i Nordkorea"

I måndags natt förra veckan, vaknade jag vid två av att en mygga surrade i örat. Jag tände lampan, men då var den spårlöst borta. Jag kände att jag fått tre bett i ansiktet. En böld på kinden, ett horn i pannan och ett svullet ögonlock. Jag vågade inte somna igen eftersom jag inte fått fatt på myggan. Härlig natt! Jag kom i alla fall iväg till träningen på morgonen. Vilket härligt gym. I omklädningsrummet fanns massagestolar och jacuzzi. Jag var på ett "Core" pass och det var riktigt bra. Kathy, som höll i passet, var väldigt duktig och mycket trevlig. Jag fick mersmak av träningen och tog ett pass på onsdagen också. Då var det ett pass som kallades "Shape up". Det kan ju behövas! Jag är ju inte 20 år längre! När jag kom in i träningssalen stod instruktören, en liten koreansk ung kvinna och stretchade. Hon verkade helt lealös och kunde göra vad som helst med kroppen. Passet började med en halvtimmas magträning. Det var väldigt jobbigt. Det var jag och tio koreaner. De verkade alla hur starka som helst. Efter magträningen var det dags för någon slags stretch träning. Helt omöjliga övningar för mig som ändå anser mig vara ganska vig. Instruktören gick runt och tryckte, drog och bände i oss. Jag hörde hur de andra skrek och hoppades att hon skulle undvika mig. Det gjorde hon inte. Först tänkte jag att jag skulle hålla tyst, men efter en stund gjorde det fruktansvärt ont. Hon var förmodligen själv tränad den hårda vägen!! Jag gillade det emellertid inte. Jag vet inte om jag går dig igen. En kvinna lämnade passet och en annan sa "she is good".

På onsdagen var det "luncheon" för NNSCs och UNCMACs fruar. Det var mrs Miok Taylor och Tina Brannen, som bjöd in till luunch. Till en början kände jag mig ganska malplacerad, men alla var väldigt trevliga och det var en uppsluppen stämning. Alla fick "tags", där det stod namn och från vilket land man kom från. Vi var från många olika nationer och många talade mycket sämre engelska än jag, vilket alltid känns skönt! Maten var väldgit god. Det var en koreansk buffé med många läckerheter. Mrs Kathy, som är gift med general Wells, som är chef över hela amerikanska styrkan i Korea, var en härlig kvinna. Hon skämtade mycket och skrattade hela tiden. Hon körde mig och Ellen hem efter tillställningen. Fruarna träffas en gång i månaden hos varandra. I april blir det vi svenskar som ska ordna en "svensk fika".

I torsdags kom mina svärföräldrar Inge och Inger på besök. Vi hade alla sett fram emot deras ankomst, men gladast var Julia. Hon sprang emot dem när hon såg dem utanför skolan. Vi hade en lugn kväll hemma med god mat och dryck. De hade köpt med sig mycket svenska godsaker. Det var lingonsylt, saffran, Zoegas kaffe mm. Det bästa av allt var dock saltlakritsen till mig. Nu kan jag stilla tarmen ett tag framöver. Sedan hoppas jag på en ny laddning i november. Julia fick också svenskt godis och fina kläder till sina dockor.

På fredag vid lunchtid åkte vi upp till Panmunjom. Rick var ledig, men ville visa sina föräldrar var han jobbade och området vid gränsen. Stefan var vakthavande befäl och senare kom Monica och barnen också dit. Vi åt en fantastisk bulgoggi med mängder av oxfilé och koreanska smårätter. Till förrätt åt vi som vanligt hummer. Det hade Julia beställt. Vi hade en trevlig kväll tillsammans.

