En vecka innan vi åkte till Korea dog min kära faster Maj-Britt. Maj-Britt är pappas äldsta syster och har varit som en farmor för mig. Min farmor dog innan jag föddes.
Jag hade träffat Maj-Britt på vår släktträff några veckor tidigare. Hon var klädd i en blå och vitrandig tröja och hade vita byxor. Hon var solbränd och såg väldigt fräsch ut. Jag minns att jag sa det till henne. Hon var alltid mån om sitt yttre. Vi pratade om vår resa och hon ville gärna sticka något till Julia. Jag sa att det behövde hon inte alls göra. Vi skulle ju snart åka. Två veckor senare hade hon stickat en Pippitröja och ett par raggsockar till Julia. Nu så här i efterhand är jag väldigt glad över det Maj-Britt stickat. Julia ska använda tröjan och raggsockarna i höst när det blir kallare och då finns Maj-Britt med oss här i Korea.
Min älskade morfar, Åke, var väldigt dålig när vi åkte. Vi visste att han inte hade lång tid kvar att leva. Han dog för två veckor sedan. Jag stod min morfar mycket nära. Han har alltid ställt upp för mig och var en man med en oerhört positiv livssyn. Det fanns aldrig några problem i hans värld.
Mormor och morfar bodde i Nässjö i många år. Vi åkte dit varje sportlov för att hälsa på dem. Där var alltid mycket snö. Varje gång vi kom hade morfar byggt ett snöslott åt oss barn. Turerna med mormors och morfars båt Åkej har varit många. Det var både fisketurer och badturer.
Jag känner stor sorg över att ha missat Maj-Britts och morfars begravning. Jag hade tyvärr inte möjlighet att närvara fysiskt. Jag har haft minnestunder här i Korea och i mitt hjärta lever de alltid kvar.
I tisdags födde min syster Annie en liten son. Han ska heta Elias. Det känns tråkigt att inte kunna träffa det lilla underverket. Han kommer att vara ett år när vi kommer hem. Jag hoppas vi kan följa hans utveckling på Skype under året.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar