Hemresa

Söndagen blev en lång resdag. Vi lämnade ett soligt Boracay strax efter åtta på morgonen. Det kändes lite vemodigt. Vi hade verkligen haft en underbar semester. Vid Caticlans flygplats var det invägning av både människor och bagage. Vi fick veta att vi hade 5 kg övervikt. Vad kunde det vara, så mycket hade vi inte handlat. Vi hade visserligen plockat lite stenar och snäckor, men på ditresan låg vi långt under. Rick betalade övervikten med sina sista besparingar i pesos. Vi hade tänkt att ha dem på flygplatsen. När vi sedan skulle checka in behövde vi ytterligare pesos till service avgift. Vi fick då växla lite dollar till mycket dålig kurs. När vi satt på planet insåg Rick att de räknat fel på vårt bagage, men då var det ju för sent. I Manilla var seviceavgifter ännu högre och vi fick växla in ytterligare pesos. Totalt betalade vi över 500 kr i serviceavgifter. Man kan undra för vad. I Manilla var väntan lång och administrationen undermålig. Vi

hade tre timmar på oss och fick stressa till planet. Vi trodde att vi skulle hinna med en sittande lunch och att handla lite i taxfreen. Istället blev det en stående 5 minuterslunch och ingen shopping.

Resan från Manilla till Seoul flöt på bra. Vi var hemma vid niotiden och var då ganska trötta.Det kändes skönt att komma tillbaka till sin säng, men redan nästa dag längtade jag tillbaka.

På måndagen var skolan stängd. Det var skönt för både mig och Julia. Vi hade en lugn dag med mycket tvättande.

I tisdags var vi på sjukhuset med Julia för att titta på hennes mandlar. Läkaren beslöt att det bästa var att ta bort mandlarna. Jag tycker det känns lite obehagligt, men litar på läkarna att det är det bästa. Vi har fått tid för operation den 16 mars.

Jag har blivit dunderförkyld och i onsdags kände jag mig riktigt risig. Jag skulle följt med de andra mammorna till blomstermarknaden, men fick hålla mig hemma. De berättade att det fanns mängder med tulpaner i allla möjlga färger. En bunt kostade runt 12 kr! Jag begav mig dit själv i fredags och köpte två buntar. Jag älskar tulpaner.

Igår hade vi middag med familjen Månsson. Det var mycket trevligt. Vi bjöd på vår välbeprövade "ostbomb"(en blandning av rödlök, creme fraiche, Philadelpiha ost som täcks av rom) till förrätt. Vi vuxna hade fisksoppa till huvudrätt medan barnen fick grillat. Sedan var det glass och tillltugg. Idag har vi alla varit lite trötta!

I veckan har vi haft soligt och en dagstemperatur 10-15 grader. Idag har det dock regnat hela dagen. Jag blev väldigt förvånad när jag vaknade imorse. Vi har inte haft en droppe regn på flera månader. Eftersom vi alla varit lite trötta har det varit en lugn dag. Jag och Julia har shoppat lite kläder och Rick har köpt en ny grill. Han och Stefan övertygade varandra igår kväll. Ögonen lyste på dem när de pratade om den megastora Webergrillen. Män och grillar är ett kapitel för sig.

Boracay

Imorgon lämnar vi paradiset. Vi har haft en fantastisk semester på alla sätt. Vi hade väntat på denna resan länge och den var välbehövlig för oss alla. Rick har i princip inte varit ledig sedan vi kom till Korea. Vi har haft väldigt bra väder. Temperaturen har legat runt 30 grader i luften och 27 grader i vattnet. Kvällarna har varit underbara. Då har vi ätit god mat på restaurangerna vid strandkanten, lyssnat på musik och tagit en drink. Julia har varit uppe till elva varje kväll och som vanligt har hon varit glad och positiv under hela resan.

Vi lämnade ett nollgradigt Seoul halv sex på fredagsmorgonen den 11 februari. Vi åkte först till Filippinernas huvudstad Manila, en flygresa på närmare 4 timmar. Från Manila flög vi sedan till Caticlan. Därefter var det en båttur till ön Boracay. Vi var framme vid sex på kvällen och var då både trötta och varma. Så fort vi checkat in på hotellet tog vi oss ett dopp i det kristallklara turkosblå havet.

Vi har bott i en bungalow i polynesisk stil. Det kändes nästan som att bo i en djungel. Det är många palmer och annan grön växtlighet runt vår lilla "hydda". Hyddan ligger 30 m från stranden. Stranden är 4 km lång och alldeles kritvit. Ön är idag väldigt exploaterad och längs med stranden går en gata med restauranger, barer och affärer. Det är väldigt lugnt på dagen, men på kvällen är nattlivet i full gång.

Varje morgon har vi suttit vid stranden och ätit frukost. Vi har druckit färskpressad juice gjord av mango eller ananas. Vi har ätit omelett, bröd och yougurt, med färska frukter.

Första dagen solade och badade vi vid hotellet. Som vanligt låg Sofie alldeles för länge i solen och brände sig. Det skulle ju inte hända i år! Det blev även en massage av en kvinna som gick runt på stranden. Massagen var skön, men vi kände att hon inte var utbildad. Dagen därpå blev det massagen i en bungalow på stranden som tillhör hotellet. Det var underbart. Med tanke på det låga priset, kändes det ännu bättre. En timma med helkroppsmassage kostade 75 kr. Det blev således massage nästan varje dag.

På söndagen tog vi en "taxi", en 3 hjulig motorcykel med sidovagn till "Puka beach". Då kom vi till det Boracay vi sett på bilderna. Det var en helt orörd strand som var fantastiskt vacker. Där kunde vi sola och bada alldeles ostörda. Innan vi åkte hem åt vi en mycket god lunch bestående av olika grillade fiskar och scampi.

Fisk och skaldjur är en specialitet på ön. En kväll besökte vi en krabbrestaurang. Tyvärr var det inte så mycket mat i krabborna, så vi fick efterhand beställa in fler rätter. I sista vändan beställde vi ångkokta ostron. Vi hade ju ätit ostron i Japan och det smakade ju gott. Skillnaden var bara att i Japan åt vi friterade ostron. När de ångkokta ostronen kom in såg de nästan råa ut. Sofie smakade två stycken, men Rick åt med god aptit!

Maten är väldigt bra och billig. Det mesta är billigt på ön. Vi har köpt lite shorts och badkläder. Strandförsäljare av oäkta pärlor, klockor och solglasögon finns det gott om. Som tur är nöjer sig de flesta med ett nej.

På alla hjärtans dag var tanken att vi skulle åka till "Punta Bunga beach". Rick frågade "taxichauffören" om han visste vart det låg och det visste han. Det visade sig ganska snart att han inte alls visste det. Han körde in på de mest konstiga vägar och frågade efter stranden. Varje gång fick han vända och köra tillbaka. Tillslut blev Rick riktigt matt. Då hade vi åkt runt i nästan en timma! När han frågade några vakter vid ett lyxhotell, hänvisade de till stranden som låg nedanför hotellet och att vi kunde gå därifrån. Vi fick mot en avgift ta hotellets minibuss ner till själva hotellkomplexet. Vi möttes av ett gigantiskt område med parker och pooler. Det var det mest exklusiva spahotell vi satt våra fötter på. När vi kom ner till stranden, kom en strandvakt genast fram till oss med handdukar och drog fram tre solstolar. Han frågade sedan efter vårt rumsnummer! Det slutade med att vi tog ett snabbdopp och sedan försökte ta oss därifrån. Det var inte helt lätt att ta sig tillbaka. Vi gick längs stranden och kom till slut till Punta bunga beach. Då var vi ganska matta allihop och tog en båt hem till "vår strand", White Beach.