På lördag morgon tog Rick med mig, svärföräldrarna och Monica på en rundtur på "Conference road". Vi hade en vakt med oss hela tiden. När vi stod och tittade ut över Nordkorea stod vakter på andra sidan och tittade på oss i kikare. Vi fick möjlighet att gå in i byggnaden som delar Nord- och Sydkorea och således gå in på Nordkoreansk mark. Det var en speciell och lite kuslig känsla. När vi var i området och jag fick veta mer om konflikten, blev spänningen verkligen påtaglig. Det är ett av världens mest bevakade område. Vi fick även se "Bridge of no return", där krigsfångar fick välja om de ville stanna kvar i SydKorea eller NordKorea. När vi kom tillbaka från rundturen deltog vi i den schweiziska delagationens "community party". De var cirka 100 schweizare, som bor i Korea, som kommit till Panmunjom för att deltaga i festligheterna. Schweizarna hade ordnat många olika tävlingar för alla barn. Julia, Elin och Carl representerade de svenska laget. Det var även fyra schweiziska lag. Att svenskarna vann var väldigt roligt. Vi åt sedan en fantastisk lunchbuffé med många olika delikatesser. Efter lunchen var det magikershow, prisutdelning och efterrättsbuffé.

På söndagen tog vi en tur till Namdaemun market. Vi åt på en lokal koreansk krog och beställde in många olika smårätter som vi delade på. Inge och Inger tyckte det var trevligt att smaka på koreanska rätter. För Inge var det dock ingen smaksensation. Han hade efter denna måltid fått nog av koreansk mat!

På måndagen åkte Rick till Panmunjom igen för att jobba. jag skulle åka med Inge och Inger på en sightseeing buss genom stan. Vi stod och väntade och väntade på att bussen skulle komma. Efter en närmare granskning av busskylten såg jag att bussen inte gick på måndagar! Vi tog en taxi till blomstermarknaden istället. Vi tog bussturen idag istället. Det var intressant att åka runt i stan. Jag hade faktiskt besökt de flesta platserna tidigare. Det som var bra med bussen var att biljetten gällde hela dagen. Man kunde gå på och stiga av vart man ville på de olika busshållplatserna. Bussen gick varje halvtimma. Ikväll har vi varit på en brasiliansk restaurang. Vi åt en stor buffé och fick in åtta olika typer av grillat kött. Nu är vi alla proppmätta och ska jäsa lite i soffan innan det är dags för sängen.

Imorgon ska jag till frissan igen. Nu har jag "sovit på saken" i tre veckor och kommit fram till att jag vill ha fler ljusa slingor. Sedan blir det en ansiktsbehandling. Den är på 90 minuter, så då kanske jag får ligga där i tre timmar!! Vi får se. Julia är ledig och Rick är på stan med svärföräldrarna, så jag har ingen tid att passa i alla fall!!

Lång skönhetsbehandling

Det blev tyvärr ingen träning förra veckan. Jag köpte i alla fall ett träningskort! Jag bestämde mig för att träna på morgonen idag och packade träningsväskan redan igår kväll. När vi skulle gå till skolbussen imorse, regnade det. All lust rann av mig och det blev ingen träning.

Halv ett hade jag tid för skönhetsbehandling. Det var en ny salong som hade ett erbjudande på massage och ansiktbehandling under en timma. Salongen var jättefin och jag såg fram emot en avkopplande stund. Eftersom jag ville vara säker på att hinna i tid och slippa stressa var jag på salongen kvart över tolv. De hade tid för mig och jag fick genast börja min behandling. Massagen var väldigt skön och avslappnande. Jag njöt och kände mig väldigt harmonisk. Sedan var det dags för ansiktsbehandlingen med ansiktsmassage. Den var också välidgt behagligt. Jag fick först en ansiktsmask och sedan massage igen. Sedan en ansiktsmask till, nu med lera. Jag hade två make up pads på ögonen och sedan masken över ansiktet och padsen. Det gick således inte att ta bort padsen. Jag vaknade till med ett ryck av att min mobil ringde. Det var helt omöjligt att svara. Efter en stund ringde telefonen igen. Det kändes som att jag legat ganska länge med masken. Jag kände mig lite orolig för de missade samtalen. Tänk om det var från skolan. Jag väntade en stund till. Sedan började jag fundera på om de glömt av mig. Det måste ha gått en timma tänkte jag. Jag funderade på att ropa. Det kändes dock ganska fånigt. Det var säkert jag som inte hade koll på tiden. Det kan ju kännas långsamt när man bara ligger helt stilla. Jag väntade en stund till. Tillslut kom hudterapeuten in. Hon tog av lermasken och jag tittade på klockan i rummet. Den var kvart över två. Jag hade alltså blivit behandlad i två timmar!! Jag som skulle varit på skolan tio över två. Jag fick panik. Jag rusade ut till receptionen och betalade. Hudterapeuten var alldeles ifrån sig och sa att hon ville vara vänlig och ta hand om mig på bästa sätt. Jag var naturligtvis tacksam för det, men de borde ha frågat mig om jag hade tid först. Jag försökte ringa en taxi. En koreansk röst svarade och sa någon jag inte alls förstod. Jag fösökte ringa Monica för att höra om hon kunde hämta Julia. Samma röst igen. Jag blev sedan erbjuden skjuts av en kvinna. När jag kom till skolan var klockan halv tre. Julia satt på sin plats på golvet och väntade. Det var bara hon kvar. Jag som lovat henne att alltid vara i tid. Sist jag kom sent hade jag också varit på skönhetsbehandling. Jag kände mig verkligen urusel som mamma. Sedan fick jag springa runt och leta efter min koreanska vän Hyun. Hon och hennes barn skulle komma hem till oss och fika. Jag hittade henne tillslut på skolgården. Hon var då på väg hem.

Väl hemma hade vi en mycket trevlig eftermiddag med fika på balkongen. Hyun kollade min telefon och den måste tydligen laddas med mer pengar. Inte konstigt att det inte gick att ringa. Nu är det snart sängdags och imorgon bitti hoppas jag att jag kommer iväg på träningen.

Chusok, översvämningar och Panmunjomhelg

Veckan började med en tur till Dongdaemun market. Till min glädje hittade jag ett tyg som skulle passa bra till gardiner i Julias rum. Det finns så mycket att välja mellan att det är svårt att bestämma vad man vill ha. Även om vi var i det enorma varuhuset i flera timmar, lyckades vi bara gå igenom en bråkdel. Du återstår att se vem som ska sy gardinerna! Mamma kommer i november och hon är mycket duktig på att sy!

I veckan har koreanerna firat Chusok. Chusok är den största koreanska högtiden. Det är en högtid där man tackar och hedrar de bortgångna. Chusok infaller alltid under skördesäsongen. Många koreaner tar ledigt i tre dagar för att fira med nära och kära. Ofta äter man en speciell riskaka, "Songphyum" som är gjord på ris, bönor, sesamfrön och kastanjer.

I tisdags hade Julias klass Chusok party. Alla barn hade fått i uppgift att ta med sig något till partyt. Jag skulle ta med färsk frukt och det var för mig, en tacksam uppgift. Jag visste ju knappt vad alla rätter på listan var för något. Jag uppfattade att det var barnen som skulle ha partyt och köpte frukt till 24 personer. Dagen innan fick jag veta att även föräldrarna skulle vara med. Jag köpte lika mycket frukt till. Det blev mycket hackande på morgonen, tummen fick också sin beskärda del. Jag lade allt i formar och tog en taxi till skolan. På eftermiddagen visade det sig att det bara var barnen som skulle äta. Föräldrarna skulle gå runt och servera. Det blev mycket frukt över!

Efter mycket solsken kommer mycket regn. Det regnade nästan hela söndagen och halva måndagen. På tisdagen var det som värst. Då öste regnet ner så mycket hela dagen att det blev översvämmningar på hela basen. Vägar spärrades av, affärer stängdes, bussar ställdes in, bilar satt fast och människor evakuerades från sina hem. När vi skulle gå ut från skolan och över vägen fick vi vada. Vattnet gick upp till knäna på mig. Jag har aldrig upplevt något liknande och det hade inte någon annan här heller. Det är sådant jag tidigare sett på tv.

