Marknad och vattenläcka

När vi flyttade in i huset såg jag en brun fläck i taket. Jag reagerade direkt eftersom vi nyligen haft en läcka i huset hemma i Sverige. Efter en månad med snickare och smuts, var det underbart när allt var färdigt. Eftersom det varit så mycket sedan vi kommit hit, glömde jag säga vad jag sett till Rick. I söndags såg jag fläcken igen och Rick ringde direkt till servicecentret. Efter tio minuter stod två herrar utanför dörren. De mekade lite och sa sedan att de skulle återkomma klockan nio morgonen därpå.

Det var annars en ganska lugn söndag. Vi tog bussen upp till PX, en affär där vi kan handla kläder, smink, husgeråd mm taxfree. Jag köpte lite hudvårdsprodukter. Sedan var Julia och Rick på bio och såg Toy Story 3. Både Rick och Julia tyckte att filmen var bra.

På måndagsmorgonen strax innan nio, stod fyra koreaner utanför dörren. De hade med sig stora verktygslådor, ficklampor och en stege. Jag försökte förklara vårt problem och de log och nickade. Jag tror inte de förstod vad jag sa. Jag tyckte det var bästa att hålla mig undan, så jag och Julia tog en tur till biblioteket. Där fanns mycket bra litteratur och filmer för både vuxna och barn. När vi kom hem på eftermiddagen var arbetarna borta. Det syntes knappt att de varit där. De hade städat undan väl efter sig. Över hålet i taket på köket hade de satt en pappskiva.

När jag diskade på kvällen kände jag hur det droppade i nacken!!

Imorse kom arbetarna igen. Jag och Julia har varit med Ewa och Theresia på Dongdaemun market. En enorm marknad med tyger och alla dess tillbehör och skor i mängder. Vi hann inte titta på kläderna. Jag har insett att jag måste rikta in mig på en sak i taget. Det är så mycket att man blir alldeles snurrig. Vi köpte två par skor till Julia. Hon köpte öven två tofsar på tygmarknaden. Jag ska tipsa Maria Montazami om att åka dit. Där fanns tusentals olika tofsar i alla former och färger. Vi har precis kommit hem och jag sitter nu på Julias rum och skriver. Julia gick med Theresia hem och arbetarna håller på nere i köket.

Midsommar i Seoul

Vi har firat en traditionell midsommar hemma hos generalen och hans fru. Vi klädde stången tillsammans och gjorde kransar till barnen. Rick, som gjorde en jättefin krans till Julia förra året, fick även iår visa sina färdigheter. Alla blommorna var inköpta på blomstermarknaden. Vi dansade och sjöng som så sig bör. Vi åt sill och potatis med alla tillbehör. Sedan var det grillad kyckling och oxfilé. Kvällens måltid avslutades med jordgubbstårta. Det kändes nästan som hemma i Sverige. Vi hade även tur med vädret. Det var runt 35 grader och sol!

På midsommardagen bestämde vi oss för att åka till Seouls akvarium. Vi tog bussen, men gick av alldeles för tidigt. Vi frågade oss runt, men även om Koreanerna inte har en aning om vad vi säger, pekar de vänligt på kartan och ler. Vi såg ett svenskt café som hette FIKA. Vi kunde inte låta bli att gå in. Där kunde vi få svenskt kaffe och kanelbullar. Vi fick även hjälp med hur vi skulle ta oss till akvariet. Akvariet låg i ett jättestort komplex kallat COEX. Där fanns mängder med affärer och restauranger och stora utställningshallar. Det var ett jättefint akvarium med alla fiskar man kan tänka sig.

Shopping och busstur

22 juni

Idag hämtade Lotta upp oss vid nio. Vi tog bussen till blomstermarknaden. Jag har aldrig tidigare sett så mycket blommor. Det var som ett färgsprakande hav. Jag köpte två stora buketter med liljor. För dem betalade jag 40 kr. Tio rosor kostade 6 kr. Alla blommor var oerhört billiga. Julia fastnade för de konstgjorda frukterna, bröden, tårtorna mm. De var mycket välgjorda och såg helt äkta ut. Hon köpte lite frukter och några småkakor. På marknaden fanns säkert ett hundratal olika stånd. Där fanns inredningsprylar av alla de slag, papper och band i långa rader, pyssel mm mm. Det var lätt att förvilla bort sig. Jag köpte några fina ramar, lite blommor och annat krafs.

Det blev lunch hemma och sedan skulle vi träffa Lotta för att gå en sväng på Itaewon. När vi väntade på bussen kom en amerikansk kvinna fram till mig och Julia. Hon såg alla våra myggbett och rekommenderade en salva som fanns på basen. Hon sa att hon kunde köpa den till mig. Hon fick vårt husnummer och sa att hon skulle återkomma. Amerikanerna är väldigt vänliga och hjälpsamma. Häromdagen fick jag och Julia skjuts när vi var ute och gick. De tror att vi är fattiga svenskar som inte har råd med bil.

Julia köpte en keps som hon fick sitt namn på. Vi blev indragna i en affär som syr skor. Lotta beställde ett par stövlar. Mannen tog en massa mått på henne och vi fick titta i olika kataloger. Hon förklarade hur stövlarna skulle se ut. Det ska bli spännande att se dem när de är klara. Jag funderar själv på att sy upp ett par stövlar till vintern. Mannen var mycket trevlig och bjöd på någon Koreansk dryck. Han hade skrivit in alla svenka kunder i en bok och där fick jag och Lotta också skriva in våra namn och telefonnummer.

Vi var trötta efter en heldag och somnade tidigt.

23 juni

Idag skulle det bli en lugn dag. Vi tog bussen till marknaden, idag själva. Vi hittade och jag kände mig mäkta stolt. Vi gick runt en stund, men både jag och Julia var ganska trötta. Vi tog bussen tillbaka och begav oss in på basen igen. Jag hade lovat Julia att vi skulle äta lunch på Oasis. Julia har blivit kompis med servitrisen Coco där och vill på grund av det äta där varje dag. Hon jobbade som tur var och skojade med Julia. Efter det tyckte vi båda att det skulle vara skönt att åka hem. Tyvärr blev det inte som vi tänkt oss. Vi hoppade på fel buss och det märkte jag ganska snabbt när bussen körde ut genom grindarna på basne. Jag bestämde att jag skulle hoppas av vid nästa hållplats. Tyvärr skulle bussen till en annan amerikansk bas, K 16, som låg en timme bort. Jag blev alldelles kallsvettig. Mobilen var urladdad och jag var rädd att inte hinna hem till tre, då vi skulle åka till den svenska ambassaden. Vi gick av bussen vid kampen och tog första bussen tillbaka till vår bas. Hädanefter ska jag vara väldigt noga med att titta på bussanra innan jag stiger på. Ewa hade gjort samma resa hennes första dag. Jag var således inte den första som gjort misstaget och förmodligen inte den sista heller.

Vi hann till ambassaden i tid och Rick hade med sig tårta. Det var uppskattat!

Första veckan i Seoul

Nu börjar det närma sig det stora äventyret! På söndag morgon blir vi hämtade av en taxi som tar oss från Halmstad till Landvetter. Därifrån flyger vi till Helsingfors och sedan direkt till Seoul. Vi landar i Seoul måndag morgon. Där möter delegater upp och tar oss till Yongsan basen. Det är en militär amerikansk bas som ligger i hjärtat av Seoul. Basen är som ett litet amerikanskt samhälle. Där bor cirka 5000 amerikaner och där finns skolor, restauranger, hotell, idrottsanläggningar, sjukhus mm. Vi har fått se bilder från basen och det ser väldigt fint ut. Jag tror jag kommer att trivas riktigt bra som Seoulfru!!.

14 juni

Nu är vi äntligen framme. Resan gick bra, men var jobbig. Det blev knappt någon sömn på planet. När vi kom fram var klockan ett på natten svensk tid. Klockan var åtta på morgonen i Korea. Vi hade vi en fullbokad dag framför oss. Det var flera instanser som skulle besökas. Vi skulle registrera oss på sjukhuset, få idkort och ett raision card, så att vi kan hanlda inne pa basen. Tyvärr lyckades jag inte få mitt raision card, så idag har en av de andra Seoulfruarna, Eva, handlat åt mig. Så länge jag inte har mitt kort kan jag inte ens gå in i butikerna på basen. Om jag har tur får jag mitt kort i mitten av nästa vecka. Kvällen avslutades på Dragon Hill, där vi åt en härlig buffe. Vi stupade i säng vid nio.

Vårt boende har väldigt hög standard. Vi bor på 120 kvm, har bra förvaringsmöjligheter, två kaklade badrum, tvättstuga, kök med alla tänkbara maskiner och en härlig balkong. Området runt huset har fyra lekplatser och det är väldigt lummigt och tyst.