Det gick inte att ta miste på att det var "alla hjärtans dag" den 14 februari. Det var många par som valt att gifta sig på stranden denna dag. Vi bevittnade tre bröllop. Det var väldigt romantiskt att se paren stå på stranden i solnedgången. Vi åt en mycket god middag på en köttrestaurang och avslutade kvällen med glass på stranden. Vår städerska hade vikt våra handdukar till två svanar som bildade ett hjärta och lagt en ros bredvid.

Det är mycket underhållning på restauranger och barer på kvällarna. Många kör med livemusik och trubadurer. Vi har även tittat på artister som dansar med eld. De var väldigt skickliga.

En dag var vi ute på en båttur. Båten hade glasbotten och eftersom vattnet är kristallklart fick vi möjlighet att se vackra fiskar, sjöborrar, sjöstjärnor och annat som lever i vattnet. En av guiderna dök ner och tog bla upp en sjögurka som vi fick hålla i. Den kändes väldigt slemmig! Båten lade till utanför ett rev, där vi fick möjlighet att snorkla.

Idag tog vi en "taxi" till östra sidan av ön. Där blåser det mer och vågorna är höga. Stranden är väldigt populär när det handlar om surfing. På eftermiddagen tog Rick och Sofie den dagliga massagen. Sedan var det dags för Julia och Sofie att bli fina. På en nagelsalong fixades händer och fötter. Sofie provade "doktor fish", där man sitter med fötterna i en bassäng med fiskar. Fiskarna äter upp död hud på fötterna. Sofie tyckte att det kittlade när fiskarna nafsade på fötterna. Efteråt var fötterna väldigt lena. Behandligen avslutades med en fotmassage. Julia fick rosa naglar med vita små blommor. Kvällen middag var den bästa på hela veckan. Vi åt grillad fisk och grillade gambas (jätteräkor som var lika stora som en hummer). Sedan åt vi italiensk glass på vårt favoritställe! Kvällen avslutades med att Julia fick håret flätat. Nu håller vi på att packa och förbereda hemresan. Vi har haft en underbar vistelse på alla sätt. Vi åker tillbaka till ett soligt och lite varmare (+9 grader) Seoul i morgon bitti. Det blir en lång resdag då vi beräknas vara hemma vid 22.00. Boracay, mycket trevligt!

Lunar New Year

Denna veckan har koreanerna firat nyår, Lunar New Year. Traditionen firades även i Kina och Japan. Tillsammans med Chuseok, som firas på hösten, är denna högtid den största under året. Lunar New Year firades i år den 4 februari. Oftast lämnar koreanerna städerna för att åka hem till sina födelsestäder. För att lysa upp den gråa vintern, bär koreanerna oftast den traditionella dräkten Hanok. Till middagen serveras Theokguk, en soppa av buljong med riskakor. Soppan ska bringa lycka det kommande året och ge ett långt liv. Överallt har koreaner gått runt och sagt Happy New Year! Det känns lite märkligt. I år är det enligt den kinesiska kalendern, harens år.

Min fasters man Erling, gick bort i torsdags natt. Han hade varit sjuk i cancer en längre tid, så nu slipper han lida mer. Än en gång har jag inte möjlighet att närvara vid en begravning. Det känns jobbigt. Jag får göra som jag gjort vid tidigare begravningar, tända ett ljus och ha en egen minnesstund.

Rick har jobbat i helgen. Jag och Julia valde att stanna i Seoul. Det kändes ganska skönt med en slapparhelg hemma. På grund av nyårsfirandet, var skolan stängd på fredagen, så det blev en långhelg. På fredagsmorgonen lämnade jag Julia hos Susannahs pappa och gick med hennes mamma Sheila på ett Kickboxing pass. Det var ett hårt pass, så jag kände mig ganska mör efteråt.

I lördags var jag och Julia på bio igen. Det blir ungefär en bio i veckan. Vi såg "Tangled". Den var välgjord och lockade till skratt trots en sorglig berättelse. Jag minns sagan om Rapunsil från jag var liten och jag kommer ihåg att jag tyckte det var väldigt hemskt när håret klipptes av.

Igår badade vi på Dragon Hill. Julia var väldigt duktig på att simma. Hon hade på sig sina nya simglasögon som hon ville prova innan Filippinerna. Vi simmade inte så länge för Julia tyckte att det var kallt. Hon ville hellre sitta i den 38 gradiga jacuzzin.

Till middag blev det köttfärs och tortillas med tillbehör. Vi hade det i lördags också! När Julia och jag är själva får hon oftast bestämma middagen. När jag satt och skypade gick hon ner och började förbereda middagen. Hon tog fram ett fint fat där vi skulle ha alla tillbehör och såsen. Såsen skulle stå i en liten skål på mitten och tillbehören skulle ligga runt om. Hon tyckte inte att jag lagt serverat maten tillräckligt snyggt dagen innan. Sedan ville hon att vi skulle tända lite ljus så det blev lite mysigt!

På fredag morgon bär det av till Filippinerna. Det ska bli så skönt. Vi ska bo i en bungalov på stranden. Jag längtar!

Snö och feber

Det blev ingen skola för Julia förra måndagen. Det hade kommit några centimeter snö och det räckte för att stänga skolan. Julia var jätteglad som fick en ledig dag med mamma. Jag tyckte också det var ganska skönt att slippa ge sig av på morgonen. Vi spelade spel på förmiddagen och åkte sedan till Arts and crafts för att måla. Denna gången målade Julia en mugg till sig själv. Jag passade på att boka Julias kalas. Hon vill ha det där och jag tycker själv att det är väldigt trevligt. Vi får bestämma vad barnen vill måla och betalar för det. De ordnar med dekrationer och ballonger och så tar vi med det vi vill bjuda på. Eftersom Julia ska bjuda hela sin klass på 24 personer, går det inte att ha kalas hemma i huset. Det är ganska skönt att slippa städningen!

På onsdagen vaknade jag med ont i halsen och huvudvärk. Tyvärr fick jag avboka en lunch med "UNCMACs fruar". Vi skulle hem till den kanadensiska attachens fru. Fruarna träffas en gång i månaden. Jag har bara varit med en gång tidigare, men det var en väldigt trevlig tillställning. Det blir ofta det när många nationer är representerade. I april är det vi svenskar som står för bjudningen. Vi har varken plats eller betjänter, så vi får se hur vi ska ordna det.

På torsdagen hade Julia feber. Rick var ledig, så det var synd att vi inte kunde hitta på något. Samtidigt var det skönt att han var hemma när Julia var sjuk. Det blev mycket spel och många filmer. Jag tog mig en sväng till PXet och där var det 50% på alla kläder. Jag köpte några tröjor till mig och två par skor till Julia.

Julia var feberfri i söndags, så helgen var väldigt lugn. Igår var vi och bowlade. Tanken var att vi skulle bowlat med några kompisar i fredags, då skolan var stängd, men det blev ju inget på grund av att Julia var sjuk. Det verkar vara ett vanligt söndagsnöje. Vi träffade flera klasskompisar till Julia.

Idag har jag, Monica och Sese, på Dongdaemun market och "Baker´s Alley". Baker´s Alley är en gata med små affärer där man kan köpa jäst, mjöl, bakformar och andra ingredienser till bakning. Eftersom det är grossister, så det blir 500 g jäst åt gången. Jästen delar jag upp och fryser in. Jag har inte bakat på ett tag, men nu är det dags igen.

Julia har börjat på dans. Det var andra gången hon var där idag. Jag smygtittade på henne genom ett fönster förra gången och såg att hon gjorde sitt bästa. Hon såg dock väldigt stel ut. Idag fick jag inte titta på. De ska ha en uppvisning vid terminens slut, så då får vi se vad barnen lärt sig.