I onsdags var Julia ledig på grund av Chusok firandet. Allt var stängt. Jag visste inte om vi skulle kunna gå ut på grund av alla översvämningar. Jag blev oerhört förvånad när jag tittade ut och det var torrt ute. När vi gick ut och tittade på gatan där det under gårdagen stått bilar som fastnat, var de borta och där var inte ett spår av översvämningen. Det var nästan som att jag hade drömt. Eftersom Julia var ledig tänkte jag att vi skulle ha en mysig dag tillsammans. På morgonen klagade Julia över att det gjorde ont när hon kissade. Eftersom hon tidigare haft problem med urinledarna är det viktigt att vi uppsöker läkare vid minsta besvär. Vi tog en taxi till akuten och eftersom det gått snabbt och smidigt tidigare trodde jag vi skulle vara hemma om någon timma. Tyvärr blev det en lång väntan. Efter fyra timmar var vi hemma. Läkaren kunde konstatera urinvägsinflammation och nu blir det pencillinkur ett antal dagar framöver.

Rick var i tjänst i helgen, så på fredag morgon åkte vi upp till Panmunjom. Vädret var underbart, solsken och runt 25 grader. Det blev en lugn helg. Jag passade på att sitta i solen och läsa gamla modemagasin. Maten var väldigt god och det var som alltid tre rätters till både middag och lunch. Det bästa var nog ändå påsen med "Salt och blandat". Salttarmen har varit utsvulten ett tag nu! David, den schweiziska sekreteraren, bjöd på schweizisk choklad som också var väldig god!

Nu har vi varit i Korea i drygt tre månader. Jag trivs mycket bra i landet och finner det väldigt bekvämt att bo här på basen. Som svensk känner jag mig väldigt mittemellan och lagom. Om jag tillåter mig att generalisera lite, eller ganska mycket, upplever jag det så här:
Amerikanerna är stora och gillar stort. Kläderna här på basen är i stora storlekar. Du hittar inget under M och XXL tillhör vanligheterna. Här är det trippel cheeseburgare som gäller. Maten är ofta friterad och grönsakerna lyser med sin frånvaro. Finns det överhuvudtaget några grönsaker är de friterade. Om grönsakerna inte är friterade, doppas de i någon majonäs dip. En chipspåse efter maten är ofta efterrätt. Helst ska man röra på sig så lite som möjligt. Du tar alltid bilen om du ska någonstanns.

Koreanerna är små och kläderna därefter. Även om jag inte har så stora fötter, 37, är det många skor som inte passar. Skorna är så smala att jag ofta inte får in fötterna. Koreanerna är mycket noga med sin klädsel. Kvinnorna går ofta i dräkt och männen i kostym. Jag förstår inte hur de står ut på sommaren. Maten är oftast nyttig. De har mycket grytor med grönsaker och buljongkokt kött. ris. Kimchi, som är nationalrätt, äts som sidorätt till alla måltider. Kimchi görs av mjölksyrade grönsaker, främst kål, som kryddas med röd chili, vitlök och ofta ingefära. Ursprungligen var syftet med Kimchi att bevara grönsakerna över vintern. Grönsakerna syrades då i krukor som grävdes ner i jorden. Alla koreaner har sitt speciella recept. Koreanerna är ett aktiva på fritiden. De cyklar och klättrar i berg.

Jag generaliserar inte för att vara sarkastisk. För min del, som inte levt i ett främmande land förut, är det väldigt spännande och en nyttig erfarenhet. Jag fungerar mycket över mina egna vanor, både positiva och negativa, och sätter dem i relation till de nya kulturerna. I mitt fall lever jag nu med tre kulturer på en och samma gång. Det är mycket intressant och lärorikt på alla sätt. Något som koreanerna och amerikanerna har gemensamt är vänligheten och hjälpsamheten. Amerikanerna erbjuder alltid skjuts och vill gärna hjälpa till med t ex barnpassning. Nyligen fick två familjer i området tillökning. Då ordnar grannarna middagar till familjerna under en veckas tid. Koreanerna är blygare i sin framtoning, men kommer gärna fram och vill visa vägen. De kan gärna gå med dig en bra bit åt ett håll även om de ska till ett annat.

