Renovering, födelsedagar och besök hos frissan!

Renoveringarna verkar förfölja mig. Ni som känner mig väl vet att jag är väldigt pedant! Jag gillar inte oordning och smuts. Detta år tycker jag att jag fått min dos av renovering uppfyllt för ett bra tag framöver. När vi flyttade in i huset här, såg vi en spricka som gick längs taket på balkongen. I veckan var det dags att byta taket. På tisdag morgon kom en korean och började riva. På tisdag eftermiddag var taket klart. På onsdag morgon kom det två män och målade taket. På eftermiddagen kom de igen och då var allt klart. Det hela gick trots allt väldigt snabbt och smidigt.

Denna veckan har både Monica och Yvonne fyllt år. Man ska inte tala om kvinnors ålder, men de fyllde båda "halvjämt" och det skiljer 20 år mellan dem! I tisdags var vi först bjudna på lunch hos Yvonne. Det blev grönsakssoppa och pannkakor. Det var väldigt gott. På eftermiddagen blev det tårta hos Monica. Rick kom hem på kvällen och efter middagen åkte vi upp till Itaewon och tog en fika. Vi köpte också färsk makrill. Jag har även fortsatt min guidevisning. I onsdags var vi på I Park (stort varuhus) och E-mart (stor livsmedelsaffär). Jag letade efter dill till makrillen, men det hittade jag inte. Rick kom hem på kvällen igen och då åt vi stekt makrill med kokt potatis och kall sås. Det var väldigt gott! Senare blev vi bjudna till Yvonne på kaffe och kalaskrans! Hon har bara varit här i en dryg vecka och redan bakat flera gånger! Jag har ännu inte provat vår ugn. Det dröjer nog ett tag till innan baklusten tar vid.

Julia och Elin har gått ut med hundar nästan varje dag. De får betalt i glassar och det anser de vara mycket bra. Ibland undrar jag vad som lockar mest. De har varsin hund och får sedan en glass på varje ställe!

I fredags kväll var vi på välkomstmiddag för de nya delegaterna med familjer på Dragon Hill. Oxfilen var fantastisk. Julia däremot var inte så imponerad av maten. Hon tyckte bättre om dessertbuffen med glass och tårtor i mängder!

Igår var jag och Julia på badhuset igen. Det är verkligen härligt med alla olika bassänger. Jag var inne på att ta en skrubbning. Julia undrade om jag verkligen ville ligga naken och bli skrubbad bland andra kvinnor som kunde titta på. Jag ¨ngrade mig och är ännu inte mogen för denna skrubbning. Det får bli vid ett senare tillfälle.

Idag har jag varit hos frissan. Mitt största problem när jag kom hit var hur jag skulle göra med mitt hår. Jag hade blivit varnad för att håret kunde bli orangefärdat vid slingning. Koreanerna är inte vana vid vårt skandinaviska hår. Det var med viss oro jag beställde tid för slingning och klippning. När jag och Julia satt och väntade på bussen fick jag en myra under min klänning. När jag försökte få bort den lyckades jag slita av axelbandet. Klänningen hasade ner och hela behån syntes. Då kom bussen. Inget att göra, jag fick hålla i klänningen. När vi kom fram till salongen satt en kvinna och broderade utanför. Hon lånade mig snällt nål och tråd så att jag kunde sy ihop min klänning. Ibland ska man ha tur! Två kvinnor tog hand om mitt hår och en kvinna gjorde manikyr! Det kändes lyxigt. Tyvärr blev kalaset lika dyrt som hemma. Resultatet var godkänt. Förväntningarna var ju inte så höga! Jag har blivit av med den värsta utväxten och håret blev inte organgefärgat!