Skidtripp, frissan igen och reception

Vi lämnade Seoul tidigt på måndagsmorgonen för att åka till en skidanläggning. Det var runt 15 minusgrader ute och jättekallt i bussen, så det gick inte att se ut på. Rutorna var alldeles immiga. Det var inte precis en långfördsbuss! Vi kom fram till Hyundai Sungwoo Resort vid tiotiden. Anläggningen var jättefin med backar som passade alla. Vi började med barnbacken och gav oss senare på backar i olika svårighetsgrad. Julia var jätteduktig och tyckte det var väldigt roligt. Till en början höll Rick henne i en sele, men efterhand ville hon åka själv. Även om det var kallt, hade vi underbart väder med strålande solsken. Det var inte så mycket människor i backarna vilket var väldigt skönt. Vid halv fyratiden åkter vi tillbaka till Seoul igen. Vi hade gärna stannat kvar. Anläggningen hade spa med pooler och bastubad. Jag hade mössa på hela dagen. Enda gången jag tog av den var när vi åt lunch. Det blev lite varmt med mössa på i bussen på hemvägen. Då hade de fått upp värmen i bussen.

På tisdag morgon var jag på frisörsalongen. Tyvärr var inte Jay, som är chef där, så jag fick vänta. Han skulle komma snart sa hans assistent, men det tog en timma. Då var klockan elva. Jag berättade för honom att jag var mycket missnöjd och bad honom att ta bort det oranga i håret. För att förkorta ner ett långt samtal, kan jag säga att han inte var speciellt glad och inte jag heller för den delen. Efter tre timmar gick jag därifrån med mindre oragne i håret, men helblonderad med oranga fläckar och brutna hårstrån. Håret var torrt som fnöske. Jag var dessutom 500 kr fattigare. Hade det varit i Sverige hade jag verkligen inte betalat. Jag orkade dock inte ta någon diskussion utan betalade och gick. Nu måste jag låta håret vila lite innnan jag gör något åt eländet.

På kvällen var vi på en reception anordnad av den thailändska ambassaden. Vi blev bjudna på en mycket god buffe av thailändska specialiteter. Underhållningen som bestod av en match i kickboxning var underhållande. Julia var hos sin klasskompis Susannah. Hon hade så roligt att hon ville stanna och sova över. Eftersom det var skola dagen efter var det inte så lämpligt. Det får bli en annan gång.

I fredags var Rick ledig. Vi lämnade Julia i skolan och begav oss till gymmet. Jag gick på ett pass i kickboxning och Rick satt i bubbelpoolen. Sedan gick jag till frisörsalongen på Dragon Hill. Där gjorde jag en djupverkande inpackning. Ytterligare 400 kr till hårräkningen. Jag fick en påminnelse på att håret gått av på flera ställen. Rick sa att jag nu betalat en 1/2 Ipad på håret och fortfarande inte är nöjd…

När vi hämtat Julia från skolan var det dags för ett nytt modelluppdrag. Denna gång var det för Benetton. Modellmamman beställde en taxi som skulle ta oss till studion där fotograferingen skulle äga rum. Det blev minst sagt en obehaglig och lång resa. Det tog oss över en timma att åka några kilometer. Först var vi med om en seriekrock med tre bilar inblandade. Lyckligtvis var denna krock lindrigare än den krock vi var med om i somras. Vi satt i taxibilen och väntade medan förarna skällde på varandra. Den lilla koreanska damen i päls skrek och gapade och var nära att slå till en man. Nu har vi hört hur man grälar på koreanska! Efter en stund kom polisen och då blev det lite lugnare. Vi fick till slut en ny taxi. Då stod trafiken helt still. Trots två gpser hittade taxichaffören inte till den givna adressen. Han körde in på en smal gata och kom sedan inte ut därifrån. Han blev alldeles kallsvettig och stressad och vi satt och suckade. När vi väl kom fram var Julia ganska trött. Hon blev först stylad och sedan var det dags för ombyte och fotografering. Det var totalt sex ombyten för Julia. Till en början var hon lite stel, men på slutet slappnade hon av och spexade till det. Hon var verkligen jätteduktig. Sue hade även denna gång ordnat med dricka och mat. Det bjöds på donuts och pizza. Efter tre timmar var vi klara. Då var vi ganska trötta alla tre. Sue körde oss hem. Julia fick bra betalt denna gång också.