I veckan kommer Ricks föräldrar på besök. Sedan är det dags att åka till Kina. Efter det kommer mamma, min syster Ida och systerdotter Felicia på besök. När de åkt hem åker vi till Japan. När vi kommer hem från Japan är vi inne i december! Tiden rusar iväg och det gäller att ta vara på dagarna.

Skönhetsbehandlingar och nya vänner

Vi har haft ett fantastiskt sommarväder med behagliga 25-30 grader hela veckan. Luftfuktigheten har sjunkit, så det är riktigt skönt ute. På kvällen ligger temperaturen runt 27 grader och då är det är härligt att sitta ute på balkongen.

Det är underbart att vara Seoulfru. Jag har lämnat Julia i skolan på mornarna och sedan passat på att ta hand om mig själv. I måndags blev det först en ansiktsbehandling och sedan pedikyr. Jag frågade om jag skulle vara klar till kvart över tio och det skulle jag. Jag hade lovat att möta Julia i cafeterian när hon hade sin lunch. När klockan var tio över tio, satt jag med ena foten i baljan och det andra skrubbades för fullt. Jag kände mig väldigt stressad. Det ska ju vara avkopplande med skönhetsbehandlingar!! Jag försökte artigt säga att jag måste gå. Jag bad om att få komma tillbaka senare under dagen. Det var inga problem. Eftersom jag var sen försökte jag gena över en gräsmatta. Den var alldelles sunkig och lerig! Mina nytvättade fötter blev alldeles smutsiga! Julia hade nästan ätit upp sin mat och blev jätteglad när jag kom. På eftermiddagen fullbordades min pedikyr.

På tisdagen var jag hos frissan. Det var dags för klippning och slingor igen. Eftersom jag inte var helt nöjd förra gången provade jag en ny frisör. Hon kunde lite engelska och jag försökte förklara att jag ville ha ljusa slingor och några få bruna slingor. Hon uppfattade inte "några få" bruna slingor, utan tog lika mycket bruna som ljusa. När jag såg resultet blev jag först förskräckt. Frisören blev alldeles ifrån sig och sa att hon kunde göra om det. Jag bad att få "sova på saken". Det blev inga nya slingor. Nästa gång blir det bara ljusa slingor.

Jag har fått flera nya vänner genom skolan. En japanska, Taeko, och en koreanska, Hyun. De är jättetrevliga. Hyun är uppväxt i Seoul och Taeko, har varit här i två månader. Julia är väldigt förtjust i Hyuns dotter, Jessica. De lekte tillsammans i onsdags. Jessica talar bara koreanska, men det går bra ändå. Många barn på basen har en koreansk mamma och en amerikansk pappa. Eftersom basen har funnits här i Seoul länge, har många amerikaner skaffat sig familj här. Att vara amerikansk officer, innebär ett kringflackande liv. De arbetar några år på en bas och förflyttas sedan till en annan bas i någon del av världen. De personer jag har pratat med, har bott i USA, några år i Korea, Tyskland och på japanska öar. Kvinnorna arbetar inte, utan tar hand om barn och hushåll. Jag har tidigare haft lite svårt att förstå att de vill att allt på baserna ska vara så amerikanskt som möjligt. Med tanke på deras kringflackande liv, kan jag förstå att det ska vara enkelt att byta land. Allt som de är vana vid och behöver, ska finns på baserna.