Sjukhusbesök, tempel och spa

Helgen slutade tyvärr inte så lugnt som den började. När jag och Julia kom tillbaka till Seoul från Panmunjom, lagade jag mat. Vi åt och sedan gick Julia till lekplatsen när jag diskade. Hon kom in efter en liten stund och klagade över smärtor i bröstet. Jag sa åt henne att vila lite och satte på en film. Smärtorna gick inte över och när jag frågade henne om vi skulle åka till sjukhuset, ville hon det. Vi brukar ofta fråga det om hon har ont och svaret är alltid nej. Jag ringde en taxi och bad honom köra mig till sjukhuset. Han pratade ingen engelska alls och frågade vilken gate jag skulle till. Jag visste som tur var ungefär vart sjukhuset låg och fick lotsa honom till akuten. Vi var där vid sjutiden. Vi blev snabbt inskrivna och en sköterska tog puls, blodtryck, vikt, längd och lyssnade på hjärtat. Strax därefter kom läkaren. Han ställde lite frågor och beslöt sedan att ta EKG och att Julia skulle röntgas. En man kom fram med en rullstol och körde Julia till röntgen. När hon var färdig kom han igen och körde henne tillbaka. Efter ungeför tio minuter kom läkaren igen och hade svaret på röntgen. Allting gick väldigt snabbt och sköttes mycket proffsigt. Jag kan verkligen berömma sjukvården här.

På måndagsmorgonen var vi på sjukhuset igen för att träffa en barnläkare och för att göra en extra kontroll. Allt verkade bra. Efteråt åkte vi till blomstermarknaden för att köpa blommor till Monica och Yvonne. På eftermiddagen gick vi över med blommorna. På kvällen åt vi middag på Oasis. Alltså samma restaurang som vi åt på när vi anlände. Julia och jag har ju varit där flera gånger nu!! På tisdagen visade jag och Julia blomstermarknaden för Yvonne, Monica och barnen. Jag köpte ytterligare några krukor och blommor.

Igår var vi på Insa Dong. Monica, barnen och Martin följde med. Denna gången besökte vi även palatset Gyeongbokgung, byggt 1395. Det var intressant och vackert. I anslutning till palatset finns en fin park. Den ska vi promenera i nästa gång. Det var varmt och barnen var trötta. Rick och Julia sov på balkongen i moskittältet. Julia hade mitt nattlinne inne i tältet för att kunna lukta på när hon längtade efter mig. Jag sov gott ensam i dubbelsängen. På morgonen serverade jag frukost till dem på balkongen.

Idag har vi varit på Dragon Hill Spa. Det var en upplevelse. Det fanns väldigt många olika pooler med olika temeratur på vattnet, flera bubbelpooler, några utomhuspooler och flera typer av bastuar. Det var en avdelning för herrar, en för damer och en gemensam avdelning. På dam- respektive herravdelningen, var man naken. Det kändes lite ovant och konstigt i början. Koreanerna verkade inte alls bry sig om det. De satt och mediterade, skrubbade sig och kopplade av. Nästa gång ska jag prova att bli skrubbad. Då ligger men på en brits och blir ordentligt skrubbad på hela kroppen. Julia tyckte det var kul och vill gärna gå dit igen. Det har varit en härlig dag. När vi kom hem lagade Rick maten. Det var första gången sedan vi kom hit. Det är ju jag som är hemmafru nu! Han gjorde sin paradrätt, köttbullar med mos, svampsås och lingonsylt. Julia hade beställt maten. Det var väldigt gott och vi åt alla med stor aptit. Rick tog även disken, så idag har jag, kopplat av.

Myggor, avsked och helg i Panmunjom

I veckan har Ann, Ewa och Theresia åkt hem. Det känns lite tråkigt. Ewa har varit ett stort stöd för mig den första tiden och Julia har lekt med Theresia nästan varje dag. På måndag anländer Stefan med familj och Ulf med sin fru. Då är den kommande delegationen med anhöriga på plats. Det är bara Ellen som saknas. Hon anländer om två veckor. Nu blir det min uppgift att ta hand om de nya fruarna. Vi bor alla bredvid varandra. Det känns skönt.

Julia och Thereria har fortsatt att gå ut med hundar. Jag tror att de snart har passat alla hundar i området. Julia har mest haft hand om Rudder, en liten hund med bara ett öga. Han är min favorit också.