Igår hade jag och Julia en mysig dag med shopping. Rick kände sig dålig och låg hemma och vilade. Det blev ännu en lunch på Dragon Hill. Jag var där med Rick på fredagen. Julia tyckte det var orättvist att jag och Rick varit där när hon var i skolan. Coco, Julias favoritservitris jobbade och var glad över att se Julia. Hon ville gärna hitta på något med Julia någon dag.

Idag har det snöat nästan hela dagen. Rick kände sig fortfarande dålig så jag och Julia har varit på bio. Det blev "Nanny McPhee". Det var tredje gången för Julia och andra gången för mig. Rick hade ordnat middag när vi kom hem. Det var lyxigt. Efter maten gick Rick med Julia ut i snön en liten stund. Det snöar fortfarande mycket så vi får se om vi kommer iväg till skolan i morgon. De är väldigt dåliga på att ploga här och skolan stänger om det är för mycket snö.

Körkort, museum och Panmunjomhelg

Julia var bättre måndagen, så jag beslutade mig för att göra teoriprovet för det amerikanska körkortet. När jag väl blev inropad, talade mannen bakom disken om för mig att jag saknade ett "papper". Jag sa till honom att jag hade de papper som behövdes. Han gav sig inte och ropade på sin chef. Jag ringde Rick som fick tala med chefen. Efter en stund la hon på luren och sa till mig att Rick inte förstod henne. Hon sa dock att jag kunde göra provet och komma med "pappret" senare. Jag blev naturligtvis ännu mer stressad och nervös av detta. Jag klarade dock de 45 frågorna utan anmärkning. Efter provet fick vi se två filmer om hur man kör säkert i Korea. Filmen började med en man som sa "Welcome to the land of the morning calm. The traffic in Korea is everything but calm". Jag håller med honom. Det är oerhört mycket bilar i Seoul och man kan undra vilka regler förarna följer. De bara tutar och kör. Jag kommer att hålla mig inne på basen.

Efter många samtal och besök på olika instanser, visade det sig att jag hade rätt "papper" med mig från början. Det tog mig nästan hela dagen innan allt var uppklarat. När jag kom tillbaka till mannen bakom disken med det "papper" jag hade visat honom på morgonen och han fick klart för sig att han hade gjort fel bad han inte ens om ursäkt. Jag var riktigt sur! Jag var emellertid glad att jag fått mitt körkort. Det blev dock ingen premiärtur som sig bör. Vår bil är automatväxlad och jag har aldrig kört en automatväxlad bil.

I tisdags var jag med Julias klass på "Samsung children museum". De var som ett slags vetenskapsmuseum för barn, där barnen fick prova på allt möjligt. Vi var runt tio föräldrar som var med och skulle ta hand om barnen. Det var säkert 1000 barn där samtidigt som oss. Vi fick vara i de olika rummen i cirka 20 minuter. Sedan var det dags att förflytta sig. Det var väldigt många koreanska skolklasser på museét. Barnen var så söta i sina skoluniformer. Jag hade fullt sjå med att hålla ihop mina barn. Det var inte lätt när alla sprang åt olika håll hela tiden. Ljudvolymen var mycket hög och när det var dags att åka hem var vi mammor helt slut. Museét var väldigt fint och pedagogiskt, så jag åker gärna dit igen.