Taeko kan inte förstå att jag går eller cyklar till skolan eller till andra ställen på basen. Hon insisterar på att köra mig varje dag. I princip alla på basen har minst en bil. Det är inga små bilar, alla har suvar. Det är väldigt få personer som går eller cyklar. Jag har i princip bara cyklat eller gått sedan Julia började skolan. Till en början tog det emot lite att cykla. Man måste ha hjälm och säkerhetsväst! Om du inte har detta blir du stoppad av militärpolisen! Nu har jag kommit på ett knep att slippa ha säkerhetsvästen på mig. Om jag har ryggsäck fäster jag västen över ryggsäcken istället.

I fredags hade jag tid hos tandläkaren. Döm om min förvåning när det sa att jag inte var inregistrerad. Jag sa att jag fyllt i alla papper vid två tillfällen och att jag inte hade lust att fylla i allt igen. Men jag hade inget alternativ. Jag blev inropad och satt i tandläkarstolen och skrev. Tandläkaren satt berdvid mig och pratade. Han trodde jag var ryska!! När jag berättade att jag var från Sverige, sa han att han nästan hade ett svenskt namn. Han hette Han och hade haft tandläkarpraktik i USA i flera år. Då hette praktiken "Han´s tandläkarpraktik" och Hans var ju ett svenskt namn hade han hört. När jag fyllt i alla papper kom en tandsköterska in. Hon hade hittat de papper jag tidigare fyllt i! Lagningen av fyllningen gick bra och nu hoppas jag inte behöva besöka tandläkaren mer detta år.

Igår tog vi en heldag på Namdemun market. Det är väldigt trevligt att gå där och titta på alla butiker och stånd. Det är en stor kommers, där man kan hitta allt möjligt man inte visste fanns. Jag köpte mig ett par nya jeans. Sedan hittade vi en HM butik och där passade vi på att köpa höstkläder till Julia. Det kändes konstigt att handla på HM i Seoul som har allt att erbjuda. Men det är väl det där med att känna igen sig. På eftermiddagen åkte vi upp till Seoul tower. Där finns en stor park Namsan forrest, med en vidunderlig utsikt över Seoul. Man åker linbana upp och sedan går en slags hiss upp till toppen på tornet. På toppen är man 479 m över havet. I parken var det en uppvisning med samurajsvärd. Männen var mycket skickliga. Det var en väldigt underhållande uppvisning och jag satt med andan i halsen. Sedan åt vi glass och tittade på utsikten. Seoul är verkligen en enormt stor stad. Det är konstigt att tänka sig att den låg i ruiner för femtio år sedan.

Imorse vaknade jag av att Rick slammrade i köket. Klockan var sju och han bakade bröd och gjorde nyponsoppa på egenplockade nypon från Halmstad! Man kan undra vem som är hemmafru!! Nåväl, det är jag som sköter alla hemmasysslor. Det tog inte lång tid förrän dammsugaren blev nära vän med mig. Tyvärr stämde det inte riktigt mellan mig pelargonierna på balkongen. Jag har gjort mitt bästa för att de skulle trivas, men tyvärr blev det ingen långvarit bekantskap. De är dags för dem att ge sig av nu.

Efter lunch var vi på bio. Jag och Julia var och tittade på "Despicable Me" förra veckan och som alltid tyckte hon att filmen var jättebra och ville se den igen. Nu ville hon att vi skulle titta hela familjen. Filmen är jättebra tycker jag, rolig och tänkvärd. Jag fick mig många leenden.

Efter filmen åkte vi till PXet för att köpa en ny ipod till mig. Det är dags att börja träna nu. Jag har haft ett långt sommaruppehåll som började redan i mars. Nu kan jag inte skylla på tidsbrist längre. I veckan besökte jag gymmen på basen. Här finns tre gym, varav två är gratis. Tyvärr föll det gym som inte är gratis mig bäst i smaken. På The Point, finns även swimingpool och jacuzzi. Där är fräschast och finns flest träningsmaskiner. De har flera pass som börjar halv nio och det passar mig perfekt. Då har jag precis lämnat Julia i skolan. Nästa vecka börjar jag. Nu har jag det på pränt.