15 juni

Jag vaknade vid två och kunde inte somna om. Jag gick upp och började packa upp våra flyttlådor. Julia sov till tio, så när hon vaknade hade jag packat upp allt. Julia ville genast gå ut och leka på lekplatsen. Vi hade en ganska lugn dag. Vi åkte bussen, post run, som går som en slinga runt basen. Den är gratis och går dagtid var tjugonde minut . På kvällen var vi på middag hos Lotta, generalens fru. Det var trevligt att träffa de andra fruarna. Två av dem åker hem om en vecka och två av dem stannar en månad till. Jag ska försöka lära mig så mycket som möjligt av dem, så att jag kan visa de tre kommande fruarna när de anländer i slutet av juli.

16 juni

En av fruarna, Ann, mötte upp mig och Julia vid tio. Hon visade oss runt lite på basen och så skulle vi titta på en cykel till Julia. Det var 35 grader, så hettan var slående. Julia tyckte det var jobbigt att gå. Ann visade oss vägen till affären, Comissary, där jag sedan, när jag får mitt kort, kan handla all mat. Den är som en Maxibutik och där finns det mesta. Vi gick vidare till bion, där vi kan gå gratis. Filmerna har oftast inte haft premiär i Sverige. Efter en stund orkade Julia inte gå, så jag fick bära på henne. Det blev lunch inne på ett snabbmatställe, med flera restauranger. Julia åt på Burger King och jag och Ann tog en wokrätt. Efter det gick vi till cykelaffären. Barncyklarna såg ut som julgranar. Det var en massa krafs överallt. Julia hittade en rosa cykel som hon tyckte var väldigt fin. Vi tog en taxi hem, den kostade 18 kr! Julia cyklade sedan runt utanför huset och var väldigt stolt. Eva, en av fruarna, bjöd in oss på fika. Hennes dotter Teresia som är tio år tar väl hand om Julia.

17 juni

Idag tog Lotta med oss utanför basen. Det är viktigt att ha med sig sitt id kort. Det måste jag visa när jag går in genom gaten igen. Om jag inte kan visa mitt kort kommer jag inte in. Utanför basen möttes vi av en bullrig trafik. Det var affärer överallt. Det finns hur ycket som heslt att upptäcka. Julia tyckte det var jobbigt att gå. Vi handlade lite och tog oss sedan tillbaka till huset. Jag hade lovat Julia att vi skulle bada i poolen. Vi åt lunch och tog sedan bussen till poolen. Tyvärr kunde Julia inte bada eftersom det sved på hennes skavår. Det blev en glass istället. Några andra svenskar kom förbi och pratade.

På eftermiddagen kom Rick hem. Det kändes skönt. Vi har knappt hunnit prata med varandra sedan vi anlände. Eftersom har fått sitt Raision card, passade vi på att handla. Eftersom jag inte har något raision card fick jag egentligen inte ens gå in i butiken. Vakten var dock snäll ocj släppte in mig. Butiken är som en Maxi och där finns det mesta. Allt är importerat från USA.

Efter frukost gick jag och Julia utanför grindarna själva för första gången. Det kändes lite pirrigt. De flesta koreanerna kan inte engelska och om vi går vilse och Julia är trött och inte vill gå mer, så blir det jobbigt. Vi gick en bit och åkte sedan buss för att komma till Itaewon. Tyvärr kom vi inte helt rätt. Vi gick fram och tillbaka på några gator och sedan var Julia varm och hade ont i fötterna. Vi gick in i en Seven Eleven liknande butik för att köpa en dricka. Sedan gick vi runt lite till. Julia var hugrig, men maten var inte precis vad hon tänkt sig. Det stekta riset med räkor, grönsaker och omelett, smakade inte som hemma. Hon var fortfarande hungrig. Vi bestämde oss för att köpa något mer att äta. Då upptäckte jag att jag tappat min karta. Det var ju min livlina!! Vi går in i samma Seven Eleven butik och när vi ska betala, ligger min karta på disken. Jag hade glämt den där tidigare. Den ligger orörd på samma plats. Tydligen rör inte koreanerna något som en person tappat. Om du tappar din plånbok på gatan, tar ingenupp den. Jag försökte förklara för expediten hur glad jag var över att ha hittat kartan, Han log ett snett leende och gav Julia lite godis. Efter det tog vi bussen hem igen. Det var skönt att vara inne och svalka sig en stund.

På kvällen var vi bjudna på barbeque på den ausraliensiska ambassaden. Det var en trevlig tillställning med mycket god mat. Jag hälsade på alla möjliga personer som jag sedan inte alls kom ihåg vad de hette eller arbetade med.