På kvällen blev det en tur med bilen. Jag ville övningsköra lite med Rick innan jag begav mig ut själv. Jag måste dock säga att det är mycket lättare att köra en automatväxlad bil. Det är ju bara att gasa och bromsa!

Julia var väldigt glad när jag kom och hämtade henne med bilen när hon slutade skolan. Nu har jag kört runt lite på basen och jag inser att även om man klarar sig bra utan bil, så sparar man mycket tid när man har en bil. Att gå eller åka buss tar tid. Det är dessutom väldigt skönt att ta bilen när jag har handlat. Jag hoppas bara att jag inte slutar gå nu när jag har bilen. Nu är det väldigt kallt, men i vår när värmen kommer vill jag fortsätta med mina promenader.

I fredags var jag och Monica på ansiktsbehandling och massage. Det var verkligen skönt och behövligt för min torra hud. Luften är jättetorr här nu. På sommaren ligger luftfuktigheten runt 90% och nu på vintern är den väldigt låg. Jag somnade som vanligt och kände mig alldeles groggy efteråt. Efter behandligen hämtade jag Julia på skolan. Hon var glad över att sluta lite tidigare. Vi tog sedan tåget till Panmunjom. Vi har tillbringat helgen i Panmujom med Rick och det var som vanligt väldigt lugnt. Julia tycker att det är roligt att vara i Panmunjom, men jag blir lite uttråkad. Det är samtidigt nyttigt med en lugn helg ibland där man bara kopplar av. Vi satt framför brasan och spelade spel och bastade vilket var mysigt. Det blev som vanligt mycket god mat. Julia hade även denna gång beställt hummer till förrätt. Det blev också mycket glass och godis. Jag fick min saltdos mättad av en "Salt och blandat".

Idag har jag varit hos frissan. Jag valde denna gång en salong "på stan" istället för på basen. Det stod i annonsen att personalen utbildat sig på "Toni & Guy" i London och det tyckte jag lät bra. Salongen var väldigt trendig och personalen väldigt serviceminded. Tyvärr, blev det inte bra trots detta. Jag är nu i princip helblonderad i oranga toner. Hurra! När jag såg vart det barkade försökte jag prata med frisören. Då sa han bara "please trust me, you will be satisfied, I promise". Jag var lipfärdig när jag gick därifrån. Rick kunde inte hålla sig för skratt när han såg mig. Det får bli ett besök hos en ny salong på tisdag morgon. Så här kan jag inte se ut!

Julia är ledig imorgon. Då ska vi iväg och åka slalom. Det ska bli väldigt trevligt. Jag hoppas inte det är lika kallt som idag. Vi har haft -14 grader och snålblåst. Jag brukar inte vara förtjust i att ha mössa, men imorgon får den gärna vara på. Jag kanske till och med är lite "hipp" och har mössa inomhus!

Julgransplundring och skridskoåkning

I måndags började Julia skolan igen. Vi tyckte båda det var trist att behöva gå upp tidigt och bege oss ut i kylan. Julia vill fortfarande inte ta skolbussen. På morgonen ligger temperaturen runt tio minusgrader, så då känns det ganska kallt. På dagen däremot när temperaturen stiger, är det skönt och ganska vackert när snön gnistrar i solen. På grund av snön är barnen inte ute på skolgården när de har rast. De kan ju halka! Detta är helt obegripligt för mig. Det känns konstigt att Julia inte får gå ut på hela dagen. Vi försöker därför att vara ute lite när hon slutar.

Jag har känt mig trött hela veckan och inte orkat hitta på så mycket. När jag skulle gå av bussen i måndags halkade jag och slog i ryggen. Jag har därför inte kommit igång med träningen som jag tänkt. Jag har ändå gått till gymmet och badat och bastat. Det har varit väldigt skönt.