Första skolveckan och modelluppdrag.

Det har varit en hektisk vecka och jag känner mig ganska trött. Det har varit mycket som snurrat i huvudet och jag har sovit dåligt på nätterna. I början av veckan hade jag väldigt ont i rygg och nacke. När jag låg i sängen och skulle resa mig upp var jag tvungen att ta händerna bakom huvudet för att få med mig det. Stelheten i nacken har släppt nu och jag har bara lite ont i ryggen. Jag hoppas att sömnen blir bättre också. Jag borde kanske be en korean om sömntips. De sover när och hur som helst överallt. På bussen och tunnelbanan är det inte många som är vakna. Jag vet inte om det är bristen på sömn som gör att de kan somna överallt eller om de har några knep för en nap. De flesta affärerna är öppna från nio eller tio på morgonen och stänger inte förrän vid tre på natten. Det är klart att det blir lite sömn. En kompis besättade om ett par hon hade mött på en restaurang. De åt först och sedan satt de på varsin stol och sov en timma. Sedan betalade de och gick! Märkligt sätt att ha en middag på tu man hand!

I tisdags började Julia Kindergarten. Det kändes som en stor dag för oss alla tre. Hon var väldigt förväntansfull. Rick hade tagit ledigt för att vara med första dagen. Barnen blir hämtade av en skolbuss varje morgon tjugo i åtta. Vid skolan står en lärare och tar emot dem. De går sedan på led till klassrummet. Tyvärr fick inga föräldrar vara med. Rick och jag blev väldigt snopna. Vi hade lovat Julia att så länge hon ville skulle vi vara med henne i skolan. Det är inte lätt när hon inte förstår vad de säger eller kan prata med de andra barnen. Hon tog fram dockan som hon hade med sig, men den fick hon inte heller ha. Det var bara att köpa läget! Jag och Rick satt utanför skolan hela dagen så att Julia kunde se oss när hon hade rast. Julia var jätteduktig och tyckte att hon hade haft en bra dag. Hon tyckte dock att det var för lite lek. Eller snarare att det inte var någon lek alls. Det är en jättestor skola. Det finns 10 Kindergarten klasser med 20 barn i varje klass. För att alla ska kunna vara ute på skolgården och äta i cafeterian, har de bara en rast varje dag. Julia har rast och lunch kvart över tio till kvart över elva. Det tycker jag är alldeles för lite. Barnen behöver vara ute mer. Vi får försöka vara ute efter skolan istället. Disciplinen och säkerheten är väldigt hög. I mina ögon känns det som att det ställs lite för höga krav på barnen. Skolan har väldigt gott rykte, så vi får hoppas att det blir bra. Huvudsaken är att Julia trivs.

På onsdagen tog Julia med sig Isabella, en klasskompis, hem. Det var så roligt för henne. Hon har verkligen längtat efter kompisar i sin egen ålder. Jag hörde henne prata så gott hon kunde. Hon har redan snappat upp lite ord och fraser. Vid ett tillfälle hörde jag Isabella säga "I don´t speak korean. I don´t understand you. I speak Texas". Ja, för henne kanske svenska låter som koreanska! Barnen hade väldigt roligt och Isabella stannade och åt middag hos oss.

I torsdags var det öppet hus på skolan mellan fyra och fem. Eftersom Julia slutar vid halv tre, var det ingen ide att åka hem emellan. Jag hade ju redan gått fram och tillbaka två gånger. Jag hade tänkt att vi skulle gå till poolen, men regnet öste ner. Vi gick till Burger King och tog en fika istället. Där var fullt med barn. Det var fler som tänkte som jag. Där blev Julia återigen "uppraggad" av en modellmamma. Hon arbetade för en annan agentur än den vi tidigare varit i kontakt med. Jag berättade att Julia var bokad för ett uppdrag på lördag, men sa att om hon tyckte det var kul kunde vi kanske vara intresserade av att jobba med henne. Hon tog några bilder och mått. Sedan fotade de mig också. Hon tyckte att vi var så lika och att det kunde vara aktuellt med något uppdrag för oss båda. Vi får väl se!!