Denna veckan har jag och Julia verkligen bekantat oss med myggorna. De är riktigt lömska. De hörs inte, syns knappt och kan stickas hur många gånger som helst. Julia kunde räkna till över 30 bett och jag hade runt tio en morgon när vi vaknade. Jag fick ett bett på den högra kinden för ett par veckor sedan och har fortfarande ett märke där. För att få jämvikt har jag nu ett bett på den vänstra sidan också. Julia hade fem bett i ansiktet, ett på näsan. Eftersom jag är allergisk och får stora bölder, känns det lite jobbigt. Det har också varit väldigt jobbigt för Julia eftersom det kliade hela tiden. De sista nätterna har vi legat i ett moskittält som vi satt upp i sängen. Julia tyckte det var väldigt mysigt, ungefär som att campa. Rick däremot var mindre glad. När han var hemma onsdag och torsdag natt, fick han sova i Julias rum.

Helgen har vi tillbringar i Panmunjom, vid gränsen mellan Nordkorea och Sydkorea. Rick är i tjänst en helg i månaden och då har vi möjlighet att vara med honom i Panmunjom. Läs mer om delegaternas arbete och området på Ricks blogg: http://grundevik.blogspot.com . Det var intressant och spännande att vara vid gränsen. Det kändes lite märkligt att vara i ett så bevakat område. Tyvärr öste regnet ner hela tiden, så vi var inte utohus så mycket. Det blev en lugn helg. Vi spelade pingis, spel och satt vid datorn. Vi hade en kock som lagade maten, trerätters till både lunch och middag. Vi hade själva valt menyn. På lördagskvällen blev det hummer till förrätt och sedan raclette (en schweizisk rätt, där man smälter ost som man sedan lägger på potatis). På raclettejärnet stekte vi oxfilé, kycklingfilé och korv. Det var mycket gott. Schweizaren, Urs, som också var i tjänst denna helgen, åt med oss och bjöd på schweizisk choklad. Kvällen avslutades med en film.

Lugnare vecka och Lotte World

Veckan som gått har varit lite lugnare. Jag har försökt att styra våra utflykter till antingen förmiddagen eller eftermiddagen. Det blev ytterligare en tur till blomstermarknaden och underground market. Jag har piffat lite hemma med gardiner, krukväxter och snittblommor. Julia och Theresia har lekt nästan varje dag. Theresia åker hem nästa fredag, så de vill passa på att vara med varandra så mycket som möjligt innan dess. I torsdags sov Theresia över. De hade byggt en koja på Julias rum som de skulle sova i. De hade använt sovsäckar, ett paraply och några filtar. På natten kom först Theresia in och ville sova hos mig eftersom det var för hårt att ligga på golvet. Jag hämtade Julia också då. Vi sov ganska gott i dubbelsängen alla tre.

Vi har även besökt några lekplatser under veckan. De är oftast väldigt fina och välorganiserade. Ofta finns även träningsredskap för vuxna. Många koreaner utför gymnastik där. Det är inte ovanligt att se kostymklädda herrar svinga sig runt.

I lördags var vi på Lotte World. Det är världens största äventyrsland inomhus. Lotte är ett företag med stora exklusiva varuhus runt om i Korea. Lotte World var verkligen enormt stort. Vi började med en tur i luftballongen för att få en överblick över området. Det var häftigt. Sedan var det attraktioner av alla de slag. Julia var helt lyrisk. Det fanns även en stor äventyrspark utomhus, Magic Island, som låg på en liten ö. Tyvärr var det lite för mycket folk. Vi fick stå i kö i minst en halvtimma till de flesta attraktionerna. Till flera attraktioner var det en timmas väntetid. Vi hann inte med allt vi ville se och åka, så vi har lovat Julia att åka dit igen. Det var en heldag som tog på krafterna. Vi var helt slut på kvällen och stupade i säng vid halv tio.

Långt hemifrån

Ibland är det jobbigt att vara långt hemifrån. Det kan kännas tungt att inte kunna närvara fysiskt och dela glädje och sorg med nära och kära.

En vecka innan vi åkte till Korea dog min kära faster Maj-Britt. Maj-Britt är pappas äldsta syster och har varit som en farmor för mig. Min farmor dog innan jag föddes.