Ellen och Martin fick en pojke den 2 januari och i onsdags fick vi träffa den nya medlemmen i delegationen. Vad den lille ska heta är ej ännu bestämt. Han så liten och så söt. Eftersom han var det första barnet som fötts på basen 2011, ska han vara med i tidningen "The Morning Calm", som finns på basen. Han kan skryta med att han är "made in Sweden".

I går kastades julen ut. På morgonen städade vi hemma, tog bort alla julsaker och packade ner granen. Det är alltid med tudelade känslor jag tar bort julsakerna. Jag gillar ljuset från granen och ljusstakarna. Samtidigt blir jag ganska trött på det övriga pyntet. På eftermiddagen var vi på julgransplundring hos den svenska ambassadören Lars Vargö och hans fru Eva. De bodde i ett väldigt fint hus med sparsmakad svensk inredning. De hade bjudit in de som arbetar på svenska ambassaden, samt den svenska delegationen. Vi var runt 50 personer. Det var en väldigt trevlig tillställning. Det blev svenskt julbord med mycket gott. Sedan var det tävlingar för vuxna och barn. Barnen tävlade i hela havet stormar och de vuxna tävlade i dart. Rick vann darttävlingen och var såklart mycket stolt. Han fick ett fint vin som pris. Efter tävlingarna var det presentutdelning. Alla fick ta en lapp med en siffra på. I nummerordning fick man sedan välja något från presentbordet. Julia valde för oss alla tre. Det blev en liten spegel, en broderad duk och en jultallrik. Tillställningen avslutades med fiskedamm och dans. Koreanerna såg roade ut när vi dansade och sjöng svenska julsånger. De undrade nog vad vi höll på med när vi sjöng "Så går vi runt kring vårt "enebärssnår". Dansen avslutades som sig bör, med "raketen". Jag undrar hur parketten såg ut efter alla klackar!

Vi kom hem vid sjutiden och då var vi ganska trötta alla tre. Vi tittade på "The Black Swan", som var en bra, men sorglig film, med en bitter eftersmak. Det var studtals lite svårt att veta vad som var dröm och vad som var verklighet.

Idag har vi åkt skridskor i stan. För min del tog det emot rejält när vi skulle ut i kylan och snålblåsten. Jag kan erkänna att jag lät ganska gnällig. När vi väl kom till isbanan och fick på oss skridskorna, kändes det bättre. Till en början kända jag mig som Bambi på hal is och klagade på både isen och skridskorna! Sedan gick det bättre, så det var nog lite uppvärmning som behövdes. För 6000 won (cirka 6 kr) fick man hyra skridskor och åka en timma på isbanan. Efter en halvtimma frös Julia rejält om händerna och ville inte åka mer. Då fick hon hemlagad nyponsoppa (som Rick kokt på morgonen) och kex.

Eftermiddagen har jag tillbringat på biblioteket för att plugga körkortsteori. Jag fick mitt internationella körkort med posten i veckan, så nu kan jag ta det amerikanska körkortet. Jag har egentligen ingen brådska, men Rick har bokat tid imorgon bitti! Det mesta följer reglerna i Sverige, men det är som man säger "same, same but different". Bl a är det tillåtet att svänga höger om det inte finns hinder i vägen, trots att ljussignalen visar rött ! De har dessutom lite andra skyltar som är annorlunda. Nedan ser du en skylt som sitter utanför skolan.

Vi får se hur det blir med körkortstestet imorgon. När jag var på biblioteket, var Rick och Julia på bio. När bion var slut hade Julia hemska smärtor i halsen, så vi åkte direkt till akuten. Där kunde de konstatera att hennes vänstra mandel (den som är förstorad) var väldigt svullen och inflammerad. De tog prover som vi inte fått svar på ännu, men hon fick antibiotika mot inflammationen. Vi kom hem vid halv åtta, så nu har vi precis ätit sen middag. Rick lägger Julia och jag ska sätta mig och läsa lite igen.