Julia har varit jätteduktig den fösta skolveckan och fått beröm av sin lärare. Skolsystemet bygger på belöning och bestraffning. I klassrummet finns ett "behaviour mountain", där barnen kan klättra uppåt för genom att göra bra ifrån sig och uppföra sig väl. Julia var på toppen och det kändes väldigt roligt. Jag har åkt med bussen till skolan varje morgon och sedan gått hem. Sedan har jag varit på skolan igen när de har lunch. Sedan har jag gått hem igen för att hämta Julia strax efter två. Det har varit ett flängande fram och tillbaka. Nästa vecka hoppas jag att det räcker att jag antingen åker med på morgonen eller möter upp vid rasten.

Julia har med sig matlåda till lunch varje dag. Maten i skolan är av mycket dåligt kvalitet. Jag kan se att amerikanarna har en helt annan matkultur. I princip alla barn har med sig en dubbelsmörgås av vitt bröd med ost eller jordnötssmör. Till det dricker de smaksatt mjölk eller fruktdryck. Till efterrätt har de en påse chips och eller pudding. Jag försöker att variera Julias matlåda så gott det går. Det blir bara kall mat eftersom de inte har tillgång till mikrovågsugn. Denna veckan har det varit fyllda tortillas, pastasallad mm. Jag försöker att alltid ha med lite grönt också! De koreanska barnen har alltid med sig kött, ris och grönsaker. Barnen har 15-20 minuter på sig att äta och det känns lite stressigt. En pojke som satt bredvid Julia i fredags åt bara lite chips. På eftermiddagen har barnen en fika stund. Varje familj ska en gång i månaden ta med sig snacks och dricka till 25 barn. Jag kan tro att det blir mycket kakor och puddingar!!

Igår blev vi hämtade av modellmamman Sue vid halv nio. Julia var bokad för sitt första modelluppdrag. Sue körde oss till en studio där bilderna till en katalog för märkeskläder av barn skulle tas. Där blev Julia väl omhändertagen av en sminlös och en frisör. Sedan var det dags för fotograferingen. Det var Julia, en tjej och två killar som skulle bli fotograferade. Det var ett tjugotal personer i studion. Alla hade sin roll. Det var intressant att följa hur de arbetade. Alla var väldigt gulliga mot barnen och försökte att göra det lättsamt för dem. De stod för mat och dryck för oss alla hela dagen. När vi kom hade de dukat upp donuts, kaffe och dricka. Efter en timma tog de fram smörgåsar, sushibitar, chips och läsk. Sedan blev det bulgoggi, och pizza.

Det var en lång arbetsdag för Julia. Det var väldigt mycket väntan mellan tagningarna. Julia tyckte dock att det var roligt. Efter ett tag lekte hon och den andra flickan med varandra. Kläderna var väldigt fina. Julia gillade ombytena bäst. Jag hade velat köpa dem allihop till henne, men fick höra att de är väldigt dyra. När allt var färdigt fick hon en outfit, byxor, tröja och en väst för gott arbete. Det är inte kutym att man får några kläder, så detta skulle ses som en bonus. Lönen för dagen var cirka 2000 kr och det tycker jag var bra. Vi var hemma strax efter fem. Klockan sex gick vi till familjen Månsson för att fira Elin och Carl. Där åt vi en god buffé. Sedan var det glass, tårta och mycket frukt. Det var väldigt gott allting. Det var en bra avslutning av dagen. Vi var väldigt trötta när vi gick hem. Julia somnade direkt.

Idag skall jag och Julia köpa en present till henne och och en stor glass. Vi bestämde igår att hon skulle belöna sig själv efter modelluppdraget. Ikväll blir det tidigt sänggång. Imorgon är det skola igen.