Jag hade träffat Maj-Britt på vår släktträff några veckor tidigare. Hon var klädd i en blå och vitrandig tröja och hade vita byxor. Hon var solbränd och såg väldigt fräsch ut. Jag minns att jag sa det till henne. Hon var alltid mån om sitt yttre. Vi pratade om vår resa och hon ville gärna sticka något till Julia. Jag sa att det behövde hon inte alls göra. Vi skulle ju snart åka. Två veckor senare hade hon stickat en Pippitröja och ett par raggsockar till Julia. Nu så här i efterhand är jag väldigt glad över det Maj-Britt stickat. Julia ska använda tröjan och raggsockarna i höst när det blir kallare och då finns Maj-Britt med oss här i Korea.

Min älskade morfar, Åke, var väldigt dålig när vi åkte. Vi visste att han inte hade lång tid kvar att leva. Han dog för två veckor sedan. Jag stod min morfar mycket nära. Han har alltid ställt upp för mig och var en man med en oerhört positiv livssyn. Det fanns aldrig några problem i hans värld.

Mormor och morfar bodde i Nässjö i många år. Vi åkte dit varje sportlov för att hälsa på dem. Där var alltid mycket snö. Varje gång vi kom hade morfar byggt ett snöslott åt oss barn. Turerna med mormors och morfars båt Åkej har varit många. Det var både fisketurer och badturer.

Jag känner stor sorg över att ha missat Maj-Britts och morfars begravning. Jag hade tyvärr inte möjlighet att närvara fysiskt. Jag har haft minnestunder här i Korea och i mitt hjärta lever de alltid kvar.

I tisdags födde min syster Annie en liten son. Han ska heta Elias. Det känns tråkigt att inte kunna träffa det lilla underverket. Han kommer att vara ett år när vi kommer hem. Jag hoppas vi kan följa hans utveckling på Skype under året.

Dongdaemun market igen

På fredagskvällen gav vi oss ut i ösregnet för att åka till ett Åhlensliknande varuhus. I undervåningen fanns en stor livsmedelsaffär. Det var mycket liv och rörelse i butiken. I varje hörn stod demonstratörer och erbjöd smakprov. Vi åt dumplings, grillat kött, fisk, bröd, bakverk och testade flera olika drycker. Det var riktigt trevligt. Rick hittade hummer och kunde inte stå emot. Det var en härlig affär med flera manuella diskar. Den kan vara ett komplement till affären inne på basen.

På lördagen skulle jag visa Dongdaemun market för Rick. Tyvärr glömde jag kartan och min överlevnadsbok hemma. Jag har en bok där jag skriver in hur jag tar mig till olika platser. Jag ska ju visa de andra fruarna när de kommer. Mitt lokalsinne är tyvärr inte det bästa. Vi tog oss till marknade utan större problem. Det går inte att beskriva alla mängder med affärer. Det är så oerhört mycket varor av alla de slag. Om du är vid en affär och sedan vill tillbaka dit är det i princip omöjligt. Julia hittade ett gosedjur som hon absolut ville köpa. Eftersom hon har runt hundra gosedjur hemma, tyckte jag och Rick att hon skulle vänta lite för att se om hon hittade något annat. Vi gick vidare och senare kunde vi konstatera att vi sklle köpt gosedjuret från början. Vi åt en god koreansk lunch, bulgogi, en slags gryta med ris, kött och grönsaker. Julia fick hamburgare och pommes frites. På eftermiddagen var vi trötta allihop. Det var dags att bege sig hemåt. Julia hade inte glömt av gosedjuret och ville nu köpa hunden med rosa rosetter på öronen. Rick, som har väldigt bra lokalsinne skulle nu sättas på prov. Tyvärr misslyckades han. Vi letade i över en timma och insåg till sist att vi var tillbaka på samma ställe. Det var omöjligt. Så skönt det skulle bli att komma hem. Vi tog bussen och jag insåg efter en stund att jag sklle haft min överlevnadsbok med mig. Jag mindes att vi skulle gå av bussen efter en kraftig sväng. Tyvärr mindes jag inte hur många hållplatser efter svängen vi skulle gå av. Det visade sig att vi gick av alldeles för tidigt. Det blev ytterligare en promenad på några kilometer! Puh! Rick var inte glad.

Väl hemma blev det en god middag. Hummern, som vi sklle ha till förrätt, fick jag inte smaka mycket av. Julia, som älskar hummer åt upp i princip hela hummern.

Insa Dong

I förrgår tog Ann med mig och Julia till Insa Dong. Där finns två tempel och en mysig gata med hantverk, gallerier, tehus och restauranger. Vi tog tunnelbanan. Jag förundras över hur rent det är överallt. Samtidigt finns det nästan inga papperskorgar. Toaletterna är alltid gratis och väldigt fräscha. Vi har testat flera varianter. En del är riktigt avancerade. Häromdagen var det en toalett som hade en massa olika knappar man kunde trycka på. Det var tydligen olika strålar som spolade rent både det ena och det andra. Jag vågade dock inte testa. En toalett hade en sits med skumgummi på!

Det var mycket mysiga affärer i Insa Dong. Jag köpte en duk till köksbordet och Julia köpte två pennfodral i härliga färger. Det blev även några nya spännen och diadem. Vi åt lunch på en traditionell koreansk restaurang och det var väldigt gott. Vanligtvis sitter koreanerna och äter på golvet och det har jag inte provat på ännu. Jag tror faktiskt att det kan passa mig som är som gjort av gele och har svårt att sitta normalt. Jag och Ann åt en gryta med kött, grönsaker och nudlar. Julia tyckte bara om riset. De är väldigt snåla med saltet i Korea. Vi ska ta med oss ett litet saltkar när vi går på restaurang.

På eftermiddagen fikade vi på ett trendigt cafe. Julia beställde en cookie som hon trodde det var ckokladbitar i. Det visade sig dock vara russin som hon noga petade ut.

När vi kom hem var hantverkarna klara i köket. Helt fantastiskt! Det tog tre dagar att fixa det trasiga röret. Jag är imponerad. Dessutom hade de städat väl efter sig.

Mina beroenden har än så länge hållit sig i schack. Jag har dammsugit fyra gånger sedan vi kom och det är inte mycket. Även om dammsugaren inte är i klass med min centraldammsugare hemma, fungerar den alldeles utmärkt. Min låda med salta Lotusbilar har sjunkit drastiskt, men än så länge kan jag stilla begäret. Mor Annas gurka saknar jag inte alls.

Igår följde Ewa och Theresia med mig och Julia och hämtade papper för Julias skolgång. Det är ett helt kompendium som ska fyllas i!! Vi har bestämt att Julia ska börja Kindergarten i augusti. Det motsvarar nollan hemma i Sverige. I USA börjar barnen Kindergarten vid fem års ålder. Från början var tanken att Julia skulle vara hemma med mig största delen av tiden och bara vara på dagis några timmar i veckan. Nackdelen med dagis är att där endast är mindre barn och att Julia inte skulle ha möjlighet att få extra hjälp med språket. På Kindergarten är barn i hennes ålder och hon kommer att få extra undervisning i engelska. Hon kommer att börja vid 8 och sluta vid 14.30. Det blir lite långa dagar, men jag ska höra om det finns möjlighet för henne att vara ledig någon dag per vecka.

På eftermiddagen tog vi en tur på Itaewon. Det var extremt varmt. Jag är inte känd för att svettas, men det bara rann om mig. Vi åt middag på en italiensk restaurang. Det var väldigt gott. Julia var jättehängig och sa att hon frös. Hon fick låna två filtar. Hon petade lite i pastan och sa att hon var trött. Jag var alldeles säker på att hon skulle bli sjuk. Vi tog en taxi hem och Julia somnade direkt.

Förmodligen var Julia bara trött. Hon var pigg och glad när hon vaknade vi sju. Vi har varit igång varje dag sedan vi anlände. Regnet öste ner imorse, så idag har vi mest varit inne och tagit det lugnt. På förmiddagen tog en tur till affären för att köpa lite frukt. Det blev dya vindruvor och ananas. Eftersom det hällrgnade tog vi en taxi hem. När jag gick ur taxin märkte jag att jag inte hade mina nycklar med mig. Jag måste ha glömt dem i affären. Taxichauffören körde tillbaka igen och jag sprang med andan i halsen in i affären. Julia satt kvar i bilen. Som tur var hittade jag nycklarna. Taxin körde oss hem en andra gång. Som tur var var ananasen och vindruvorna väldigt goda!!